Med ett USA som valt isoleringens väg – eller som de lite käckare uttrycker det ”USA First”.
Med en ny ekonomisk ordning där höga tullar antas skapa rikedom för amerikaner, i alla fall på kort sikt, men samtidigt leder till stora störningar i världshandeln så behöver grupper och personer som alltid utsätts i stökiga tider se att det är på allvar nu.
Med den allt igenom fruktansvärt oförsonliga konflikten i Mellanöstern, påeldad av Iran, en av världens värsta diktaturer där nyligen kvinnors folkliga uppror krossats brutalt.
Med Rysslands anfallskrig mot Ukraina, även det påeldat av Iran, med aktivt stöd från Nordkorea och med farlig acceptans från Kina.
Med ett Europa där ett av de två starkaste länderna, Tyskland, just nu skakas politiskt och ekonomiskt där efter valet i början av nästa år Alternativ für Deutschland och Bündis Sarah Wagenknecht riskerar att bli vågmästarpartier. Ett Frankrike där politiken skakar och de högerpopulistiska och Putin-vänliga partierna bara väntar på nästa regeringskris för att ta makten.
Med ett Berlin där homosexuella och judar uppmanas att vara extra försiktiga i delar av staden. I ett land där Pridefiranden aldrig tidigare blivit så attackerade av nynazister och bespottade av religiösa grupperingar som i år.
Då är det inte helt förvånande att många har dragit paralleller till 20-30-talets Europa. Att ropa på vargen är förlamande, men det finns likheter som definitivt inte handlar om att måla fan på väggen.
I en sammanställning som debattören och forskaren Tobias Hübinette gjort är de högerpopulistiska och högerradikala partiernas opinionsläge i Europa så stort att de definitivt redan påverkar politikens inriktning: I Belgien: 27%, Danmark: 18%, Estland: 15%, Frankrike: 34%, Finland: 16%, Italien: 47%, Nederländerna: 31%, Norge: 25%, Polen: 44%, Portugal: 18%, Rumänien: 21%, Slovakien: 37%, Spanien: 13%, Storbritannien: 21%, Sverige: 21%, Tjeckien: 55%, Tyskland: 19%, Ungern: 47%, Österrike: 34%.
Lägger vi till detta de vänsterpopulistiska och vänsterkonservativa partierna i länder som Rumänien, Slovakien och Tyskland har de krafter som aktivt motsatt sig och fortsatt motsätter sig rättigheter, synlighet och inkludering av homo-, bi- liksom transpersoner nått en för oss reellt hotfull nivå.
Partier varav många slirar i relationen till Vladimir Putin ingår i ett internationellt idéutbyte, där vi i vår vardag upplever att tiderna har förändrats.
Här möts högerpopulisterna med deras påstådda motsats, islamisterna. Här möts religiösa fundamentalister och nationalister från alla religioner.
Från dessa sekulära och religiösa höger-och vänsterpopulister är strategin likartad. I deras egna ”alternativa” medier och sociala medie-kanaler världen över pågår ett metodiskt arbete för att demonisera homo-bisexuella och transpersoner. De smaklösa attackerna på och i vissa amerikanska delstater kriminaliseringen av dragqueens, liksom propagandan som kopplar sagoläsande med sexuella övergrepp på barn sprids systematiskt. I Sverige och i hela västvärlden.
Vänster- och högerpopulister möts med religiösa fundamentalister när ytterkanterna gått ihop i hetsen mot främst transkvinnor uttalade genom allsköns perverterade fantasier om vad respekt och erkännande av transpersoner egentligen innebär.
Beklämmande nog deltar även centrala delar av kvinnorörelsen i en ohelig allians med religiösa fundamentalister och de högerextrema.
Demoniseringen av samkönad kärlek har gått så långt i delstaten Florida att man infört en ”Don’t Say Gay”-lag med stöd av Marco Rubio som Donald Trump nominerat till USAs nya utrikesminister.
Don’t Say Gay som innebär att skolor inte skall få tala om eller lära ut om kärlek mellan två personer av samma kön. Inte ens i klassrum där regnbågsfamiljers barn går. Och skolbiblioteken rensas på litteratur.
Denna mycket medvetna strategi handlar om att tvinga oss tillbaks in i garderoben genom att vi tystnas och osynliggörs, att belägga oss med skam, hota oss och till slut kriminalisera oss.
De första stegen har redan tagits i EU-landet Ungern. Det är verklighet i Ryssland. Det diskuteras i EU-landet Slovakien och i EU-ansökarlandet Georgien.
Vi hade hoppats att valet i USA skulle sända signaler om att den högerpopulistiska, religiöst fundamentalistiska våg som nu drar över världen fick sig en törn.
Det blev tvärt om.
Men samtidigt med att anti-genusrörelsen och de politiska krafter som vill pressa oss tillbaka in i garderoben fått luft under vingarna så finns ett brett motstånd att uppamma. Krafter som ser alla de fördelar som demokrati, kvinnors rättigheter, inkludering av minoriteter och mångfald gett våra öppna demokratier och ekonomier.
Det är på allvar nu och dags att enas om rätt dagordning.
