Nyligen konstaterade EU-domstolen att alla EU-länder ska godkänna juridiskt kön som ändrats i ett annat EU-land. Avgörandet gällde en transman som hade ändrat juridiskt kön i Storbritannien medan landet fortfarande var medlem i EU. Men ändringen erkändes inte av Rumänien, där han också var medborgare. Det blev ett fall för EU-domstolen och nu har alltså avgörandet kommit: Rumänien måste erkänna hans juridiska kön som man.
Avgörandet innebär att juridiskt kön som erkänts i ett av medlemsländerna ska vara erkänt i hela EU. EU-domstolen har därmed slagit fast att EU-länder vars lagstiftning inte gör det möjligt att erkänna och föra in ändringar av förnamn och könstillhörighet strider mot unionsrätten. De konstaterar också att enskilda stater som vägrar erkänna medborgares rätta juridiska kön är ett hinder för den fria rörligheten. En viktig och efterlängtad dom!
Men om rätt juridiskt kön ska erkännas i alla EU:s medlemsstater, vad betyder det för människor som har ett annat juridiskt kön än kvinna eller man? Kommer ickebinära äntligen att erkännas i fler stater? Ja, avgörandet går att tolka som att detta även ska gälla personer som exempelvis har ett X i passet istället för F eller M. Detta är idag möjligt i Tyskland och på Malta, samt ett antal länder utanför EU.
Sverige har idag som praxis att människor med ett annat juridiskt kön än kvinna eller man tvingas inordna sig i en binär mall vid flytt till Sverige. Det svenska systemet kan inte hantera och respektera människor vars könsidentitet erkänts i länder som kommit längre med att tillgodose transpersoners rättigheter. Du måste istället välja: vill du vara kvinna eller man i Sverige? Personer tvingas därmed ha olika juridiska kön i olika länder, vilket försvårar ens liv och rörlighet mellan länderna. Men nu återstår att se vad som händer nästa gång en sådan situation uppstår.
Plötsligt öppnar sig dessutom en väg till att snabbare få fler än två juridiska kön i Sverige. För om systemet med personnummer och folkbokföring ändå måste göras om för att tillgodose EU:s regler, ja då finns det inte några argument kvar till varför det inte skulle gå att införa fler juridiska kön i Sverige. Utmaningen med att det är krångligt måste helt enkelt lösas.
Kanske kommer det att komma tolkningar om att länder som inte har tekniska möjligheter att ha fler än två juridiska kön ska få dispens en period? Men en sådan retorik är svag när vi pratar om mänskliga rättigheter och en framtid som är oundviklig för Sverige att förr eller senare acceptera. Tittar vi på de konventioner som Sverige förbundit sig att följa och rekommendationer från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter finns det egentligen inga rimliga argument från Sveriges håll att fortsätta förneka människor rätten att få sin könsidentitet erkänd juridiskt. Processen för att ändra juridiskt kön ska enligt dessa instanser vara snabb, tillgänglig och inkludera kön bortom det binära.
Det här är inte första gången som en rättegång är vägen till förändring när det saknats bred politisk vilja för att förbättra människors livsvillkor. Till exempel upphörde steriliseringen av transpersoner i Sverige formellt genom ett rättsbeslut, eftersom det dröjde för frågan att komma upp i riksdagen. Det var i december 2012 som kammarrätten i Stockholm slog fast att steriliseringskravet för att kunna ändra juridiskt kön stred mot Europakonventionen. På samma sätt var det genom ett rättsärende som myndiga människor fick rätt att heta vad vi ville i Sverige år 2009: Skatteverket nekade en person med manligt juridiskt kön att lägga till namnet Madeleine. Skatteverket drev fallet hela vägen genom länsrätten, kammarrätten och slutligen Regeringsrätten. Alla instanser ansåg att människor fritt ska kunna välja förnamn, oavsett juridiskt kön.
Självklart sänder det olika signaler om förändringar uppstår genom rättsprocesser eller genom politikers vilja. Antagligen är det fler som känner tilltro till politiker och upplever att samhället står på ens sida om förändringar sker för att de som styr faktiskt föreslår och vill det, och inte för att internationell rätt tvingar staten att förändra sitt agerande gentemot minoriteter. Men vi välkomnar oavsett alla förändringar för att kunna leva våra liv tryggare, bättre och på jämlika villkor med majoritetsbefolkningen – oavsett mekanismerna som lett fram till det.
