Historieförfalskning, Öppna Moderater!

Sanningen är nämligen den att ingen av de första fyra reformer som Öppna Moderater tar upp kan regeringen Reinfeldt ta åt sig äran av.
* Samkönade äktenskap kom till via ett riksdagsinitiativ, inte en proposition. Eftersom Alliansen inte kunde få med sig Kd och lät dem ha veto i frågan.
* Avskaffandet av sjukdomsförklaringarna är helt och håller Lars-Erik Holms, generaldirektör för Socialstyrelsen, förtjänst. Med benäget bistånd från transrörelsen som uppmärksammade frågan.
* Den nya diskrimineringslagen är en bred överenskommelse och arbetet påbörjades redan december 2000, med tillsättandet av utredare för Diskrimineringsutredningen 2001. Ansvarigt statsråd var Mona Sahlin, i regeringen Persson.

Alliansregeringen bidrog mest till att fördröja avskaffandet av tvångssteriliseringarna. Det fanns parlamentarisk majoritet för att avskaffa steriliseringskravet efter valet 2010, ändå valde man att dröja till maj 2013 med beslut. Det hela var en eftergift åt Kd, en extra utredning utan annat syfte att förhala för att få med dem på båten. I praktiken blev det därmed domstolen som smällde regeringen på fingrarna och avskaffade tvångssteriliseringarna, när man ogiltigförklarade steriliseringskravet 10 januari 2013.

På grund av detta förhalande, en förhalning på fem månader från när kravet hade kunnat avskaffas tills dess det i praktiken avskaffades i domstol, så blev ytterligare ca 25 – 30 transpersoner tvångssteriliserade.
Skulden för dessa tvångssteriliseringar faller helt på Alliansregeringen och i ganska hög grad på Moderaterna som det regeringsbärande partiet. Att Öppna Moderater inte vill kännas vid denna skuld gentemot transcommunityt förvånar inte, med tanke på det mycket ringa engagemanget från organisationen i just tvångssteriliseringsfrågan. Men, det är djupt beklagligt.

Jag håller däremot med Öppna Moderater att det är bra att den sedan länge utlovade Hbt-strategin verkligen kom i vintras. Jag kan också tycka att Ullenhag har varit en bra och kompetent minister på området, även om han arbetat i motvind i sin regering. Men, man bör notera att det finns kritik mot strategin, även utöver att den blev så fördröjd. Strategin nämner nämligen inte ens att transpersoner helt saknar skydd mot hets, fullgott skydd mot hatbrott, grundlagsskydd mot diskriminering eller att hbt-personer inte omfattas av diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder. Det finns heller inga skäl att som Öppna Moderater anta att riktlinjerna i den inte kommer följas upp av den nytillträdda regeringen, det är rena spekulationer. Socialdemokraterna har levererat proportionellt sett betydligt fler reformer på området när man haft regeringsmakten än vad något borgerligt parti har gjort. Det finns inga skäl att tro att detta skulle ändras med en uttalat feministisk regering.

Slutligen, att dela upp området och lägga jämställdhet på en egen minister och övriga diskrimineringsfrågor på en annan är en beprövad organisationsmetod som Alliansen själva har använt. Det fungerade bra då och kommer fungera bra nu. Jag har fullt förtroende för Alice Bah Kuhnke som har gjort ett gott arbete med hbtq-frågorna under sin tid på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.