Under Stockholm Pride var det oväntat få punkter om bisexualitet. Avsaknaden av samtal om bi eller annan plurisexualitet är märklig, eftersom det finns ett helt universum av samtal och frågor som vi knappt börjat utforska. Med det menar jag inte att vi pratat färdigt om vare sig H eller T, bara att B:et är ännu mer eftersatt. Vilket är förvånande med tanke på att det finns så många fler bisexuella än homosexuella.
Under ett seminarium på Pride House presenterade Folkhälsomyndigheten siffror kring bisexuellas hälsa utifrån en sammanställning av forskning i Norden. Mot slutet – efter att först ha konstaterat det vanliga om att bisexuella oftare upplever ohälsa och utsatthet jämfört med både homo- och heterosexuella – lyftes behovet av mer fokus på vad som främjar hälsa och vad som är positivt med att vara bisexuell. Det saknas nämligen forskning om det.
Jag känner igen det från hur forskning och rapporter om transpersoner har växt fram under de senaste 15 åren. Första steget var att kartlägga livsvillkor och peka på ojämlikheter i hälsa. Först flera år senare började det pratas på allvar om vad som får transpersoner att må bra. Att känna till skyddsfaktorer, och inte bara riskfaktorer, är en viktig nyckel när vi planerar insatser. När vi vet vad som främjar välmående kan vi fokusera på just det. Det blir ett sätt att motverka negativa effekter av risker som vi inte har makt att förändra eller som det kommer dröja innan vi får bukt med. Som alla människor som utsätter transpersoner för hot och hat.
Men redan innan forskare och myndigheter började konstatera vad som är hälsofrämjande för transpersoner så arbetade transcommunityt och allierade sedan länge med flera av dessa saker. Vi såg vad som fungerade och hörde vad människor själva sa var viktigt för att må bra. Utmaningen är bara att det är svårare att få bidrag för insatser vars effekter inte kan beläggas i forskning. Så när forskningen väl kom spelade det stor roll för oss som arbetar med transpersoners hälsa. Inte bara för att vi fick ännu mer kunskap utan för att vi lättare kunde söka pengar för vårt arbete.
Utöver att många i transcommunityt redan vet vad som är viktigt för att må bra så har många dessutom förmågan att se bortom den mediala bilden om att trans bara är lidande och misär. I våra egna rum finns det plats för könseufori, stolthet, lust, konst, relationer och samtal om hur våra livserfarenheter berikat oss. Allt det har vi också med oss, och kan förmedla till transpersoner som behöver stöd och framtidstro.
Kan vi göra en liknande resa med bi-frågor? Definitivt, men jag tror att det är lite mer utmanande. Transpersoner behöver nämligen samlas eftersom vi har konkreta frågor som förenar majoriteten av oss, såsom könsbekräftande vård, namnbyte eller rätten att bli omnämnd med rätt pronomen. Vi har inte bi-communities eller sammanhang för bisexuella i samma utsträckning. Det är därmed inte lika lätt att få en överblick över allt det som gör bisexuellas liv bättre. Men det är definitivt inte omöjligt.
Några saker vet vi redan, från både forskning och erfarenhet. Som att många bisexuella mår bra av att andra människor säger ifrån mot bifobi. Många mår också bra av att känna sig inkluderade i hbtqi-sammanhang och av att bisexualitet synliggörs.
När det kommer till vad som är positivt med att vara bisexuell pågår samtal om det, men det behöver fångas upp bättre. Ett exempel är ett mer varierat sexliv: bisexuella har fler partners och fler trekanter än genomsnittet. När man har sex med olika kroppar och på olika sätt kan man dessutom uppleva olika tekniker och praktiker, vilket kan inspirera och förbättra ens sexliv. Ett annat exempel är frihetskänsla och en kritisk blick på normer: många upplever att det är lättare att ifrågasätta andra normer när man redan befinner sig i en position av att inte passa in i en binär mall och ha insett att man inte måste välja antingen eller. Det gör det lättare att komma fram till vad som gör en lycklig (som flersamhet, asexualitet eller att vara transperson).
Men alla miljontals bisexuella i världen mår såklart inte bra av exakt samma saker eller har likadana känslor kring vad som är positivt kring att vara bi. Det finns som sagt ett helt universum av möjliga samtal och frågor, och jag är säker på att vi är många som är mer än redo att börja utforska det på allvar.
