Skotten mot tidigare presidenten och presidentkandidaten Donald Trump skakade om USA.

Annons
Annons

Med tanke på den politiska konfliktnivån i snart sagt hela världen skakar skotten även om alla oss som med oro kommer bevittna höstens amerikanska presidentvalet.

Minuterna efter att den 20-årige skytten dödats, två i publiken skadats allvarligt och en avlidit, börjar de politiska spekulationerna och utspelen.

Utöver en radda konspirationsteorier kom många tyckare fram till att detta attentat, nu när Trump klarat sig förhållandevis lindrigt undan, kommer ge honom ökade chanser att vinna valet i höst.
Därmed skulle han återta posten som president efter att 2021 aktivt underblåst kaoset och våldet vid den i modern tid annars helt fredliga maktöverföringen mellan presidenter i USA.
Som en direkt respons på händelserna i staden Butler i Philadelphia har en enad amerikansk hbtqi+rörelse fördömt det politiska våldet. ”Det finns ingen plats för det i vår demokrati” skrev bland annat The National LGBTQ Task Force på Instagram.

Politiska meningsskiljaktigheter löses i demokratier genom att i debatt framföra sina argument.

Precis så som bland annat hbtqi+rörelsen med stor framgång agerat under de senaste 50 åren.

Det rörelsen formulerat är att rätten att älska den man vill och rätten att uttrycka sin könstillhörighet är del av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Att vi har samma rätt att uttrycka våra relationer och vår könsidentitet som väl politisk åsikt och/eller tro. Att erkännas samma rätt till trygghet och respekt och skydd från diskriminering som för ”kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung”…

Attentatet mot Trump har snabbt bidragit till att flytta fokus från politikens innehåll till strategiska spekulationer. Idén om att de olika politiska sidorna i USA, som i den politiska konflikt vi känner igen i Europa och Sverige, är lika goda kålsupare kväser diskussionen om centrala politiska val.

Och vilka konsekvenser dessa kommer få för minoriteter.

När Donald Trump presenterade sin kandidat som vice president, JD Vance, kunde amerikansk hbtq-media notera hans minst sagt problematiska syn på homo-bi och transpersoner.
I valrörelsen 2022 kallade han samlevnadsundervisning där homo-bisexualitet och trans inkluderas för ”grooming” och han ”motsatte sig kraftfullt” diskrimineringsskydd för hbt-personer. Han vill förbjuda abort till och med vid våldtäkt och incest och han motsätter sig IVF-behandling. Han vill göra vårdinsatser för transungdomar till ett ”grovt brott” och är aktiv motståndare till samkönade äktenskap. 2022 spekulerade han i att President Biden stöttar Ukraina enbart för att Vladimir Putin är emot transpersoners rättigheter.

Ofta beskrivs frågor om hbtq-rättigheter som en höger-vänster-fråga.

En tankegång som EU-valet i Tyskland tydligt kullkastat.

Där blev det tyska vänsterpartiet Linke närmast utraderats i det tidigare Östtyskland. Istället har en tidigare Linke-ledamot i Bundestag startat sitt eget parti; Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW). I sin kamp mot nyliberalism och liberalismen i stort argumenterar hon snarlikt den radikala högern när det kommer till migration och hbtq-frågor. Främst, liksom delar av den europeiska kvinnorörelsen som definierar sig som vänster, är det transpersoner som är den just nu aktuella måltavlan.

Det finns en växande politisk kraft, religiös och sekulär, höger och vänster, som menar att homo-bi- och transpersoner skall fråntas de rättigheter vi tillkämpat oss; att vi inte längre skall åtnjuta lika rättigheter med resten av samhället. Rätten till kärlek och rätten till självidentifikation skall fråntas oss med hänvisning till att ”vanligt folk” motsätter sig dessa.

Ännu mer problematiskt är att politiska krafter som i grunden stöttar dessa rättigheter samtidigt accepterar idén om att synen på homo-bisexuellas och transpersoners livsvillkor, till skillnad från vid ”kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung”, är förhandlingsbara åsikter.

Inte grundläggande mänskliga rättigheter, utan rättigheter som kan kompromissas om för att skapa stabila politiska majoriteter.

Regnbågssamhällets aktörer behöver, oavsett om vi i övrigt betraktar oss som höger, mitten eller vänster, religiös eller sekulär, i fred eller i krig, stå fast vid att homo-bi och transpersoners rättigheter är lika grundläggande för det demokratiska samhället som väl ”kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, ålder” och omfattas av värnet av ”den enskildes privatliv och familjeliv”. (citat svenska grundlagen)

Just nu ifrågasätts dessa för oss relativt nya grundläggande rättigheter av Donald Trump såväl som Sahra Wagenknecht, islamister i Palestina såväl som regeringspartier i Israel, Vladimir Putin såväl som Georgiens regering.

Just därför behöver vår kamp och vår fest manifesteras med ökad styrka denna månad då Pride arrangeras i bland annat Stockholm och Köpenhamn.