QX.se Ledare
Under senare års debatt, då homo- bi och transpersoner fått gehör för sina krav på att ges lika möjligheter att göra sina livsval som heterosexuella har företrädare för ortodoxt och fundamentalistiskt inriktade samfund känt sig allt mer trängda.
Det har gällt såväl debatten om partnerskap som adoption och inte minst inkluderandet av skydd mot diskriminering på grund av sexuell orientering i grundlagar.
Nu far denna gruppering ut i teokratiskt färgade varningsord för att försvara sin position: äktenskapet är ett och detsamma då som nu som i all framtid. Och de som vill utvidga begreppet idkar diskriminering mot de monoteistiska religionernas sanna uttolkare.
Att denna grupp religiösa företrädare i sin debattartikel använder begrepp som diskriminering när de argumenterar, handlar enbart om billig demagogi. I debattartikeln anklagar de ”sekulariserade påtryckningsgrupper” för att vilja diskriminera trossamfund.
Att jag och min man skall få möjighet att ingå äktenskap – istället för registrerat partnerskap – kan orimligen anses inskränka på min systers möjlighet att ingå äktenskap med min eventuellt blivande svåger. Hennes äktenskap blir varken mer eller mindre värt för att även jag kan omfattas av samma begrepp, rättigheter och skyldigheter. Att jag däremot skall, som idag, tvingas stå utanför och särbehandlas på grund av min förmåga till kärlek – det är i ordets enda realistiska uttolkning just diskriminering.
Om Sverige, likt de flesta länder, eventuellt kommer att skilja på den religiösa välsignelsen och det juridiska äktenskapet kan knappast innebära diskriminering av just religiösa samfund. Så perverterat kan man inte förvränga ord i en debatt.
Att från denna grupperings företrädare ta ordet diskriminering i sin mun är bara det magstarkt utöver det vanliga. Den uttolkning av de religiösa skrifterna som gruppen gör sig till tolk för har till och från i årtusenden använts för att förneka enskilda människor kärlek och ens de mest grundläggande medborgerliga rättigheterna. Enbart det faktum att en person vill leva sitt liv med en samkönad partner, har av ortodoxa och fundamentalister inom alla de tre monoteistiska religionerna tagits som intäkt för att fördöma, avsätta från ämbeten, fängsla, trakassera, tortera och till och med döda.
Visst, med all rätt, hävda era tolkningar av de heliga skrifterna. Jag lovar – jag skall stå upp för er rätt – hur galna ni än kan tänkas vara och så länge ni följer demokratins regler. Men att av demagogiska skäl ha den dåliga smaken att inte ens reflektera över sina egna samfunds historia av övergrepp på homo, bi och transpersoner är skamligt.
Undertecknarna av uppropet förklarar att i deras uttolkning av religionerna kan endast äktenskap ingås mellan man och kvinna. Det är deras åsikt om sakernas tillstånd. För en sekulär stat har detta påstående inget som helst värde. Men visst – tyck detta och sprid er åsikt. Men anser ni att den sekulära staten skall omfattas av enbart vissa människors åsikter och moral kan konsekvensen endast bli en: införandet av en ny samhällsordning, styrd av ”rätta” uttolkare av religiösa skrifter.
Gud bevare oss för denna teokrati.
I debattartikelns slutkläm noteras som argument att den svenska allmänheten ger ett svagt stöd till införandet av ett könsneutralt äktenskap. Kanske kan det överensstämma med någon slags gallup-sanning. Men jag skulle som företrädare för minoritetsreligioner som islam och judendom vara mycket försiktig med den argumentationen. Om allmänhetens svaga stöd skulle få styra den sekulära statens politik skulle vi knappast ha någon enda Moské i Sverige och arbetet för att åter få införa koscher-slakt kan läggas på hyllan för all framtid – i alla fall om man får uttolka ”allmänhetens” åsikter.
För hur ledsna ni är blir så finns det en klok lärdom av allas vår gemensamma mänskliga historia – den sekulära staten och det öppna samhället, styrt av en representativ demokrati, är vårt enda hopp i en värld där teokratiska och fundamentalistiska idéer, religiösa som politiska, får fäste i land efter land.
Rätten att bygga sitt tempel och rätten att utöva sin religion har exakt samma värde i en demokratisk och sekulär stat som rätten att få leva sitt liv med den man själv väljer. Och lika lite som den som bygger ett tempel för en minoritetsreligion skall särbehandlas, lika lite skall den som väljer att leva på ett mindre vanligt sätt än ”allmänheten” drabbas av särbehandling.
Hur illa det än skorrar i Biskop Anders Arborelius, imam Abd al Haqq Kielan och ortodoxe rabbinen Meir Hordens öron så har vi mycket gemensamt, vi i homo-bi och transvärlden och ni och andra inom de svenska minoritetsreligionerna. Vi har en rimligt säker miljö att röra oss i – i den sekulära staten.
Förstå det, fundera över erfarenheterna från såväl nutida som historiska erfarenheter av tekoratiskt styrda samhällen och ta konsekvensen av den sekulära statens fördelar. Även om det logiskt innebär att jag ges möjlighet att ingå äktenskap med Klas.
Låt vår monoteistiska Gud bevare oss för teokratiska ambitioner.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=220841&previousRenderType=2
Källa: DN Debatt fredag 9/1-2004
Publicerad: 2004-01-09 20:43:57
Uppdaterad 2023-10-31
