Hbtqi-communityn runtom i Europa attackeras och trakasseras av konservativa och högerextrema politiker. Miljöpartiet drar en tydlig gräns mot extremhögern. Men mellan den traditionella högern och partierna på ytterkanten suddas gränserna ut. Vi kräver att svenska politiker i EU tydligt stänger dörren mot extremismen och står upp för hbtqi-personers rättigheter och frihet vid förhandlingsbordet.
I RFSL:s granskning av riksdagspartiernas hbtqi-politik inför EU-valet hamnar Miljöpartiet i topp. Det är glädjande, hedrande och ett kvitto på det gedigna arbete som vi har gjort de senaste åren och som vi söker väljarnas förtroende att få fortsätta göra. Precis som RFSL:s granskning visar kommer Miljöpartiet alltid att ge hundra procent i kampen för hbtqi-personers rättigheter, frihet och trygghet. Det kan vi med rak rygg lova våra väljare.
Många andra partier har inte fog för en lika stolt hållning. På pappret kan förvisso hbtqi-politiken som de svenska partierna vill driva i EU te sig likvärdig. Många går precis som Miljöpartiet till val på att kriminalisera homo- och transfobiska hatbrott, stärka skyddet mot diskriminering och garantera regnbågsfamiljers rättigheter. Det är förstås glädjande att det till synes finns stor enighet bland majoriteten av partierna i viktiga hbtqi-politiska frågor. Men vi vet att verkligheten ofta ser annorlunda ut i EU-parlamentet.
Ett stort tema i årets valrörelse tycks vara “gränser”. Gränsen ska hållas, mot Ryssland, mot terrorismen och gängkriminaliteten. Men det finns en gräns som många svenska partier inte håller – gränsen mot högerextremismen. Precis som i Sverige rör sig M och KD i EU allt längre högerut. Moderaterna säger offentligt att man inte lär samarbeta med ytterhögern efter EU-valet, men öppnar i samma andetag upp för att förhandla med dem i sakfrågor.
Vi miljöpartister sitter alltid runt förhandlingsbordet för att försvara klimatpolitiken, demokratin och mänskliga rättigheter. Därför vet vi också hur en förhandling fungerar – man får något i utbyte mot något annat. Därför är vår fråga, vilka av våra fri- och rättigheter är högern beredd att lägga upp på förhandlingsbordet imorgon, eller om ett år? Högern spelar ett mycket högt spel när de öppnar dörren för de högerextrema.
För till höger om Moderaterna sitter Meloni från Italien, Orbán från Ungern och Marine Le Pen från Frankrike. Deras partier bedriver högljutt en djupt hbtqi-fientlig agenda i EU och en häxjakt på hbtqi-personer i sina hemländer. Hbtqi-personer används som ett slagträ i kulturkriget och en spelpjäs i deras auktoritära strategi.
Till höger sitter också Sverigedemokraterna, som inte vill förbjuda diskriminering av hbtqi-personer och som röstar nej till att dra in EU-stöd till Ungern. De vill inte att EU fördömer hbtqi-fria zoner i Polen och vill inte säkra transpersoner rätt till fri rörlighet. Sverigedemokraterna är inte bara ett parti som högerpartierna kan tänka sig att samarbeta med – det är ett parti som de föredrar att samarbeta med framför liberala och gröna partier.
Vill man säkra en stark hbtqi-politik i EU bör man lägga sin röst på ett parti som rakryggat kan lova att dörren till extremhögern alltid kommer att förbli stängd. På ett parti som inte bara trycker på rätt knapp i omröstningar, utan också aktivt arbetar för hbtqi-personers rättigheter vid varje förhandlingsbord. På ett parti som har en omfattande politik för att både skydda och stärka hbtqi-personers rättigheter och friheter. Det partiet är Miljöpartiet.
