Efter över 15 års väntan, kan Sverige snart få en ny könstillhörighetslag. Ett viktigt steg för att förbättra livsvillkoren för landets transpersoner. Men i debatten väcks frågor om vad en ny lag skulle kunna innebära. Här har RFSL svarat på nio av dem.
Den nuvarande könstillhörighetslagen i Sverige är över 50 år gammal och kränker transpersoners grundläggande rättigheter. Bland annat rätten till privatliv, rätten till självbestämmande, rätten till erkännande inför lagen och rätten att få leva i enlighet med sin könsidentitet. Idag krävs en lång medicinsk utredning för att individen ska få ändra juridiskt kön, och det är Socialstyrelsens rättsliga råd som beslutar om en sådan förändring. En process som kan ta upp till sju år, vilket är en oacceptabelt lång väntetid.
I väntan på att få ändra det juridiska könet bär personer en identitetshandling som försätter dem i integritetskränkande och potentiellt farliga situationer varje gång den behöver visas. När ett paket ska hämtas ut, när man ska resa någonstans eller vid någon av de otaliga gånger man behöver visa sin identitetshandling. Den långa tid det tar att kunna ändra juridiskt kön sätter transpersoners liv på paus och bidrar till psykisk ohälsa. Det försvårar att börja studera, byta jobb eller att flytta.
RFSL har under lång tid och tillsammans med en rad andra människorättsorganisationer verkat för en modernisering av den nuvarande könstillhörighetslagen. Våra utgångspunkter vilar bland annat på rekommendationer från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.
En ny lag skulle förbättra livsvillkoren för många transpersoner i Sverige, en grupp som alltför ofta är drabbad av psykisk ohälsa och diskriminering. Förslaget på ny lag handlar om vilka krav som ska ställas på en individ för att kunna ändra juridiskt kön, alltså det som står i folkbokföringen och som du ser i passet. Kraven på medicinsk utredning för att få ändra juridiskt kön föreslås sänkas men inte tas bort.
I debatten den senaste tiden har det lyfts olika frågor kring vad den nya lagen skulle kunna innebära. Här har RFSL samlat svar på nio utav dem.
1. Är lagen tillräckligt utredd?
Frågan om en ny könstillhörighetslag har utretts och remitterats i flera omgångar sedan 2007. Det vill säga i över 15 års tid. Flera instanser är också övervägande positiva till den nya lagen – bland annat Sveriges läkarförbund, Diskrimineringsombudsmannen och Barnombudsmannen.
2. Kommer en ny könstillhörighetslag påverka transvården?
Lagen handlar om juridiskt kön, det vill säga, det kön som står i folkbokföringen, vilket personnummer du har och vilket kön som står i ditt pass. En könstillhörighetslag reglerar exempelvis inte hormonbehandlingar och det kommer fortsatt krävas diagnos för att få tillgång till könsbekräftande vård.
3. Kommer fler söka sig till transvården om det blir enklare att ändra juridiskt kön?
Det finns ingen evidens eller studier som har visat att det skulle finnas ett samband mellan att det blir enklare att ändra juridiskt kön och att fler söker sig till den könsbekräftande vården. Det är inte heller något som har observerats i de länder där det har blivit enklare att ändra juridiskt kön, till exempel Danmark eller Norge.
4. Kommer den könsuppdelade statistiken att påverkas?
Statistiska centralbyrån har själva svarat att de inte har något att invända mot en ny könstillhörighetslag, och skriver i sitt remissvar att en sådan skulle medföra “ingen eller mycket begränsad påverkan” på SCB:s verksamhet.
5. Finns det risk att organiserad brottslighet utnyttjar möjligheten att ändra juridiskt kön?
Enligt riksdagens utredningstjänst finns det ingen evidens för att t.ex. gängkriminella systematiskt skulle ha utnyttjat detta i Danmark eller Norge, där det är enklare att ändra juridiskt kön idag. När du ska uppdatera ditt nya personnummer hos myndigheter, företag med mera behöver du i flera fall visa intyg från Skatteverket, som visar kopplingen mellan ditt gamla och nya personnummer. En kriminell persons gamla personnummer skulle alltså ändå vara kopplat till det nya.
6. Kommer en ny lag påverka vem som får tillgång till toaletter eller omklädningsrum?
I Sverige finns det ingen lag som reglerar vilken toalett man ska gå på. En ny könstillhörighetslag kommer inte förändra detta. Men det finns
lagstiftning mot ofredande och trakasserier och det är redan idag förbjudet att trakassera personer i exempelvis omklädningsrum. Alla ska vara trygga i omklädningsrum och på offentliga toaletter.
7. Kommer en ny lag påverka kvinnors säkerhet i häkten och fängelser?
Enligt riksdagens utredningstjänst finns det ingen evidens för att detta har skett i exempelvis Danmark eller Norge, där det är enklare att ändra juridiskt kön idag. Det finns redan idag möjlighet att göra undantag från huvudregeln om att placera personer enligt juridiskt kön. Detta kan till exempel tillämpas om en kvinna har begått sexualbrott mot en annan kvinna. Kriminalvården tillstyrker förslaget till ny lag och menar i sitt remissvar att den föreslagna lagen kommer möjliggöra att man tar hänsyn till ordning och säkerhet samt att man kommer kunna motverka att lagstiftningen missbrukas.
8. Hur påverkas elitidrotten av en ny könstillhörighetslag?
Faktum är att i könsuppdelad idrott bestämmer respektive idrottsförbund vilka regler som gäller och hur de kan inkludera transpersoner i sin idrott. Såväl nationellt som internationellt. Det kommer inte en ny könstillhörighetslag ändra på.
9. Innebär lagförslaget att juridiskt kön kommer att utgå ifrån självbestämmande?
Nej, som förslaget ser ut kommer det fortfarande krävas kontakt med vården för att ändra det juridiska könet. Det är något som transpersoner och människorättsorganisationer är kritiska till och det krävs inte i de andra länder som redan infört liknande lagstiftning. Lagen kan innebära vissa förbättringar för transpersoner utifrån hur det ser ut idag men den innebär inte självbestämmande över det juridiska könet.
Rätten att leva i enlighet med sin könsidentitet är en grundläggande mänsklig rättighet. Vi behöver en ny könstillhörighetslag som respekterar transpersoners mänskliga rättigheter.
