Den 17 april ser det ut som att Sveriges riksdag kan rösta igenom en ny könstillhörighetslagstiftning.
I ett sista försök att stoppa transpersoners möjligheter till ett bättre liv mötta med respekt sökte via Aftonbladets debattsida (18/3 2024) ordföranden i socialutskottet Christian Carlsson (kd) en allians med Annika Strandhäll, ordföranden för Socialdemokratiska Kvinnoförbundet.
Som alltid när de konservativa anti-trans-politikerna vill ta till storsläggan är det med hänvisning till att ”skydda barnen”. Barn från dragqueens, unga från hbtqi-rörelse och unga från identitet som inte är heteronormerad.
Förhoppningsvis väljer Strandhäll, trots sin negativa syn på transrättigheter, att inte bilda allians med KD.
Frågan har diskuterats under en lång tid och Sverige har hamnat längst bak bland nordiska länder när det gäller att uppdatera den gamla lagstiftningen.
Från att 1972 vara främst i ledet har vi nu hamnat på efterkälken.
Att det pågått en periodvis intensiv diskussion är egentligen inget problem. Självklart uppstår frågeställningar när det handlar om unga personer och medicinska liksom kirurgiska ingrepp som kan vara irreversibla.
Samtidigt har ett stort fokus i debatten lagts på helt absurda argument. Nu i april lär vi få se flera prov på detta och transpersoner kommer behöva stålsätta sig för att inte ta illa vid sig av det som kommer uttalas från delar av kvinnorörelsen i en ohelig symbios med Sverige- och Kristdemokraterna.
I USA har frågan om transpersoners rättigheter, framför allt de som är yngre, blivit en del av det så kallade ”kulturkriget”. Skolor och bibliotek förbjuds att ens nämna existensen av transpersoner, och för den delen även homo-bisexuella.
Liknande ”krigs”-ambitioner drivs av främst Sverigedemokraterna på lokal nivå vid flera platser i Sverige i det som ser ut att vara en förhoppning om att nå politiska framgångar genom att påstå att sagoläsande i damkläder är en ”sexuell” handling.
Från ”feministiska” debattörer kommer vi återigen få höra att ett samhälleligt erkännande av transpersoners möjlighet att själva bestämma om ett juridiskt könsbyte, utan inblandning av myndighetspersoner eller läkare, innebär ett hot mot kvinnors rättighetskamp. Den något märkliga tankegången förklaras med att statistik baserat på kön, alltså man respektive kvinna, kommer bli omöjlig att ta fram om de som bytt juridiskt kön blandas in.
Fantasin om mängden transpersoner som efter en lagändring kommer uppstå ur tomma intet liknar det komikern ”Hassan” skämtade om på 90-talet. Om att 10 000 tyska bögar skulle invadera Sverige om vi gick med i EU.
En allvarligare skräckpropaganda som sprids är bilden av att kriminella kommer vilja byta kön för att undkomma rättvisan alternativt för att begå sexuella övergrepp om det blir möjligt att med självbestämmande som grund med en enkel folkbokföringsjustering låta ickebinära och transpersoner göra sina egna val.
Det är allvarligt att denna skräckpropaganda sprids eftersom den återuppväcker misstänkliggörandet av alla transpersoner som troliga förbrytare och sexualbrottslingar.
De seriösa debattörer som problematiserar självbestämmande som grund för en svensk könstillhörighetslagstiftning har ett ansvar att inte dras med i det hat och den hets, de konspirationsteorier, som högerextrema grupperingar liksom de mest radikala transexkluderande ”feministerna” släppt lös över sociala medier och i debattinlägg.
I flera europeiska länder, bland annat Norge och Danmark, har självbestämmande och enkla förfaranden vid juridiskt könsbyte redan funnits i flera år. Någon dramatisk ökning av antalet transpersoner, eller någon problematik med personer som byter juridiskt kön för att komma in i kvinnors omklädningsrum i syfte att begå övergrepp har såklart inte uppstått.
Det förslag som läggs fram av Moderaterna och Liberalerna och får stöd av Socialdemokraterna kommer som resultat av kompromisser inte att utgå från självbestämmande. Däremot innebär det en förenkling av processen för juridiskt könsbyte. Lagändringen innebär även att juridiskt könsbyte, som troligen möjliggörs från 16 år, skiljs från lagstiftningen kring kirurgiska ingrepp vid könskorrigering.
Efter många års debatt, utredande och politiska förhandlingar ser det nu ut som att Sverige i alla fall kommer ta ett första steg på väg mot en förenklad hantering av det som kan tyckas självklart. Att individen har rätt att bestämma över sin egen kropp och identitet, utan att politiker, byråkrater eller för den delen tyckare från höger till vänster skall blanda sig i.
