I en av demonstrationer till stöd för ett fritt Palestina och mot Israels krig mot Hamas som över smärtgränsen drabbar befolkningen i Gaza, bär en grupp banderollen ”Queer as in Free Palestine”.
En paroll som inte är helt oproblematisk med tanke på den utsatta situation hbtqi+personer levt och lever under i Västbanken och Gaza.
Budskapet från queera grupper runt om i världen riskerar bli att hbtqi+frågor kan läggas åt sidan inför den större oförrätt som Israel utsätter det palestinska folket för.
Vreden kommer ur den rädsla och frustration som inte minst palestinier i diasporan bär på inför kriget i Gaza.
Den palestinska regnbågsrörelsen Al Qaws driver fortsatt sitt arbete både mot ockupation och kriget och för ett ”livfullt och rättvist palestinskt samhälle som omfamnar en mångfald av sexualiteter och kön”. Detta kan inte ställas i motsättning till varandra. Hbtqi+rättigheter är mänskliga rättigheter. I alla länder, i alla tider och i alla situationer.
När nu konflikten mellan Israel och Palestina, Israel och grannländer, exploderat upplever också den internationella regnbågsrörelsen konflikt och splittring.
Terrororganisationen Hamas och inte minst deras uppbackare Iran, är fullt ut medvetna om att i det internationella propagandakriget är det Israel som nu drar det kortaste strået.
Pogromen den 7 oktober bleknar dag för dag i takt med det helvete, den massdöd, som kriget i Gaza innebär för vanliga fredliga människor.
Hamas soldater gömmer sig bland civila väl medvetna om att den pogrom som de och andra terrorgrupper riktade mot kibbutzer, noga uttänkt de solidaritets- och fredsinriktade, den 7 oktober skulle få Israel att svara med hela sitt våldskapital. Helt planerat gick Hamas många steg för långt.
Den skräck 7 oktober-pogromen, det värsta överfallet på judar sedan Förintelsen, satt i judar världen över är lika fruktansvärd som den desperation, den frustration som palestinier världen över känner över hur familj och vänner dödas, skadas och lever i skräck i Gaza och utsätts för trakasserier av hatiska bosättare på Västbanken.
Kombinationen av en regering i Israel som bygger på stöd från den djupt rasistiska och mot icke-judiska medborgare och grannar hatiska extremhögern och den terrorrörelse som har som sitt slutliga mål att skapa ett ”fritt” Palestina från ”floden till havet”, vilket innebär ett Palestina utan judar och därmed i praktiken en ny Förintelse, blir inte den som leder till fred, försoning eller ett gemensamt bygge av framtiden.
Det som händer nu i Gaza, det som händer i Israel och på Västbanken; hur de värsta av terrorgrupper och terrorstater backar upp Hamas, leder antingen till en fullständig kollaps i det internationella samarbetet och samexistensen, eller att alla tar ett steg bakåt, sätter enskilda civila i fokus och bryter den eskalering som enbart skapar förlorare.
Det rapporteras om möjliga fredsuppgörelser med frigivning av gisslan, eldupphör och att terrororganisationen Hamas fråntas all makt. En tvåstatslösning som inkluderar att flera stora arabiska staterna i regionen erkänner Israels rätt att existera inom säkra gränser.
Idag känns det såklart som fantasier och att helvetet för alla direkt och indirekt drabbade kommer att fortsätta.
I den internationella opinionsbildningen kommer upprop från bägge håll. Några skriver under texter där Pogromen 7 oktober inte nämns eller tonas ner, andra skriver på stöd för Israel och att gisslan skall släppas utan att nämna det helvete civila genomlider i Gaza.
Bristen på empati för den andre är skrämmande. Hatet och rädslan har tagit över.
För ”Palestina-vänner” blir protest mot Palestinas idag homo-och transfoba samhälle till ett stöd för Israel oavsett vad. För Israel-vänner blir landets öppenhet i hbtqi+frågor ett slagträ.
Inte förvånande då att dragkamp uppstått kring Eurovision och årets Pride-firanden.
När Eurovision kommer till Malmö kommer den israeliska medverkan att mötas av protester. Rätten att protestera är okränkbar. Men det är även rätten för alla, inkluderat israeler och judar, att vara på plats vid festivalen.
När Pride firas runt om i världen kommer israelisk men även judisk medverkan, om kriget fortsätter, med stor sannolikhet också mötas av protester. I Sydney, vid årets Mardi Gras, beslutade sig den judiska hbtqi+organisationen Dayenu först att avstå från deltagande av oro för antisemitiskt hat. Reaktionen blev då helt rätt. Flera judiska organisationer valde att gå med för att säkra hbtqi+judars plats i paraden.
Att kritisera en nation är en sak. Men i värsta fall kommer judar, av säkerhetsskäl, att undvika synlighet.
Det får aldrig Pride- och Queer-rörelsen acceptera helt oavsett utvecklingen i Mellanöstern.
