Följer man tysk queer-media är det uppenbart att något har förändrats i landet.
Rapporter om hur gatuvåld riktat mot enskilda homo-bisexuella och transpersoner blir att vanligare.
På Nyårsafton misshandlade två unga män av en grupp ungdomar bara några tvärgator från gaykvarteren i stadsdelen Schöneberg.
I samma stadsdel blev en transkvinna attackerad, förolämpad fick tårgas sprejad i ögonen och den som attackerade henne stal även hennes handväska.
Liknande ökning av våld mot hbtq-personer märks även i Frankrike, i Storbritannien och USA.
En hatisk och föraktfull retorik kring hbtq-personer sprids i sociala medier bland unga män. Politiskt motiverade grupper runt om i Europa och USA sprider aktivt lögnen att dragartister som läser sagor för barn utgör en fara för dessa. Att sagoläsandet handlar om att ”sexualisera barn” eller ”förvirra dem”. Detta påhitt ger unga män ursäkten att ta till verbalt eller fysiskt våld mot hbtq-personer de möter på gatan.
När jag kom ut på 70-talet var våld och hot något jag iskallt räknade med och byggde upp praktiska strategier för att i möjligaste mån undvika.
Det sociala, kulturella och politiska samtalet var på den tiden blandat. En frihetsrörelse började ta form och kritik mot könsroller växte fram, men från kyrka, politik och kulturdebatt hördes ofta nedvärderande och exkluderande diskussioner som ”översocialiserade” unga män tolkade som carte blanche för att ge sig på bögar, flator och transpersoner.
I takt med tiden och våra sociala, kulturella och politiska framgångar har vi under en tid kunnat röra oss i det offentliga närmast helt säkert.
Visst har personer kopplade till både höger-och religiös extremism attackerat oss såväl verbalt som misshandlat oss och till och med utfört terrordåd i syfte att skada, döda och skrämma oss.
I Europa har detta skett vid flera tillfällen och den ideologiska motivationen att ge sig på enskilda individer formas i dessa grupperingars sociala mediekanaler och politiska rörelser.
Vi har sett en oroande ökning på senare tid. I Sverige har vi ännu så länge varit relativt förskonade. Men Sverigedemokratiska kampanjer mot sagoläsande dragqueens leder direkt till hot mot artisterna och de bibliotek som bjuder in dem, liksom terrordådet 2018 på Drottninggatan där Rakhmat Akilov rekognoserat synagogor och gayklubbar inför sitt val av var han skulle slå till och i sina konversationer med andra terrorister till slut skrev: ”Jag planerar denna gatan. Den är 3 km lång och det är bara folk där. Min bror, på fredagskväll blir gatan full med bögar lesbianer och annan skit.”
Sommaren 2023 attackerar ungdomar Eslöv Pride. Deras hat och aggressivitet är påtaglig och ett café där aktiviteter arrangeras under festivalen tvingas låsa dörrarna medan de hatiska ungdomarna står utanför och skriker ut sitt sina hot.
Liknande scener kan allt fler Pride-festivaler världen över, som under flera års tid varit fredade, nu vittna om.
Det helt oacceptabla, att människor som uttrycker sina åsikter och människor som visar sin kärlek och identitet skall behöva oroa sig för våldsamma angrepp, är återigen verklighet.
I en intervju med den tyska brottsofferorganisationen weisser-ring.de, berättar ”L” som tillsammans med sin man Thomas blev attackerad i Dresden 2020 av en våldsam islamist att samhället och media reagerade undfallande och försiktigt. Han uppfattade det som ett resultat av att det var två bögar som utsattes, varför ”vanliga” tyskar inte kände sig hotade.
Thomas avled av skadorna han fick och ”L” lever nu med de psykiska skador han fick av att ha misshandlats och att ha förlorat sin älskade.
Förhoppningsvis var de svaga nationella reaktionerna på attackerna mot Eslöv Pride och enskilda deltagare i Eslöv bara en plump i protokollet. Inte ett uttryck för att då hbtq+personer drabbas av hat och hot så säljer det inte lika bra eller ger inte lika mycket politiska pluspoäng.
För signalerna från flera europeiska städer är att våldet riktat mot enskilda hbtq-personer är nu så vanliga att det åter blivit till vardag. Bögar, flator och transpersoner uppfattas som lätta villebråd.
Även om vi ännu inte sett att denna trend tydligt nått Sverige, så behöver rörelsen och politiken tydligt markera och kräva reaktioner när- och varhelst hbtq-hatiskt våld uppstår.
Så sänds budskapet att hbtq-personer inte är lätta offer och att samhället kommer agera vid terror riktat mot hbtq-personer och rörelser såväl som vardagsvåld och trakasserier.
