2020 fick regeringen uppdraget att se över om informationsplikten för hiv fyller sin funktion. Tre år och ett riksdagsval senare har vi inte hört ett knyst. Men vi vet redan svaret. WHO och UNAIDS vet svaret och svaret är nej. Informationsplikten stigmatiserar och minskar inte spridningen av hiv. Regeringen, nu är det är dags att ta bort den!
Den svenska smittskyddslagens informationsplikt kräver att den som har hiv informerar sexpartners om sin hivstatus, men sedan 2013 kan hivläkare ta bort informationsplikten för personer med välinställd behandling. I Sverige har över 95 procent av alla som lever med hiv en välinställd behandling. Det innebär att virusnivåerna i blodet är omätbara och att viruset inte kan överföras vid sex. Man lever alltså med smittfri hiv. Vi anser att informationsplikten bör slopas för alla som lever med hiv eftersom den inte minskar spridningen av hiv utan bara leder till ökad stigmatisering och rädsla.
Liberalerna, genom Barbro Westerholm, var tillsammans med de andra borgerliga partierna drivande för att riksdagen skulle ge regeringen uppdraget att se över informationsplikten. Det
spred hopp bland oss som driver att mänskliga rättigheter även bör omfatta personer som lever med hiv. Både WHO och UNAIDS avråder från att ha regler om informationsplikt, eftersom de inte uppfyller sitt förmodade syfte att minska spridningen av hiv. Istället försvårar de preventionsarbetet och det av främst två anledningar. Informationsplikten leder till att människor undviker att testa sig, även om man misstänker att man är hivpositiv, eftersom rädslan för stigmatisering är stark. Den gör också att personer vaggas in i en falsk trygghet, eftersom hela upplägget är att en sexpartner ska berätta om den är hivpositiv. För det säger ju lagen. Men verkligheten då? Jo, verkligheten visar att idag överförs hiv i de flesta fall från personer som är omedvetna om sin hivinfektion. De kan alltså inte informera om den.
Den som får en hivdiagnos får behandling som gör att man kan leva som alla andra och att hiv inte överförs till sexpartners, oavsett om kondom används eller inte. Behandlingen leder inte bara till ökad livskvalitet för den som lever med hiv, utan även till att färre får hiv. Smittskyddslagens informationsplikt däremot bidrar till sämre livskvalitet.
Vi vet att en klar majoritet i riksdagen är för en översyn av informationsplikten för personer som lever med hiv: partierna som drev att översynen skulle genomföras sitter nu själva i regeringen. Oppositionen är positiv till en översyn. Nu är det upp till regeringen att ta tag i uppdraget. Det är dags att inte bara se över informationsplikten utan att slopa den en gång för alla. Först då kan vi stoppa både hivepidemin och stigmatiseringen av personer som lever med hiv.
