Under Stockholm Pride viftade regeringspartierna med regnbågsflaggor längs Stockholms gator. När de gör budgetplanering är det istället nedskärningar som väntar.
Sveriges kommuner och regioner (SKR) flaggar för ett underskott på totalt 28 miljarder kronor år 2024. Det finns ett stort behov av finansiering och långsiktiga förutsättningar.
Samtidigt vet vi att utmaningarna för att ge hbtq+personer jämlika förutsättningar finns inom kommunen och regionens verksamheter. Det är här människors vardag sker; i vården, skolan och på fritiden.
Psykisk ohälsa har ökat bland unga och särskilt hos unga hbtq+personer under flera år. Mest utsatta är transpersoner och de långa köerna till transvård är en bidragande faktor.
I 16 år styrde högerpartier Region Stockholm. Nu står vi med Sveriges längsta köer till transvård och hiv-förebyggande läkemedlet PrEP.
Inom äldreomsorgen vittnar brukare om att de måste komma ut på nytt, att personal inte har kunskap om att hantera hiv-patienter, samt hur utsattheten skapar en isolering som gör att den kända ensamheten bland äldre blir än mer påtaglig.
För att förbättra detta behövs finansiering av skola, vård och omsorg. Alltså ökad finansiering till kommuner och regioner, inte minskad.
Regeringspartierna verkar mest värna hbtq+rättigheter så länge det inte kostar något. Det här är ingen nyhet. Högerpartierna har historiskt skurit i finansieringen av vård och skola för att täcka upp sina skattesänkningar på kommunal, regional och nationell nivå.
Jag förstår att det måste vara ännu svårare för högerpartierna att jobba med hbtq+rättigheter när de sitter i knät på Sverigedemokraterna. Det är dock en helt självvald sits de när som helst kan lämna. Om de på riktigt tycker att Sverigedemokraternas uttalanden om dragqueens och att pride förespråkar pedofili är fruktansvärt är det enda rätta att ta avstånd från Sverigedemokraterna.
Regeringspartierna har idag tillsammans med Sverigedemokraterna förenklat debatten till ett ”ja” eller ”nej” till hbtq+personer. Att stå upp för hbtq+personer får inte förvandlas till en fråga om acceptans av personers existens, hbtq+personer finns och har rätt till sin existens. Att kämpa för hbtq+personers lika möjligheter och rättigheter i samhället är inte samma sak som att låta bli att inskränka hbtq+rättigheter. Att stå upp för hbtq+rättigheter innebär att utveckla dem.
Vi måste laga de strukturella problem som finns i samhället och stärka finansieringen där den är eftersatt. En lösning på det är att öka statsbidragen, inte minska dem. På så vis kan vi minska behovet av andra höjningar, som punktskatter eller ökade egenavgifter.
Det krävs finansiering för att satsa. När regeringen istället gör nedskärningar i pengar som ska gå till vård, skola och omsorg skär regeringen också ned på hbtq+rättigheter.
