22 år gammal förklarade jag min feministiska analys för min psykolog: att män som grupp har makt över kvinnor som grupp, hur härskartekniker funkar, och vad som menas med frasen “alla män är potentiella våldtäktsmän”. Efter min utläggning tittade hon skeptiskt på mig och sa: “Det där låter som paranoia”. Sen undrade hon vad jag har emot män.
Numera får jag sällan höra att jag har en extrem åsikt eller är farlig när jag kommer ut som feminist. Däremot händer det regelbundet när det kommer till hbtq-personers rättigheter, och särskilt transfrågor.
Det är inget nytt att hbtq-personer, feminister och andra som påtalar orättvisor i samhället avfärdas, hånas eller misskrediteras. Men hur normaliserat det är i den allmänna debatten varierar över tid.
Begrepp som könsidentitetsideologin eller transideologin används just nu frekvent av personer som är negativa till transpersoners rättigheter. De tycker ofta att ”det har gått för långt”, hävdar att de inte får kritisera (trots att det är exakt vad de gör) och ”tänk på barnen” (samtidigt som de inte drar sig för att orsaka unga transpersoner stora problem). Budskapet är att trans är något skadligt och tokigt.
När jag tittar närmare på vad de menar med ”transideologi” kan det vara att säga att inte alla är cispersoner eller att den binära könsnormen påverkar människors liv. Även sådant som att könsidentitet existerar, att en del människor upplever könsdysfori och har behov av könsbekräftande vård, och att det är viktigt att använda rätt pronomen anses vara transideologi.
Med den här definitionen av transideologi kvalar inte bara RFSL in som transideologer, utan även svenska lagar, FN, WHO och hundratusentals andra aktörer som erkänner transpersoners existens och vill att vi ska behandlas humant.
Vem man tror grundade ideologin är oklart. En del skyller på judiska miljardärer, andra på läkemedelsföretagen (konspirationsteorin Big Pharma), somliga på pedofiler. Vissa menar att allt är ett påhitt av hbtq-organisationer. Som att vi skulle ha ingått någon slags pakt för hundra år sedan om att lura alla världens barn att bli trans? Mängden personer som delar med sig av berättelser om utsatthet och ohälsa är i så fall inte särskilt bra värvare.
Via Youtube tar jag del av den internationella lobbyorganisationens Genspects konferens tidigare i år. Genspect vill ha en åldersgräns på 25 år för transition, arbetar för att omvändelseförsök för transpersoner ska vara lagligt (vilket klassas som tortyr av FN) och anser att könsbekräftande vård helt ska bekostas av individen. De är emot att dragqueens läser sagor för barn och har samarbetat med högerextrema grupper. Nyligen läckte chattar från Genspects Discord ut , och visade att organisationens ledande personer tycker att ingen ska få könsbekräftande vård – oavsett ålder. Förutom hatiska och föraktfulla uttalanden om transpersoner framkom även att företrädare för organisationen (och de politiker de samarbetar med) väljer sina offentliga ord med omsorg, i syfte att skapa panik och ilska i samhället mot transpersoner.
På konferensen talade Colette Colfer, utbildare inom området världsreligioner. Hon är en flitig debattör och definitivt inte en förespråkare för transpersoners rättigheter. Under föreläsningen förklarar hon varför transideologin eller tron på att könsidentitet existerar är en religion. Det är allt från att transpersoner har ceremonier där vi förstärker vår klantillhörighet (Pridefestivaler) till att vi äter våra heliga totems (hormoner). Andra bevis är att vi har datum som betyder något för oss (Trans Day of Remembrance, där vi uppmärksammar dödligt våld mot transpersoner), ägnar oss åt reinkarnation (genomgår en transition), har medicinmän (läkare inom den könsbekräftande vården) eller utför ritualer (att vissa anger pronomen i sina mejlsignaturer). Hon påpekar att tron på könsidentitet är en politisk religion, precis som nazism, Marxism eller fascism.
När något sådant sägs i samma mening som nazism är det aldrig en positiv association som görs.
Colfer pekar ut en enskild transkvinna som drivande i att ta över världen: Martine Rothblatt, vars bok From Transgender to Transhuman påstås vara en manual som transpersoner använder globalt (jag har inte läst den, men blir självklart nyfiken nu). Allra sist säger Colfer att transpersoners mål är att låta medvetandet vara styrande och lämna kroppen, vilket i sig är kvinnohat eftersom kroppen är likställd med Moder Jord, det feminina. Vad märkligt att Colfer totalt missat att kroppen är central för många transpersoner.
Colfer betonar dock att vad som helst kan anses vara religion, inklusive hennes egen föreläsning och Genspects konferens. Men underförstått är att hennes och Genspects religion gör gott, medan transreligionen är farlig.
Ord som sekt, kult, religion eller ideologi är oftast debattknep, sprunget ur hat och konspirationsteorier. De som använder dem vill att minoriteten ifråga ska sluta kritisera, sluta kräva jämlik hälsa. Varje gång vi möter ord som dessa måste vi därför undersöka vad som menas, och fundera på vilket budskap avsändaren försöker sända ut.
Bara för att något kallas för ideologi behöver det inte vara något skrämmande eller skadligt – eller ens en ideologi.
