Arbetet för att stärka hbtq-personers rättigheter har sett olika ut genom åren. Men genomgående har det handlat om individens frihet och rätt att få sin kärlek accepterad. Det finns flera viktiga milstolpar i den kampen. Den enskilt viktigaste i modern tid kan vara beslutet 1979 att tillslut avskaffa sjukdomsklassificeringen av homosexuella. Ett annat viktigt beslut var att för exakt tio år sedan avskaffa tvångssteriliseringen av transsexuella.
Moderaterna vill ha ett samhälle som söker vidga människors livschanser och står upp för deras rätt att vara sig själva. Man ska få älska den man vill och leva sitt liv efter eget huvud. Nu när Stockholm Pride går av stapeln för 25:e gången kan det vara värt att påminna sig om att mycket har blivit bättre. Men också att mycket återstår att göra för att stärka självbestämmandet och möjligheterna till egenmakt – för alla.
För att uppmärksamma framstegen som har gjorts vill vi resa ett monument över homosexuellas kamp för sina rättigheter i Stockholm – något som i dag helt saknas. Runt om i världen har kampen fått sina egna minnesplatser och monument. I till exempel New York finns Gay Liberation Monument till minne av Stonewallupproret och i London en staty över matematikern Alan Turing, som blev kemiskt kastrerad. Vi menar att det är en absolut självklarhet att även Stockholm i den fysiska stadsmiljön uppmärksammar hbtq-personers rättigheter.
Barbro Westerholm, som tyvärr nyligen gick bort, var generaldirektören vid Socialstyrelsen som fattade det historiska beslutet att häva sjukdomsklassificeringen av homosexualitet. Hon vigde därefter på många sätt sitt liv år motverka diskriminering av homo-, bisexuella och transpersoner. Vi anser därför att det vore mycket passande att resa ett sådant monument för hbtq-rörelsens framgångsrika arbete för lika rättigheter i anslutning till Socialstyrelsens tidigare lokaler på Östermalm, och namnge platsen efter just Westerholm. Detta har vi lagt fram en motion om som inom kort kommer att behandlas i Stockholms kommunfullmäktige, och som vi utgår från att alla partier i Stockholm enhälligt kan ställa sig bakom.
Framstegen till trots, mycket återstår att göra innan Stockholm fullt ut är en stad för alla, oavsett vem du älskar eller hur du identifierar dig. Moderaterna i Stockholm kommer därför att fortsatt arbetet i Barbro Westerholms anda och lägga förslag för att göra Stockholm till en stad för både unga och äldre HBTQ-personer. Fyra sådana förslag är:
Trygga mötesplatser för ungdomar
Trygga mötesplatser för hbtq-personer är viktigt för att främja en känsla av tillhörighet och personligt välmående. I dag vittnar personer som besöker våra hbtqi-certifierade ungdomsgårdar om att de får utstå dödshot. Det är inte rimligt att personalen på ungdomsgårdarna ska stå för säkerheten. Det borde i första hand Polisen och i andra hand Stockholms stad göra. Vi vill därför att stadens ordningsvakter ska få ett särskilt ansvar för tryggheten utanför dessa föreningars verksamheter och kunna placeras där vid behov.
Ökat stöd från socialtjänsten
För att skapa ett inkluderande Stockholm är det viktigt att personalen inom socialtjänsten har kunskap om hbtq-personer som utsätts för hedersvåld. Stockholm måste därför prioritera att höja socialtjänstens kompetens inom detta område, så att inte en enda ung person som söker stöd får bristfällig hjälp eller handledning.
Måluppfylld sexualundervisning
Skolan ska ge elever kunskap för livet inom alla ämnesområden. Trots det bedriver hälften av skolorna i dag sexualundervisning utan mål. En systematisk och kvalitativ sexualundervisning, som inkluderar hbtq-perspektiv, är viktig för alla men kanske särskilt för dessa personer. Det kan bidra till att förebygga osäkert sex, sexuell ohälsa och diskriminering. Och det kan även bidra till att minska psykiska ohälsa som är särskilt utbredd i den här gruppen.
Likvärdig behandling inom hemtjänsten
I dag finns det hbtq-certifierade äldreboenden, däremot men inte hbtq-certifierad hemtjänst. Det skapar en asymmetri som innebär att äldre hbtq-personer med hemtjänst kan uppleva att de bemöts intolerant och inte får vara sig själva: transpersoner får ibland inte själva inte välja om de ska bära en klänning eller örhängen när de vaknar på morgonen. Hbtq-seniorer ska aldrig behöva kliva tillbaka i garderoben.
Stockholm har som huvudstad ett särskilt ansvar att vara en föregångare och internationellt föredöme för hbtq-personers rättigheter. Genom att uppmärksamma
framstegen och röja kvarvarande hinder kan Stockholm bli en ännu öppnare, friare och mer tolerant stad. Helt enkelt en bättre stad!
