Den 25 juli förra året trodde nog alla i Oslo att de äntligen skulle få fira Pride och kärleksbudskapet riktigt ordentligt efter två år av pandemi. Så blev det inte. Istället visade hatet sin värsta sida. Våldet slog till och en extremist begick ett våldsdåd som lämnade döda och skadade. Istället för en seger för kärlek, öppenhet och ett samhälle byggt på en rätt för oss alla att vara individer, blev det en seger för motkrafterna. Oslos Pride-parad fick ställas in och ersattes av sorg och ilska.
Det finns ett hot och ett hat mot personer som är hbtq. Det finns också en tydlig känsla av att det har tilltagit de senaste åren – öppenheten är på tillbakagång. Religiös och politisk intolerans slår mot personer som är hbtq. Det kommer mest från islamism och högerextremism men på andra håll dyker det stundtals upp.
Attacken i Oslo är inte den enda de senaste åren, tyvärr. Tvärtom börjar listan bli för lång. Den oerhört tragiska terrorattacken mot nattklubben Pulse i Orlando 2016, attacker mot Pride-firanden eller barer och klubbar har skett i allt från Bialystok, till Dresden och Bratislava de senaste åren. Attentatet i Bratislava lämnade 2 döda så sent som i oktober 2022 och bara en månad senare mördades fem personer i Colorado Springs. För en dryg vecka sedan kunde så Österrikiska myndigheter sätta stopp för en planerad islamistisk terrorattack med Pride-paraden i Wien.
Det ska inte vara så här. Vi måste samla oss mot hbtq-hatet. Vi måste också våga tala klarspråk och inte väja för att möta problemen beroende på varifrån i samhället det kommer.
Häromveckan presenterades slutsatserna från den utredning som granskat hur myndigheter som polisen och säkerhetspolisen i Norge agerat runt attentatet där. Tyvärr pekar den på att samverkan mellan myndigheterna brustit och att varningar inte tagits på allvar. Hotbilden underskattades. Mot den bakgrunden är det av största vikt att säkerställa att vi Sverige, och varje land i Europa, lär av slutsatserna. Samarbetet mellan myndigheter för att säkra Pride-firanden måste vara starkt, tydligt och väl koordinerat. Att myndigheter i Österrike med framgång stoppat en planerad attack är också något att studera och lära sig av.
Attacker och terror är det synligaste utfallet av ett underliggande problem. Det finns en intolerans som behöver bekämpas, det saknas acceptans för självklara sentenser som att hbtq-personers rättigheter är mänskliga rättigheter hos allt för många. Det syns i hatbrott och hets, i social kontroll och hedersförtryck, i vandalism mot lokaler och symboler och desinformation och hot online.
Det är därför avgörande att se till att det finns resurser och kompetens att bekämpa hatbrott och hedersförtryck. Den moderatledda regeringen tar nu tack och lov dessa frågor på allvar men arbetet måste var uthålligt och genomdrivas med kraft.
Det bästa är givetvis att arbeta för att människor i vårt land inte ska växa upp med negativa attityder till hbtq-personer och att människor inte blir radikaliserade. Att konsekvent över tid på alla nivåer arbeta för att bygga ett öppet och inkluderande samhälle. Det är att förbygga framtida problem. Det är ett ansvar som måste tas – i skolan, i vården, i förskolan, på fritidsverksamheter, i föreningslivet och inom religiösa samfund. Där behövs nolltolerans för diskriminering och hot eller hat mot hbtq-personer. Det går om vi vill!
