I samband med årets Pridefirande i Skurup valde kommunen att inte hissa regnbågsflaggan och en debatt utbröt där kommunstyrelsens ordförande Johan Bolinder (M) bland annat skrev att han och kommunledningen med ”våra liberalkonservativa värderingar” kände sig säkra på att det innefattar ”rätten att få vara den man är och älska den man vill” och därför så menar han att ”någon speciell dag, än mindre vecka, för att försvara denna rätt behövs lyckligtvis inte i Skurup eller Sverige”.
Det fick den stolta pappan Johan Ring att skriva ett öppet brev på Facebook, som tidigare även publicerats av Sydsvenskan.
”Hej Johan.
Vi delar förnamn, du och jag. Vi bor också i samma vackra kommun, med fantastiska människor och fantastiska möjligheter. Men där upphör nog i allt väsentligt likheterna mellan oss.
Den uppfattningen baserar jag på din insändare ”Den smala mitten gör bort sig på Skurups bekostnad”, i Ystads Allehanda fredagen 26/5. Du skriver flera saker i den texten som gör mig chockerad och besviken. Chockerad, därför att jag faktiskt trodde att vi kommit längre i synen på HBTQ+ än vad du ger uttryck för. Besviken, därför att jag nu ser svart på vitt vad de styrande politikerna går för i den kommun där mina barn går i skolan.
Men trots att det som sagt finns mycket att välja på i din insändare, så vill jag fokusera på det här stycket: ”Någon speciell dag, än mindre vecka, för att försvara denna rätt (rätten att vara den man är och älska den man vill) behövs lyckligtvis inte i Skurup eller i Sverige.”
Behövs inte?
Inser du ens det enorma i det uttalandet? Jo Johan, Pride behövs. Att vi alla gemensamt står upp för en utsatt minoritet, det behövs.
I oktober 2020, när min dotter fick höra att hon var ”äcklig” för att hon ”såg ut som en kille” – då behövdes Pride.
Senare på hösten samma år, när hon fick höra att ”alla homosexuella borde avrättas” – då behövdes Pride.
I februari 2021, när min fru blev uppringd av någon som sa att vår dotter var ”ett Pride-äckel som borde skjutas” – då behövdes Pride.
I mars 2021, när jag blev uppringd av en man som sa åt mig att sluta engagera mig i HBTQ-frågor och att han visste min adress och mitt personnummer – då behövdes Pride.
På hösten 2021, när skolkamrater sa till min dotter att de tänkte köra in i Pride-paraden med sina Epa-traktorer och att de ville bränna ner vårt hus när vi låg och sov där inne – då behövdes Pride.
När över 500 personer för tredje gången gick i en glad och färgstark parad genom Skurups gator, och för första gången fick ta emot glåpord, hat och förolämpningar från vissa åskådare på trottoarerna – då behövdes Pride.
Pride behövs om och om igen, varje år men också varje dag under året, Pride behövs i de små detaljerna, ända tills ALLA människor behandlas med samma värdighet och respekt oavsett hur de definierar sig och vem de förälskar sig i.
Det här retoriska knepet du gör, där du låtsas som att eftersom våra lagar och förordningar är desamma för HBTQ+personer som för alla andra, så innebär det att de redan är ”inkluderade”, det är så fruktansvärt fult och lågt att du borde skämmas.
Skulle du också påstå att eftersom det ju redan är olagligt att misshandla kvinnor så har vi inte ett problem med mäns våld mot kvinnor i det här landet?Jag är övertygad om att du begriper bättre än så, Johan. Vad jag inte förstår är varför du låtsas som att du inte gör det?
Pride är inget särintresse, Pride är inte politiskt. Pride betyder ”stolthet”. Därför att ett samhälle utgörs av så mycket mer än sina lagar. Och tro mig, lagar bryts varje dag mot HBTQ+personer. Jag rekommenderar dig att läsa Brottsförebyggande Rådets statistisk kring hatbrott mot HBTQ+personer innan du påstår att ”alla är redan inkluderade” och ”Pride behövs inte”.
Men man kan också få en människa att må oerhört dåligt utan att bryta mot en enda lag. Och när en hel grupp systematiskt och återkommande utsätts för detta, i stort som i smått, då är det minsta majoritetssamhället kan göra att visa att vi inte tolererar det. Att vi vägrar acceptera diskrimineringen, hånet och hatet.
Om vi inte gör det, så skickar vi en fruktansvärd signal till våra barn.
Med hopp om självrannsakan och bättring,”
