Riksdagsledamöter efter Janktos komma ut: ”Svenska fotbollsförbundet behöver sätta press på fotbollsvärlden”

Under veckan meddelade den tjeckiska landslagsstjärnan Jakub Jankto att han är homosexuell, som första herrspelaren på världsnivå att göra det. I en sport där företeelser som ”locker room talk” och där stigmatiseringen kring att vara homosexuell varit hög är det glädjande att se en sådan positiv respons från fotbollsvärlden på Janktos besked. Idrottsvärlden i allmänhet och fotbollen i synnerhet står dock fortsatt inför en rad utmaningar vad gäller hbtq+ personers möjlighet till öppenhet inom sporten.

2020 släppte den brittiska organisationen ”kick it out” en rapport som visade att homofobin ökar inom fotbollen. Enligt deras undersökning uppgav hela 32% procent av fotbollsfansen att de hört homofoba uttryck på läktaren. I boken ”farväl min skam” av Ouissem Belgacems berättar den förra franska landslagsspelaren, som plötsligt avslutade sin karriär, att homofobin fick honom att sluta. När Jesus Tomillero kom ut som första domare att göra det inom spansk fotboll fick han motta dödshot. Det är uppenbart att fotbollen inte är en trygg plats för homosexuella trots att de europeiska storlagen och ligorna deklarerat att deras avsikt är att stötta homosexuella som väljer att komma ut.

I en ideal värld ska ingen behöva komma ut, det ska inte vara grund för psykisk ohälsa eller otrygghet. Men verkligheten gör sig påmind när det enbart är 9 fotbollsspelare på elitnivå som kommit ut och antalet som lever under påtvingad förnekelse spås vara uppemot tusentals. Utöver att detta bidrar till en fortsatt homofob kultur inom fotbollen innebär det även ett oerhört lidande för de enskilda spelarna.

De flesta storlagen och fotbollsförbunden säger sig vilja stötta folk som kommer ut och tar ställning för hbtq+ personers rättigheter. Men mer behöver göras. En läktarkultur där personer känner sig fria att vräka ur sig homofoba glåpord behöver upphöra. Vidare behöver krafttag tas mot de spelare eller andra aktörer som reproducerar en homofob kultur. Nu senast föll en dom mot fotbollsspelaren Patrice Evra för att han spelade in en video på snapchat där han sjöng ”Paris, ni är bögar, ni är bögar” för att förnedra motståndarna. Det ska inte vara en normalitet att använda sig av ett kränkande språk med ursäkten att känslorna styrde, domen är ett viktigt steg i rätt riktning.

Det krävs krafttag mot homofobin i fotbollen och vi ser att Sverige kan spela en avgörande roll i att få hela fotbollsvärlden att bli en mer accepterande plats för homosexuella. Albin Ekdal startade något när han uttryckte sitt fulla stöd och vilja att bidra till arbetet med att göra fotbollen till en trygg plats för homosexuella, ett arbete som behöver fortsätta. Även den svenska ideella organisationen Locker room talk har bidragit till en mer inkluderande idrottskultur.

Sverige och det svenska fotbollsförbundet behöver sätta press på resten av fotbollsvärlden att ta kliv i rätt riktning där fotbollen verkligen är för alla. På arenor runtom i världen behöver nolltolerans råda mot homofoba glåpord och spelare som uttrycker sig homofobiskt behöver få reella konsekvenser.

Vidare kan det vara värt att fundera på hur trygg Jakub Jankto hade känt sig om Tjecken spelade VM i Qatar där homosexualitet är olagligt och där Prideflaggan stoppades. Vi ska aldrig göra avkall på de mänskliga rättigheterna och fler länder som Sverige måste våga gå före genom att markera mot homofobi, men även arrangera stora idrottsevenemang där alla är välkomna.