”Sveriges regering behöver inte prata om fri- och rättigheter med oss. Om ni är så måna om dessa fri- och rättigheter är det först och främst Turkiska republiken eller muslimernas tro ni ska visa respekt för. Om ni inte visar den respekten så kan ni tyvärr inte vänta er något stöd från oss i Natofrågan.”
Erdogan enligt Aktuellts översättning 2023-01-23.
När svenska folket, muslimer eller ej, liksom det danska tidigare, sett igenom det den duktiga idioten ägnar sig åt genom att bränna Koranen så synligt som möjligt inför de som uppfattar den som helig, fick nu i januari Paludan ett nytt gyllene tillfälle till 15 minutes of fame. Finansierad av till Sverigedemokraterna närstående medieprofiler gavs han tillstånd att agera nära Turkiets ambassad. Den handling som utgav sig för att vara riktad mot despoten var i stället ännu en barnslig förolämpning riktad mot alla troende muslimer.
Att den turkiske presidenten Erdogan valt att ta denna enmansuppvisning som motiv för att stoppa Sverige från att bli medlem i försvarsalliansen NATO är minst sagt lika idiotiskt.
Sverige urskiljer sig inte från de flesta andra länderna i alliansen när det handlar om yttrandefrihetens gränser och (i alla fall tidigare) skydd för politiska flyktingar inkluderat de från Turkiet.
Erdogan agerar i stället inför inhemsk publik och det handlar om storpolitiskt maktspel där han hoppas stärka sin position genom utpressning.
Vad man än anser om NATO- medlemskapet, så blir responsen på Erdogans utpressning mot de länder som skyddar de mänskliga fri- och rättigheterna ett lackmustest på hur säkra minoriteter, helt beroende av den politiska ordning vi har idag, kan känna oss när det blåser i världen.
Även om just NATO knappast har varit en renodlad samarbetsorganisation för demokratier (såväl Turkiet som Grekland och Portugal har varit medlemmar som tvättäkta diktaturer), så bildades den först och främst av länder som efter andra världskriget började utveckla en liberal demokrati i stället för ”folkmakt” och militärdiktatur.
Geopolitiska och militärstrategiska överväganden har gjort att alliansen under sin tid som motkraft till Warszawapakten inte direkt prioriterade demokrati och mänskliga rättigheter som gemensam nämnare.
Senaste decennierna har just dessa värderingar med få undantag blivit alltmer centrala. Sveriges möjlighet att bli medlem inom rimlig tid handlar om de starka medlemsländernas gränsdragning gentemot Erdogan snarare än den svenska regeringens diplomati.
Erdogan hycklar när han spelar upprörd över just Sverige. Politiska flyktingar, som han kallar ”terrorister”, finns inte bara här. De lever och verkar i Kanada, USA, Storbritannien, Tyskland… Förbud mot hädelse, som skulle kunna stoppa Koranbränning, är avskaffat inte enbart i Sverige. Idioter kan fritt ägna sig åt att kränka troende även i USA, Kanada, Danmark, Frankrike liksom i Nederländerna och Belgien.
Men även om man absolut inte skall straffas för att man ”hädar”, så är det helt uppenbart att det Koranbrännaren och hans så kallat ”antiislamistiska” vänner i riksdagen ägnar sig åt knappast handlar om religionskritik. Att bränna Koranen utanför Turkiets ambassad är inte kritik mot Erdogan, utan har som enda syfte att såra och skrämma alla troende muslimer.
Det är inte svårt att tänka sig att glädjen är stor i Kreml över det politiska spel som SD-högern och dess svans nu roar sig med i kombination med lögnkampanjerna mot socialtjänsten och ett urspårat knarkkrig där småpojkar blir till barnsoldater.
Ett politiskt och militärt försvagat Norden får som konsekvens en efterlängtad försvagning av den liberala demokratin.
I kombination med det öppna hatet mot såväl feminism, minoriteter som hbtq-personers inkludering i det gemensamma samhällsbygget, är det som nu händer något som de ryskstyrda trollaktörerna knappast förhåller sig passiva till.
När statsminister Ulf Kristersson vid en presskonferens efter de starka reaktionerna på Koranbränningen manar till besinning och understryker att vår nationella säkerhet är på allvar nu, så hoppas jag att han och regeringen lyssnar till sina egna ord.
Det spel som SD-högern med sina omhuldade tokar till svans ägnar sig åt motiveras av samma samhällssyn som islamister, Erdogan, Putin och Trump-högern i USA hävdar.
Men lika lite som demokrati är liktydigt med ”folkmakt”, eller som det heter på SD-språk, ”folkstyre”, är yttrandefrihet detsamma som ”luften är fri”.
Regering och riksdag bör ta sig en rejäl funderare på hur de som gömmer sig bakom yttrandefrihet, men uppenbart ägnar sig åt hets mot folkgrupp, skall hanteras av tillståndsgivande myndigheter.
Majoritetens naivitet får inte leda till att minoriteter lämnas ensamma när hatet är politisk strategi.
Även det är på allvar och en fråga om nationell enighet och säkerhet.
