Är du förälder i ett EU-land ska du vara det i alla EU-länder, oavsett hur din familj ser ut. Diskrimineringen mot regnbågsfamiljer hör inte hemma i ett EU, som ska säkerställa lika rättigheter och friheter, för alla medborgare.
Kampen för att få samma rättigheter och skydd enligt lagen som andra familjer, har drivits av regnbågsfamiljer i decennier. Det är en kamp som ständigt mött hårt och organiserat motstånd. I årtionden har familjepolitiken och lagstiftningen exkluderat och ifrågasatt regnbågsfamiljer, i såväl Sverige som i EU.
Mamma-pappa-barn-normen har inte bara lett till skadliga fördomar och diskriminering mot regnbågsfamiljer, den har också haft ödesdigra konsekvenser när det kommer till familjelagstiftning. Inte minst när det kommer till erkännande av föräldraskap, vilket i slutändan drabbar barnen i dessa familjer.
När ett olikkönat par skaffar barn får såväl mamman som pappan till barnet ofta närmast automatiskt status som juridiska föräldrar. Detta betyder att barnet får två legala vårdnadshavare, rätten att ärva medborgarskap, och ger barnets föräldrar rätt ha kontakt med och företräda barnet inför skola, sjukvård och rättsväsende. Men att barn med två mammor eller två pappor ska omfattas av samma skydd är långt ifrån fallet.
I allt för många EU-länder krävs en omfattande byråkratisk process för att barn till samkönade föräldrar ska få samma juridiska rättigheter som barn till olikkönade föräldrar. Praxis för samkönade kvinnliga par har, till exempel, varit att endast den person som burit barnet automatiskt fått juridisk status som förälder, medan den andra partnern fått genomgå kafkaliknande procedurer för att få sin status som förälder erkänd, ibland helt utan framgång.
Situationen har varit än mer komplicerat för regnbågsfamiljer där föräldrarna har olika medborgarskap och som bott eller flyttat mellan olika EU-länder. Trots att ett samkönat par erkänts som föräldrar i ett land, har de riskerat att förlora sin status som föräldrar om de flyttar till ett annat EU-land. En flytt kan därmed innebära att en person inte längre i juridisk mening är förälder till sitt barn och att barn förlorat sin legala vårdnadshavare. I extremfall, så som med det uppmärksammade fallet “Baby Sara”, har barn blivit statslösa, då de inte kunnat ärva sina föräldrars medborgarskap för att länder vägrar erkänna samkönat föräldraskap.
Regnbågsfamiljer har på grund av denna diskriminering inte kunnat utnyttja sin rätt till fri rörlighet på samma sätt som andra familjer. De har tvingats leva i juridisk limbo, utan skydd och trygghet, med hotet om att få sin familj splittrad och sina barn skyddslösa, hängande över sig.
Efter många år av påtryckningar från oss miljöpartister, såväl i Sverige som i EU, har det nu äntligen kommit åtgärder för att säkerställa att regnbågsfamiljer ska ha lika rättigheter.
Idag presenterar EU-kommissionen ett lagförslag som ska fastställa att om föräldraskap erkänts i ett EU-land, ska det också erkännas i alla EU-länder, oavsett hur den nationella lagstiftningen ser ut. Detta är en viktig seger, även om den borde presenterats för länge sedan. Det är samtidigt mycket oroande att den kan komma att blockeras i ministerrådet av länder som Polen och Ungern, som gjort hbtqi-fientlig politik till sin paradgren.
Sveriges röst kommer att spela roll när denna fråga nu ska behandlas mellan medlemsländerna. Det är därför djupt oroväckande att det parti som styr Sveriges regering, SD, under alla år bedrivit en hbtqi-fientlig politik. När samma parti därtill har en vurm för Ungerns auktoritära styre och deras värdekonservativa ideer, blir det upp till bevis för statsminister Kristersson. Kommer han lyckas hålla det löfte han givit svenska folket om att inte låta SD styra bort Sverige från att driva en progressiv linje för alla människors rätt att leva och vara den man är?
Uppdaterad 2022-12-07
