Starten på det som nu skall bli fyra års svensk politik är inte helt uppmuntrande.
Med Tidöavtalet och nya regeringen sätts dock tveklöst hedersproblemtiken upp på dagordningen som aldrig förr. Det kan, beroende på vilka åtgärder som komma skall, bli ett lyft för de av oss hbtq-personer som lever i den verkligheten.
Men borde inte den politiken kunna föras utan att ge Sverigedemokraterna plats i ett ”inre kabinett” med de tre regeringspartierna och politiskt tillsatta tjänstemän på samordningskanslier?
Att Tidöavtalet och regeringsdeklarationen vid flera tillfällen slår fast att HBTQ-personer skall prioriteras när asylinvandringen nu stramas åt mot nollpunkten är positivt eftersom det sänder en signal.
Men när samtidigt möjligheten att söka asyl försvåras och antalet kvotflyktingar skall minska från 6400 till 900, då får detta med att prioritera trots allt inte så stor praktisk betydelse för de som behöver skydd.
Att ge SD-profiler politiskt viktiga positioner gick geschwint. Deras personliga historia, partiets närhistoria och partiets ideologi, väl dokumenterad i deras principprogram, anses tydligen inte vara ett problem.
Trots att, år efter år, politiker efter politiker, gjort sig kända för att inte vilja oss något väl.
En av partiets tunga namn, Björn Söder, tidigare vice talman, får nu en symboliskt viktig position som ordförande för Sveriges OSSE-delegation. Ett europeiskt samarbetsorgan som arbetar med demokratiutveckling, mänskliga rättigheter, tolerans och icke-diskriminering liksom minoritetsrätt och rättssäkerhet.
Björn Söder som gjort sig känd för sina utläggningar om ”nationer” där svenska judar inte anses vara en del av den svenska ”nationen”. Björn Söder som under Stockholm Pride 2007 i rollen som partisekreterare skrev: ”Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall ”normaliseras”? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare.”
Och Richard Jomshof, av de tre regeringspartierna framröstad som ordförande för Justitieutskottet, som 2018 talar om icke tvångssteriliserade transsexuella som en ”freakshow”. Och som 2022 vill avskaffa diskrimineringslagen.
Och riksdagsledamoten David Lång som 2018 i interna diskussioner menar att Stockholm Prides parad, borde klassas som förargelseväckande beteende och förbjudas.
En parad vars deltagare Jimmie Åkesson 2006 kallade de ”smaklösa figurerna” i ett utkast till sin bok ”Satis polito” i ett, icke publicerat, utfall mot främst Jonas Gardell. Om en könsneutral äktenskapslagstiftning skrev han att han inte tycker partiet har ”någon skyldighet att legitimera normavvikelser genom särlagstiftning”.
Eller som riksdagsledamoten och kyrkopolitikern Nima Gholam Ali Pour som på sin Facebook i september attackerar barnböcker om trans för att de inte faller honom i smaken.
Eller som SD-Mölndal som under höstens valkampanj pedofilanklagade Moderaterna. Orsak? En förskola har låtit barnen göra regnbågsfärgat pynt under pågående Pride-festival.
Eller som Simon O. Pettersson i Uppsala som i augusti ifrågasätter om vi ”bör hylla den homosexuella livsstilen” efter att han läst om att det finns promiskuösa homosexuella män.
Eller som Cecilia Bladh In Zito, i Hörby som 2021 fick ett ”utbrott” för att bordsflaggor med regnbågen fanns i ett mötesrum hos socialförvaltningen.
Eller som Peter Wallmark i Stockholm som 2021 anser det nödvändigt att slå fast att ”traditionella kärnfamiljen” är grunden i samhället innan han säger att alla är fria att bygga den familj som passar bäst men så adderar det i sammanhanget aparta påpekandet ”så länge det inte går ut över andra”.
Eller som Täbypolitikern Steven Jörsäter som 2019 lägger sig i bibliotekets val att låta författaren Moa-Lina Olbers Croall komma på besök, eftersom boken om trans anses ”kontroversiell”.
Eller som Hugo Hobring i Sölvesborg som 2018 kommenterade bilderna på koncentrationslägren för homosexuella i Tjetjenien med ”coolt”.
Eller som kommunalrådet i Hörby, Stefan Borg, som 2018 kommenterade att militären och polisen går med i Prideparader: ”Hur har Sverige kunnat sjunka till denna avgrundsnivå som nation betraktat? Finns det ingen botten för hur långt Sverige kan falla?”
Eller som Hel..g Seger, SD-profilen och politikern Rebecka Fallenkvist som bara måste lägga ut tok-korkade kommentarer om Anne Frank.
Så därav min fråga om detta är ett parti att ta i hand för att bekämpa hedersförtryck?
Tre öppna statsråd i nya regeringen är positivt. ”Älska vem man vill” i regeringsdeklarationen är bra
Men M, L och KD bär nu fullt ansvar att inkludera HBTQ och andra minoriteter som en fullvärdig del av Sverige.
