I september går Sverige till val. För regnbågspersoner uppstår därmed en möjlighet att påverka vilken inriktning svensk politik skall ha på nationell, regional och kommunal nivå.
En gång i tiden var valen ganska enkla för regnbågspersoner. Under 70- och 80-talen fanns det få partier som drev frågor för att stärka homo-bisexuellas och transpersoners rättigheter. Stod man till vänster var det Vänsterpartiet, till höger så var det Folkpartiet. Om nu just regnbågsfrågor var det som avgjorde ens val av parti.
Med tiden har såväl Moderaterna, Centerpartiet liksom Socialdemokraterna profilerat sig som inte bara gayvänliga utan i takt med att reformer för homosexuell samlevnad klarats av, även i frågor som berör transpersoner. Ett queert parti kallar sig idag Miljöpartiet och till och med Sverigedemokraterna säger att de tycker att i alla fall homosexuella är OK. Kristdemokraterna, med ett engagerat och pådrivande HBT-förbund, har gått från att sätta alla käppar i hjulet som det bara går för att stoppa reformer som likställer homo- och heterosexuella kärlek, till att säga ja till i alla fall de mer välkammade delarna av regnbågssamhället.
Så framgångsrik har regnbågsrörelsen hittills varit att det numera inte är helt lätt att utse bästa regnbågspartierna.
Det visar om inte annat RFSL:s valundersökning tydligt.
I den ges partierna maximalt 36 poäng utifrån hur de har agerat och röstat i riksdagen sedan valet 2018.
Bäst ut kommer Vänsterpartiet med 27 poäng medan Sverigedemokraterna landar på ynka 8 poäng.
En förklaring till det stora gapet är att en stor del av omröstningarna under valperioden har handlat om migrationspolitiken där dessa två partier minst sagt är konsekventa, fast åt helt olika håll.
Men den allt mer negativa attityden till att låta människor utanför EU och Norden bygga sina liv i Sverige är knappast förbehållet SD.
Vad valundersökningen från RFSL tydligt visar är dock att just Sverigedemokraterna närmast konsekvent röstat emot de reformer som debatterats och röstats om i Riksdagen. De har varit aktiva motståndare inte enbart när det handlat om att möjliggöra skydd för flyende hbtqi-personer, utan även när det handlat om familjepolitik.
Ungefär som Kristdemokraterna fram till för bara några år sedan.
I en av dessa familjefrågor landar dock Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna på samma linje; frågan om barn som fötts vid surrogatarrangemang. När M, C och L vill se ett ”lagförslag som förtydligar och stärker den rättsliga tryggheten för barn som tillkommer genom surrogatarrangemang i utlandet”, så röstar V, SD liksom MP, KD och S emot.
Andra infallsvinklar som till exempel kvinnorättsfrågor eller barnrättsfrågor påverkar hur partierna, och regnbågsväljare, tar ställning.
När en könsneutral föräldraskapspresumtion röstades igenom förra året blev dock SD:s helt aparta politik när det rör regnbågsfrågor uppenbar.
Alla partier, utom just SD, ville se förändringen till att barn som föds i en relation med två kvinnor automatiskt får bägge dessa som juridiska föräldrar.
Och när riksdagen i juni röstade för att föräldrar i samkönade kvinnopar som flyttar till Sverige automatiskt anses som föräldrar, inte bara den som fött barnet, ja då är det åter enbart SD som röstar emot.
Socialdemokraterna, som haft regeringsmakten hela valperioden, får i RFSL:s undersökning näst sämst betyg. Besvikelsen blev också stor från en enig HBTQI-rörelse när lagrådsremissen om en ny könstillhörighetslag presenterades lagom till Stockholm Pride. För sent och för lite var budskapet och statsminister Magdalena Andersson valde att hoppa över partiledardebatten under Pride. Kritiken riskerade att bli generande.
I RFSL:s valundersökning ställdes även frågor till 603 kandidater som ställer upp i riksdagsvalet. 279 av dessa svarade. Sammanfattat har de som svarat från MP, V, C och L varit mest positiva till reformer RFSL vill se. KD:s och SD:s kandidater var mest negativa, där SD-kandidater var i särklass sämst på att ens iddas ge sina svar. Möjligen var de påverkade av partiledaren Jimmie Åkessons ovilja att bli intervjuad av QX.
Regnbågspolitiken har blivit mer komplicerad och konfliktfylld än på 70- och 80-talen. HBTQI-personer, liksom dess organisationer, bär helt motsatta politiska idéer. Synen på hedersbrott, familjepolitik, könstillhörighetsfrågor, migration liksom såväl feminismer som sexualiteter delar regnbågssamhället.
Helt uppenbart är dock att om Sverigedemokraterna får politiskt inflytande över en kommande borgerlig regering, så kommer de sätta käppar i hjulet för reformer som rör transpersoner, regnbågsfamiljer och såklart de av oss som tvingats fly för att söka en fristad i Sverige.
Uppdaterad 2022-09-12
