Som på beställning beslutade sig en högerextrem och i vårt grannland ökänd muslimhatare att under den muslimska fastemånaden resa land och rike runt och genom att bränna Koranen i områden där det bor många muslimer hetsa mot folkgrupp. Enligt plan och helt förväntat reagerade främst unga huliganer genom våldsamma upplopp.
Än mer enligt plan riktade sig upploppen inte mot den högerextrema blådåren, utan mot polisen.
Upplopp som, på beställning, skapar otrygghet i bostadsområden och destruktiv konflikt i det svenska samhället.
För knappast är det de boende som vinner på påskhelgens bilbränder, fönsterkross och fullständigt vansinniga våld mot polisen. Däremot vinner de kriminella gängledarna och med dem de som likt ett mantra pekar ut ”invandring” som orsaken till våldet och därmed invandrare som i sig våldsamma.
De som bär den gemensamma drömmen om att stänga det öppna samhället.
På sociala medier uppstod snabbt den ena mer märkliga debatten efter den andra. Inte helt olik tidigare diskussioner efter att oroligheter brutit ut i utsatta områden och då Lars Vilks målade sin rondellhund.
Gaphalsar påstår att islam är en specifikt ”ond” religion. Som om islamisk tro, till skillnad från kristen, skulle vara något universellt enhetligt. Som om Koranen, till skillnad från den judiska eller kristna Bibeln skulle vara märkligt väsensskilda.
Trams, närsynt och historielöst struntprat.
På annat håll diskuteras av personer som gärna kallar sig antirasister att religionsfriheten, som är en självklar del av ett öppet och demokratiskt samhälle, skall tolkas så att det blir förbjudet att ”skända” troende och deras symboler.
Det är otänkbart.
De som slogs för vår demokrati fick kämpa hårt för rätten att kritisera religionen utan att vare sig stat eller kyrka utdelar straff.
De tog strid för konsten, litteraturen, samhällsdebatten och inte minst för de som ville (och vill) se en förändring inom de religiösa samfunden.
För det är tack vare rätten att kritisera, debattera och protestera mot religion och dess yttringar som vi ens har religionsfrihet.
Eftersom ”blasfemi” eller ”hädelse” inte längre är ett brott kan vi idag leva öppet som hbtq-personer och vi kan se konst av såväl Elisabeth Ohlson, Andres Serrano, Pierre et Gilles, Lars Vilks och läsa Salman Rushdies verk.
Det är i länder där religionskritik är beskuren som Pussy Riot-medlemmar kastas i fängelse och de som vill blogga om kvinnors rättigheter döms till piskrapp och långa fängelsestraff.
Tack vare att religion inte längre ges en särställning kan vi få till ett efterlängtat förbud mot omvandlingsterapi. De fundamentalistiskt religiösa anser sig, likt alla sekter, inneha rätten att påtvinga andra sina tolkningar av vilka kärleksrelationer och könsuttryck som skall ”behandlas” och protesterar nu högljutt mot att samhället är på väg att ta individens parti mot deras kvacksalverier.
De religiösa och de sekulära antidemokraterna driver mot samma trångsynta vision om att alla inom ett geografiskt område skall omfatta av majoriteten beslutade gemensamma värderingar och traditioner som makten ser till att upprätthålla.
Som strategi för att uppnå sitt drömrike upprepas, gång efter annan, av ”invandringskritiska” och muslimhatare mer eller mindre inlindade, men likväl falska, påståenden om ”muslimer” som ett hot mot vårt land och vår gemenskap.
På samma sätt sprids i sociala medier misstroende mot det svenska samhället från islamistiskt håll. Utländska och inhemska aktörer som vill försvaga Sverige, sprider lögner om allt från socialtjänsten till rättsväsendet.
För kriminella blir en försvagad polismakt till en ekonomisk fördel, för fundamentalister är ett avdemokratiserat samhälle förutsättningen för teokratisk maktutövning och för hel- och halvdiktaturer antas en västvärld fokuserad på interna stridigheter inte ha kraft att lägga sig i vid brott mot mänskliga rättigheter. Eller för den delen krig mot grannländer.
Lyckligtvis är världen inte ond!
När ungdomar från stadsdelen Vivalla i Örebro dagen efter de våldsamma upploppen bestämmer sig för att städa upp och lämna blommor till de drabbade boende, visar det att de som hetsar mot muslimer liksom de kriminella som bränner polisbilar och gör bostadsområden otrygga inte har haft ens ett uns framgång.
De ungdomarna, liksom de engagerade medborgarna i Tensta, visar just det civilkurage som utgör försvaret av vårt Sverige.
När ”politiska protester” enbart handlar om att uppvigla, så blir det bästa rådet att förpassa hetsarna till den öde trollskog de brukar härja i.
Så kan vi andra fortsätta arbetet med att bygga det goda Sverige.
