Det var under en tid av uppror mot överheten och det som uppfattades som förstockad nationalism. De Geers konstverk var en protest mot svensk militärism med budskapet att ”vägra vapen” och vara ”onationell”.
Kort därefter,1971, utökades yttrandefriheten så att skymfandet av svensk eller utländsk symbol inte längre var straffbart. Pornografiska verk släpptes fria så länge de inte exponerades för någon som inte önskade se den typen av bilder. Och dessutom upphävdes trosfrids-brottet, förbudet att häda.
Med dessa ändringar så gick det bra att bränna USAs flagga i protest mot kriget i Vietnam, det gick bra att ställa ut bilder på ett krucifix nedsänkt i piss och det blev lagligt att publicera bilder på människor som har sex.
I Finland finns fortfarande brott mot trosfrid där det kan dömas till fängelse för den som ”offentligt hädar Gud eller i kränkande syfte offentligen smädar eller skymfar något som annars hålls heligt inom en kyrka eller ett trossamfund”.
Även om det förbudet nog inte har praktisk betydelse i Finland när det gäller t.ex Andres Serranos berömda krucifix-bild, så är det bra att ”hädelse” inte är ett brott i Sverige.
Den sortens lagstiftning användes och används idag i många länder för att tysta de som tolkar ”Guds ord” på annat sätt än vad de biskopar, imamer eller rabbiner med tolkningsmakt gör.
I USA har den mest okristliga presidenten i mannaminne, Donald Trump, lockat evangeliskt kristna grupper att stötta honom med motivet att det skall gå bra att diskriminera HBTQI-personer så länge du hävdar att du är troende och att just din pastor har sagt att hans tolkning av Guds ord är att det är dåligt med samkönad kärlek. Trump lockar en del troende kristna, och säker en del troende judar och muslimer, med att vilja begränsa kvinnors rätt att besluta över sina egna kroppar.
Religion sägs utnyttjas som ett opium för folket, men än mer görs det till ett livsfarligt vapen för att hetsa människor mot varandra och splittra samhället. Och ännu mer för att framtvinga lydnad och konformitet.
Försvaret för yttrandefrihet, där rätten att häda är central, är ständigt pågående och kommer fortsatt att kantas av debatter om var gränser skall sättas.
Nyligen ville ledaren för ett danskt fascistparti hävda sin ”yttrandefrihet” genom att bränna Koranen på Malmös gator.
Poängen var inte att försvara friheten att kritisera religionstolkning eller utövning, inte att som Lars Vilks göra ett konstverk för att testa gränser för vad en konstnär har rätten att kommentera. Koran-bränningen kan inte förväxlas med, eller förstås som stöd till rätten att uttala religionskritik eller protestera mot hedersbrott, kvinno- och HBTQI-förtryck eller vända sig emot moralpoliser som med Gud som slagträ vill kontrollera grannskapet.
Det handlar enbart om att ta sig till områden där många med muslimsk minoritetsbakgrund lever och som självutnämnd representant för majoritetsbefolkningen bränna något symboliskt betydelsefullt för de troende. Det är fegt, fult och har inte ett dyft med rätten att häda att göra. Mer då rätten att förnedra i syftet att skrämma till tystnad.
Att åka till ett område där många muslimer lever för att bränna Koranen har lika mycket med yttrandefrihet att göra som när nazisterna på 30-talet kladdade antisemitiska slagord på de affärer i Berlin som ägdes av judar och hotade deras kunder.
Att bränna en flagga i protest mot en stats agerande är något avgörande annat än att bränna en flagga för att förnedra och skrämma enskilda människor.
Den förstärkning av yttrandefriheten som med lagändringen 1971 ledde till att hädelse inte längre är straffbart i Sverige är en framgång. Inte minst för regnbågssamhället. Rätten att häda skall vi slå vakt om och försvara varhelst religiösa fundamentalister vill kväsa människor som kritiserar och debatterar religion och därigenom vill förhindra andra att leva enligt de egna förutsättningarna.
Regnbågssamhället skall aktivt ge sitt stöd till de i Sverige (och världen) som lever under religiöst förtryck. Ingen människa skall nekas rätten att leva i öppenhet som dem de är. Vare sig i sitt bostadsområde, sin idrottsklubb, sin skola, sin arbetsplats eller med sin familj och släkt.
Att leva öppet och i frihet, mötas av respekt och vara trygg är en grundläggande mänsklig rättigheter som inte kan förhandlas bort, i något sammanhang.
Den anti-muslimska retoriken, såväl i vardagligt prat, i debatter och i spektakulära dumheter som att bränna Koranen har tyvärr gett ett visst önskat resultat. I sociala medier ser jag allt för ofta hur HBTQ-personer som uppger sig sympatisera med Sverigedemokraterna motiverar detta med att just Islam och ”muslimer” är det stora hotet mot regnbågssamhället. Denna villfarelse har slagit rot närd av en anti-muslimsk propaganda som vädjar till samma mörker nu som en gång då samma propaganda riktades mot judar i 30-talets Tyskland.
Bibeln och Koranen har likartade förbud mot homosexuella handlingar. I Bibeln dessutom belagt med dödsstraff.
Efter ett modigt, välformulerat och enträget arbete har kristna och judiska regnbågspersoner förändrat många kyrkor och judiska samfunds syn på samkönad kärlek, könsidentitet och könsuttryck.
Idag kämpar imamer som Seyran Ates (Berlin), Nur Warsame (Sydney), Ludovic-Mohamed Zahed (Frankrike), Mushin Hendricks (Kapstaden), El-Farouk Khaki (Kanada), Daayiee Abdullah (Detroit) tillsammans med många troende muslimer för att trots dödshot från konservativa mörkerkrafter även öppna Islams olika riktningar. Samma teologiska samtal och debatt som en gång startades av några få modiga kristna och judar inom sina församlingar kan vi nu se växa fram i den islamska världen och miljön.
De som bränner Koranen och sprider hatbudskap är inte intresserade av att stötta dessa goda röster. Deras enda syfte är att rensa den ”kristna” världen från alla ”muslimer”. Klassiskt rasism och främlingshat som inte kommer stanna vid att slänga ut ”muslimerna”.
Samma hatfyllda budskap som sprids av allt från Muslimska Brödraskapet, Talibaner och IS i de länder och miljöer där de har inflytande.
Samma gamla idéer som aldrig bidragit till öppenhet och frihet. Aldrig bidragit till den demokratiska utvecklingen, med respekt för den enskildes mänskliga rättigheter, som möjliggjort att vi kan leva öppet som homo-bisexuella och transpersoner.
Uppdaterad 2021-03-29
