När president Bill Clinton 1992 vann över efter Ronald Reagans för gay och aids-rörelsen och enskilda individers fullständigt katastrofala år, satte vi på tidningen Reporter rubriken: ”Ding Dong – Häxan är död”. Som en skock överlyckliga Dorothys nynnandes på Somewhere over the Rainbow, kunde vi ta the yellow brick road mot ljusare tider.
Även om Clinton endast kom dragande med en Don’t Ask, Don’t Tell för att möjliggöra att bögar och lesbiska skulle få tjänstgöra i det militära, så innebar slutet på Reagan-eran en rejäl boast för de krafter som arbetar för ett samhälle där inkludering står på dagordningen. Det var då när Ronald Reagan besegrades som grunden lades för ett stark politisk regnbågsrörelse som sedan dess lyckats genomdriva i alla fall basala mänskliga rättigheter.
Från valnatten kunde vi rapportera att Castro-kvarteren i San Francisco fylldes av bögar och lesbiska som dansade och festade till tidig morgon.
Nu är vi där ännu en gång. Häxan har besegrats.
Denna gång är det inte med samma glädje som detta kan ropas ut. Visst har en president som visat sig vara inte bara en fullblods-narcissist och medveten lögnare besegrats. Men det är en president som genom sitt sätt att vara, utan minsta uns av respekt för rollen som president över hela sitt land, utan ett uns av insikt om den betydelse USA har som ett av världens i särklass starkaste länder, samlat en skrämmande stor andel amerikaner bakom sig.
Mycket kan sägas om Trumps galenskaper, men det räcker att citera hans utspel från den första valnatten. Han utsåg sig till vinnare, han krävde därför att rösträkningen skulle avbrytas. Till och med vice president Mike Pence fick rätta honom i livesändning och betona att varje röst skall räknas. Det är en i raden av Trump-skandaler som USA och världen tvingats förhålla sig till dessa fyra år. USA kan räkna med att TRump kommer skapa mesta möjliga kaos för att hämnas förlusten.
Men det är inte bara Trump. Han har ett helt parti som stöttat hans beteende. Han har erfarna senatorer bakom sig, han har en stab av kunniga politiker som ger honom råd, han har en uppsjö journalister och nyhetskommentatorer som accepterar alla hans vansinnigheter.
De har ställt sig bakom det värsta av hycklerier för att snabbast möjligt säkra en konservativ närtid.
Lyssna på hyckleriet upphöjt till ofattbara nivåer:
Den 16 mars 2016 nominerade President Obama Merrick Garland som ersättare i Högsta domstolen för den avlidna Antonin Scalia. Den republikanska majoriteten i senaten, som måste godkänna nyutnämningar till Högsta domstolen, vägrade att ge sitt godkännande med hänvisning till att ingen nyutnämning borde ske innan valet i november 2016. När Ruth Bader Ginsburg avled den 18 september 2020, var President Trump snabbare än snabb med att pressa in den konservativa Amy Coney Barrett på posten innan valet i november. Med den republikanska majoritetens i senatens aktiva stöd.
Det är ovärdigt. Tala om hyckleri. Talla om dubbelmoral.
Att Högsta domstolen nu fått en konservativ majoritet innebär ett direkt hot mot arbetet för kvinnors rättigheter, inte minst kvinnors rätt att besluta över sin egen kropp. Som rivstart på Coney Barretts bidrag i en konservativ högsta domstol riskerar staden Philadelphia nu förlora rätten att kräva av de verksamheter som förmedlar fosterbarn att de inte skall diskriminera samkönade par.
Det innebär att så kallade ”religiösa friheter” kommer att stärkas. Det nya kodordet för de som förespråkar diskriminering av homo-bisexuella och transpersoner. De som anser att frihet är detsamma som att ha rätten att avskeda personer på grund av deras förmåga att älska. Att frihet är detsamma som rätten för en butiksinnehavare att vägra sälja varor till personer som inte uppfyller dennes syn på könsuttryck. Högsta domstolen, som ett resultat av Trumps och det republikanska partiets dubbelmoral, kommer nu agera i många år framåt för att försvaga de rättigheter HBTQ-personer tillkämpat sig i USA.
Det är på allvar ett bakslag och ett direkt hot mot regnbågspersoner och det öppna samhället.
I 2020 års val kommer Demokraterna få Vita Huset och ha majoritet i representanthuset. Republikanerna har senaten och har för lång tid säkrat en konservativ majoritet i viktiga domstolar.
Det går inte att jubla över detta val, annat än att pusta ut över att en galning lyfts bort från världsscenen.
Vi kan dock jubla över att USA nu åter kan komma att blir en viktig spelare internationellt när det handlar om SRHR (Sexuell hälsa och reproduktiva rättigheter). Organisationer som arbetar för kvinnors rättigheter, även de som ger kvinnor råd vid familjeplanering inkluderat preventivmedel och abort, kan nu få stöd igen. Regnbågsrörelsen internationellt kan nu få aktivt stöd av USA i samarbete med EU och andra positiva krafter för att säkra våra mänskliga rättigheter i länder där vi trakasseras, fängslas och till och med mördas av staten.
Detta i kombination med att USA åter kan ansluta sig till Paris-avtalet och att den falska retoriken om ”America First” kan ersättas av verklighetens gemensamma ansvarstagande för ekonomi och mänskliga rättigheter.
Vi kan också jubla över att ännu en gång så har Demokraterna säkrat Folkets röst. Med råge. Det stärker presidentskapets legitimitet som med en republikansk senat från start blir försvagat.
Det är sant att Republikanerna kan sätta käppar i hjulet dessa kommande fyra år genom sitt övertag i senaten. De kommer under lång tid framöver genom konservativ majoritet i viktiga domstolar, kunna hålla tillbaks en utveckling för bland annat kvinnors och regnbågspersoners rättigheter.
Men de kan inte ignorera det faktum att de inte har Folkets röst med sig. Rörelserna i samhällen som motsätter sig de konservativa är tydligt växande. Det vet Putin i Ryssland, det vet Orban i Ungern, det vet Erdogan i Turkiet, det vet Duda i Polen.
Samtidigt vet vi som på kort tid lyckats förändra förutsättningarna för att leva ett öppet och tryggt liv att den rätten enkelt kan tas ifrån oss. Vi vet, och får det bekräftat med valet i USA att nära hälften av en splittrad nation är emot våra rättigheter, eller mer än gärna offrar dessa för andra prioriteringar.
Vi vet att de Trump-sympatiserande Sverigedemokraterna i Sverige lockar omkring 20% av befolkningen. Ett parti som just för ögonblicket definierar sig som nationalkonservativt. Ett parti som konsekvent och aktivt motarbetat alla stegen för att förbättra regnbågspersoners levnadsvillkor och nu inriktar sig på symbolfrågor i syfte att försvaga HBTQ-rörelsen. Som Trump glider de med lögnaktiga generaliseringar om flyktingar i allmänhet och muslimer i synnerhet och arbetar målmedvetet för att splittra, inte ena landet.
Så som republikanerna, lockade av Trumps temporära framgångar med vulgär ”folklighet”, kunnat notera att Folkets röst inte står bakom dem nu, bör moderaterna och kristdemokraterna vara medvetna om att trots Sverigedemokraternas framgångar i opinionen har deras inskränkta nationalism inte Folkets röst med sig. Det på grund av den enkla anledningen att vi är beroende av varandra och med den möjligen simpla förklaringen att folk har lärt sig läxan av vad hatfylld splittring leder till och vad respektfull samling kan åstadkomma.
Donald Trump med familj och mest trogna följe kommer inte ge sig och kommer inte att när de väl tvingas göra det med värdighet. Men de har förlorat, deras vansinne och deras hatiska retorik, av SD-ideologen Mattias Karlsson döpt till ”inkluderande patriotisk”, har nu avvisats av det amerikanska folket och Joe Biden med Kamala Harris kan nu inleda arbetet för att återknyta de internationella relationerna och för att hela USA.
Uppdaterad 2020-11-08
