QX ledarstick: ”Detta är precis det exkluderingens ideologier leder till. Även här.”

Efter denna text, ta 25 minuter av din tid för att lyssna på Laverne Cox. Mörkhyad och transkvinna från Alabama som bland annat kommenterar internaliserad rasism och hur rasism, hatet mot afroamerikaner, dödar. Hur hatet mot transkvinnor och transmän dödar. För vid sidan om smärtan över George Floyd bubblar nu vreden i USA över det faktum att homo-bisexuella och transpersoner som har mörk hud i högre utsträckning utsätts för förakt, hat, hot och våld. Förra veckan dödades Tony McDade, en afroamerikansk transman av polis i Florida och Nina Pop, en afroamerikansk transkvinna höggs till döds i Missouri. Och det vidriga beteende Christian Cooper utsattes för i en park i New York förra veckan. Det är inga undantag.

Alla homo-bisexuella och transpersoner känner instinktivt, sedan barnsben, igen hat och förakt när det närmar sig. Det har lärt alla oss att hellre backa, sluta hålla handen, tona ner oss själva, byta trottoar eller ta en omväg och springa om hotet blir för uppenbart.

Var och en av oss känner igen, och förstår in i kroppen, vad det var som hände när en ljushyad polis satte sitt knä i halsen på en mörkhyad man medan flera poliser tittade på.

Vi vet och vi känner igen det hatet. Vi är alltid beredda på det. Vi vet vad som händer om vi inte, som i fallet med George Floyd, hinner undan.

Vi vet också att ett samhälle kan vara mer eller mindre tryggt att leva i. Ett samhälle som arbetar för att bygga gemenskap och där medvetenheten om oförätter som rasism, homo- och transhat, kvinnohat och diskriminering av minoriteter gör att det är berett se de strukturer som upprätthåller destruktiva åtskillnader. Ett samhälle som vill se och erkänna historiska skeenden som format våra förhållningssätt och vill förändra för att stärka och bygga, inte sära och riva. Det är samhällen som erbjuder mer trygghet.

När George Floyd utsätts för ett medvetet och minuter långt övervåld som leder till hans död, från en grupp personer vars yrke är att försvara och skydda samhällets alla medborgare, då blir det uppenbart att moralen helt spårat ut. Att det fullständigt vidriga övervåldet på George Floyd filmades och därmed blev synligt för alla visar toppen på ett isberg. Det är ett våld som återupprepas i stort och smått och eskalerat till ett samhälle som är just nu ser ut att ge upp i splittring och hat. Det är ett sådant samhälle där tryggheten har eroderat.

För homo-bisexuella och transpersoner, oavsett ytterligare identitet, tillhörighet eller livsvillkor, är solidariteten med den proteströrelse som växer fram i USA en självklarhet ur djupet av våra själar, våra hjärtan och våra erfarenheter.

Vi vet att gottandet i de plundringar och det destruktiva våld, framprovocerat eller ej, som nu rapporteras inte förändrar det faktum att det är det USA som president Trump har modellerat fram med aktivt stöd av vredgade vita nationalister med en kristet fundamentalistisk agenda som är förklaringen till att våldet mot svarta, och i allra högsta grad våldet mot svarta transpersoner, ökat.

Det är tid att åter förstå betydelse av ordval liksom val av problemställningar och betydelsen av hur dessa kommuniceras. Trumps utfall mot media leder i förlängningen till att en av USAs största, av Trump mest hatade, TV-kanals reportrar i direktsändning grips och därmed, liksom flera journalister, förhindras att utföra sitt arbete. När Trumps reaktion på protesterna fokuserar på upploppen och därmed fullt medvetet försöker förminska det svarta USAs uppdämda vrede, blir budskapet att sprickan som uppstått i den stärkta rasismens spår är en spricka som skall vidgas än mer. När Trump söker och får stöd av vita hatfyllda nationalister så sänds signaler som skapar det samhälle där mörkhyade inte kan känna säkerhet.

Världen över visar nu homo-bisexuella och transpersoner och rörelser sitt stöd för den antirasistiska protest som växer fram i USA. Det inger hopp. Ett hopp om förändring och möjlighet till ett nytt amerikanskt ledarskap.
Samtidigt är det ännu en signal till alla länders medborgare runt om i världen där de som önskat splittring har haft politiska framgångar. De som spär på sociala orättvisa, de som pekar ut medborgare som fiender, de som väljer en exkluderande politik som skapar samma frustration som nu exploderar i USA.

Här hemma är den goda responsen att först visa sitt stöd och sin solidaritet med de som protesterar mot rasism och sociala orättvisor i USA. Men i samma stund behöver vi titta på vårt eget land. Ett land där vi just bevittnat, så som i många andra länder i Europa och i USA, hur problemen med social och ekonomisk utsatthet inneburit ökad sårbarhet för Covid-19. Vi ser hur våld och kriminalitet skapat otrygghet i de socialt och ekonomiskt utsatta områdena i vårt land. Ett land där nära en femtedel av befolkningen röstat på de som uttrycker just den typ av exkluderande retorik som med Trump vid rodret drivit USA in i kravaller som påminner oss om 60-talets värsta år. Det är precis det exkluderingens ideologier leder till. Även här.

Det är ett sant, vredgat och rättfärdigt påstående, men lika mycket är det ett bittert nederlag att det om och om behöver formuleras. #BlackLivesMatter