I dag på den internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi, finns särskild anledning att lyfta fram hur vi kan förbättra situationen för hbtq-personer i världen.
EU är en central aktör för att slå vakt om och främja mänskliga rättigheter, demokrati och frihet. Samtidigt är det uppenbart att det krävs mer i EU:s arbete.
Jämsides med positiva förändringar och minskad diskriminering kopplat till hbtq ser vi också allvarliga tillbakagångar runt om i världen, även inom EU. Situationen för många hbtq-personer är svår, det gäller tyvärr till och med i Sverige.
Den pågående coronapandemin försvårar också för redan utsatta, med fördömanden och inskränkningar kopplade till hbtq. Exempelvis förbjöds möjligheten att ändra juridiskt kön i Ungern och nyligen har det rapporterats om ytterligare ökad hbtq-fientlighet i Sydkorea, i coronavirusets spår. I en rad länder förekommer diskriminering inom sjukvården.
Coronakrisen måste hanteras med en bredd av åtgärder och att det tar stort fokus är självklart. Annat viktigt arbete får dock inte stanna upp och grundläggande fri- och rättigheter måste alltjämt försvaras.
Jag ser två delar som särskilt viktiga för att utveckla hbtq-perspektivet inom EU just nu:
- Sätt press på medlemsländer där utvecklingen går åt fel håll. Det gäller exempelvis Polen och Ungern. Om vi inom EU accepterar en negativ utveckling vad gäller rättsstat och rättigheter så flyttar vi också gränserna för vad medborgare i vår union ska tvingas utstå. EU behöver få ökade muskler för att vidta mer märkbara åtgärder. EU-budgeten bör därför förses med tydliga garantier för att ekonomiska medel från EU inte ska gå till länder som begränsar grundläggande rättigheter och varje individs frihet. Det krävs ett verktyg som kan driva medlemsländer inom EU i rätt riktning.
- Ett resultatinriktat bistånd, med ökat fokus på grundläggande rättigheter. Inom ramen för mitt uppdrag som ordförande för Europaparlamentets utvecklingsutskott har jag initierat en nystart för EU:s biståndspolitik, för att den ska bli mer adekvat och åstadkomma reella förändringar. Därför är det viktigt att utvecklingsstödet sammankopplas med högre krav och förväntningar på mottagarländernas politik för exempelvis mänskliga rättigheter och individens friheter. Vi har rätt att ställa hårda krav på länder som vill samarbeta med och få stöd av EU. I stället för storskaliga ekonomiska projekt bör resurser också riktas till insatser för att stärka civilsamhället och öka möjligheterna till demokratiskt deltagande, vilket skulle förbättra hbtq-situationen globalt.
Det finns såklart en rad andra centrala områden och nödvändiga förändringar som behöver genomföras. Därför är det välkommet att EU-kommissionen aviserat en jämlikhetsstrategi kopplad till hbtq-frågor. Jag ämnar följa arbetet noga och driva på för att det blir verkningsfullt och att rätt insatser sker på rätt politiska nivå.
Det är nu dags att vi bättre använder EU:s verktyg och makt för ökad demokrati, värnandet av grundläggande friheter och rättigheter; såväl inom Europa som i resten av världen. Det ökar också förutsättningarna för att uppnå det internationella temat för årets dag mot homofobi – att bryta tystnaden runt hbtq.
