De flesta har hört att coronaviruset drabbar alla. Det stämmer förvisso under förutsättning att alla blir exponerade för det. Men viruset slår inte jämlikt utan väldigt olika mot olika samhällsgrupper. I Sverige kan vi nog snart säga att vi ser en tydlig koppling till arbetarklassen och den politiska debatten kommer att stå om äldreomsorgen – vad gick fel där? Den slutsats som vi tyvärr kan dra är att utsatta grupper blir ännu mer utsatta i kris.
I flera länder i Östeuropa lever HBTQ-personer just nu extremt utsatt. För att förstå detta behöver vi fördjupa oss i hur situationen såg ut på ett generellt plan innan coronaviruset bröt ut med vissa nedslag, där mänskliga rättigheter tydligt brister avseende HBTQ-rättigheter.
Vi har en trend över hela Europa att de diktaturer som har varit, både i väst och i öst, har haft mycket repressiva anti-HBTQ-lagar. Efter murens fall, när Danmark 1989 som första land i världen tillät samkönade partnerskap, svarade Bulgarien 1991 med att förbjuda dessa. Den senare lagen har följts av 11 länder i Östeuropa, inklusive Polen och Ungern. I Ungern finns ingen lag som ger HBTQ-personer någon form av skydd från mot diskriminering.
När vi idag blickar ut mot Europa över vad som hänt bara de senaste veckorna kan vi se mönster i flera länder avseende att kvinnors och barns rättigheter har försvagats, samt att misshandel och övergrepp har ökat. Precis samma utsatthet ser vi bland HBTQ-grupper. Även i de länder där det finns en skyddande lagstiftning, så är oftast folkopinionen kallt inställd.
Listan på värsta platser att vara HBTQ-person på, i teori och i praktik, kan göras lång. I topp ligger nog ändå Rysslands delrepublik Tjetjenien, med upprättade koncentrationsläger för HBTQ-personer och effektiva angiverisystem.
I Ungern beslutades i slutet av mars att regeringen får styra med dekret under coronavirusets utbrott, men utan slutdatum. Direkt efter beslutet, på den internationella dagen för synliggörande av transpersoner, använde regeringen i Ungern denna makt för att genomföra ett lagförslag om att förbjuda ändring av juridiskt kön.
Ett geografiskt närmare exempel är Polen. Där började det homofoba kommentarer från politiker, som viftades bort som ofarliga. För några veckor sedan förklarade polska politiker från regeringspartiet Lag och Rättvisa HBTQ-personer som ”statsfiender”; ett språk som är mer vanligt i kommunistiska och högerextrema diktaturer. Detta följdes tätt på av att ett hundratal kommuner i Polen förklarade sig vara “HBTQ-fria zoner”. En tidning hakade på och publicerade överkryssade Pride-flaggor på förstasidan. En prideparad i Bialystok attackerades med stenar och flaskor från högerextrema grupperingar. Det polska HBTQ-communityt bad omvärlden om stöd. Europaparlamentet svarade upp med ett solidariskt uttalande som fördömde landets agerande mot HBTQ-personer.
HBTQ-personer i Europa är särskilt utsatta nu under coronavirusets utbrott, av flera anledningar. Många HBTQ-personer är sedan tidigare rädda för att komma till allmän hälsovård på grund av stigma och kriminalisering. COVID-19 utgör en större risk för personer som lever med nedsatta immunsystem, vilket då kan drabba personer som lever med icke-behandlad HIV och AIDS. Många HBTQ-personer i världen är också fattigare och har betydande ekonomiska skillnader jämfört med deras icke-HBTQ-kamrater. Hemlösa personer, bland vilka HBTQ-personer i flera länder är överrepresenterade, utsätts för förvärrad exponering för smitta. De som redan har haft hinder för att få tillgång till hälso- och sjukvård, kommer troligtvis att se dessa hinder öka både på grund av brist på ekonomiska medel och stigmatisering i samband med deras sexuella läggning och könsidentitet och -uttryck.
Utöver den direkta risken för exponering av coronaviruset finns det indirekta hot och konsekvenser som kan uppstå. Karantäner och politik för social distansering kan tvinga många HBTQ-ungdomar att stanna kvar i fientliga miljöer med familjemedlemmar eller sambor, där psykiskt och fysiskt våld sker. Många HBTQ-personer lider idag av psykisk ohälsa, vilket kan försvåras både av den ökade oron över coronavirusets påverkan på familj och samhälle, men också då psykoterapi försvåras utan fysiska besök.
Vi måste stå enade för mänskliga rättigheter i solidaritet med HBTQ-personer i Europa. Kampen kan inte sättas i karantän, utan behövs som mest nu när de högerextrema använder sin makt under coronavirusets utbrott för att inskränka mänskliga rättigheter.
Kampen är extra viktig nu när hoten mot mänskliga rättigheter ökar. Därför är det både vårt och ditt ansvar att höja rösten. Det spelar roll.
