Redan under min tid som ordförande för Stockholm Pride 2001 så diskuterade vi en hel del kring Prides roll, vilket syfte festivalen hade och till vilka vi riktade oss.
Syftet var då klart. Det skulle vara roligt och intressant för våra besökare och vi skulle genom synliggörande förändra synen på hbt-personer. Vi använde flitigt termen ”Party och politik”. Vi diskuterade redan då om vi skulle vara kvar i Tantolunden eller flytta till en ny plats. Flera platser diskuterades då och under de kommande åren (även Kungsträdgården fanns med bland alternativen). Vi valde då att stanna i Tanto vilket fungerade fram till 2009.
Vi diskuterade om vi skulle öppna upp festivalen till den stora allmänheten. Det var bland annat mycket kritik mot att vi stängde in oss och att det var för dyrt att komma in. Det diskuterades även om vi skulle sluta till ännu mer och enbart rikta oss mot hbt-personer. Så blev det nu inte och även den ordningen har ju fungerat bra.
I våra diskussioner så fanns naturligtvis alltid frågan om just öppenheten och vi konstaterade att många som besökte oss eller arbetade som volontärer (många från platser utanför storstäderna) såg på Pride som en fristad, som en plats och ett tillfälle där man kunde känna sig ”normal” åtminstone en vecka om året. Så såg verkligheten ut då och så ser tyvärr verkligheten ut nu också.
Jag förespråkar naturligtvis inte ett liv i garderoben. Jag vill att alla ska kunna vara öppna. Allt har blivit bättre, men för den som såg på Pride som en fristad så har nödvändigtvis inte blivit det. Det finns tyvärr fortfarande ett behov eller önskan från hbt-personer att få vara anonyma. Det måste respekteras.
Jag vet inte om Pride ska ta på sig rollen som fristad i framtiden, men under invigningsdagen så fick jag spontant två vittnesmål, dels från en flata i 50-årsåldern som var uppriktigt ledsen över att hon inte kunde hångla i ”Parken” i år och att det var som att kliva in i ”den jävla garderoben som jag är i 51 veckor om året”, dels från en ung bög som sa att det var omöjligt att vara öppen där han kom ifrån, ”det finns många högerextrema där jag bor”.
Den nya öppenheten väcker som sagt en hel del frågor och när veckan är slut så finns det kanske fler svar. Jag bidrar gärna till vidare debatt.
Uppdaterad 2016-11-15
