Jag är så van vid att vara en del av rörelsen att jag inte ens reflekterat över att L-ordet inte ens finns i ”HBTQ+” så som det finns i den engelska förkortningen ”LGBT”. Under åren har man adderat bokstäver I, A och symboler som + och *, men L:et som borde varit där från början?
Dessutom censureras ordet lesbiskt av Facebook och därmed har vi behövt överklaga varenda gång vi lägger en annons för nätverksträffar för Lesworking. De läggs upp på nytt, stoppas igen och vi överklagar igen. De flesta har vi kunnat publicera ändå, men vi vet att vi måste genomgå samma process gång på gång.
Vid en sökning på nätet i jakt på underlag och fakta för en debattartikel, får jag bekräftelse ännu en gång på att vi lesbiska är osynliga, förutom i ämnen som insemination, adoption, misshandlade eller en och annan rabiat aktivist.
Vissa kvinnor föredrar att kalla sig gaykvinna istället, som om lesbisk vore ett skällsord! Så jag sökte på gaykvinna istället och då blir de flesta träffarna relaterade till sex.
Jag tänkte om och sökte istället på ”homosexuell kvinna” och ”homosexuella kvinnor”, men träffarna blir inte bättre.
Kunskapen och intresset för lesbiska kvinnors hälsa har inte blivit bättre heller. Sverige har sedan 2006 en nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar där målgruppen är främst män som har sex med män. Självklart något oerhört viktigt! Däremot kan jag inte hitta ett enda dokument med en nationell strategi för lesbiska kvinnors hälsa, eller inte ens någon information om hur det är för lesbiska i sina möten med vården, förutom som sagt en och annan artikel om de som har barn.
Jag letar fortfarande efter det försvunna L-et i förkortningen HBTQIA+. Jag försöker fortfarande skriva om Lesworking Sweden, nätverket för lesbiska professionella kvinnor, utan att någon kommer och ifrågasätter dess existens eller ber mig att definiera ordet lesbisk, som om vi lesbiska, alltså kvinnor med kvinnokroppar som älskar andra kvinnor inte kunde åtminstone få kalla sig det.
När jag har kontaktat kvinnor, som tidigare kallat sig lesbiska, för att intervjua dem har några svarat att de definierar sig som queer, inte som lesbiska.
Nu under pridetider då alla blickar vänder sig till HBTQ*-världen hoppas jag att flera ser oss lesbiska och börjar fundera på de frågorna som rör oss.
Hur är det med intresse och riktade åtgärder för lesbiska kvinnors hälsa? Hur är det med insatser gällande smittsamma sjukdomar och resurser riktade mot lesbiska kvinnor? Hur mår äldre lesbiska kvinnor? Är det fortfarande tillåtet att vara kvinna, vara född i en kvinnokropp, identifiera sig som kvinna och känna sig attraherad eller bli förälskad i andra kvinnor och kalla sig lesbisk utan att bli ifrågasatt av andra?
Eller är det så att av tradition och historia ska lesbiskhet osynliggöras eller krypteras?
Lesworking är ett internationellt nätverk för lesbiska professionella kvinnor
