Framgångar kommer inte av sig själva

När jag inte fick några svar gick mina tankar ganska snabbt till tidigare händelser när hbt-rörelsen i Moldavien med bland annat organisationen GenderDoc-M försökt fira Pride: 2008 attackerades en buss där Pride-firarna befann sig av en hotfull mobb – och 2009 misshandlades RFSL:s dåvarande ordförande Sören Juvas av okända personer. De väntade utanför polisstationen när han släpptes efter att ha förhörts om varför han befann sig i Chisinau och bland annat tillfrågats om sin sexuella läggning. Förra året förbjöds pridearrangörerna att anordna en fredlig manifestation till stöd för en lag mot diskriminering, bland annat eftersom myndigheterna ansåg att troende personer skulle kunna ta anstöt.

På måndagen fick jag så äntligen tag i några av pride-firarna, och det jag fick höra var ganska goda nyheter. Maxim Anmeghichean, en av grundarna till GenderDoc-M som nu arbetar för ILGA Europa, var överväldigad.

– Det som hände i helgen hade varit som ”Star Wars” för 10 år sedan. Vi trodde aldrig att det skulle kunna vara möjligt, men nu hade vi en riktig Pride-festival i Chisinau. Vi hade kända artister, och utländska besökare som hade åkt till oss för att inspireras och kunna tänka att det kan vara möjligt att fira Pride också hos dem. Det kom folk från Georgien, Vitryssland, Ukraina…

– Och några av våra politiker kan nu tänka sig att träffa utländska politiker och andra gäster som kommit till Pride för att visa sitt stöd. Fler och fler har förstått att Pride är viktigt.

Men mycket återstår att göra i Moldavien. Stig-Åke Petersson, som jobbat länge med internationella frågor inom RFSL och som stöttat Pride-arrangörerna i Moldavien sedan starten, var också på plats i Chisinau.
– Den moldaviska polisen är ett stort problem. Poliser hotar med att avslöja ungdomars hbt-identitet för till exempel deras föräldrar och tilltvingar sig på så sätt pengar. Många hbt-personer orkar inte protestera mot detta eftersom de allmänna attityderna mot hbt-personer i Moldavien är så negativa. Transpersoner har stora problem, eftersom det inte är möjligt att byta kön juridiskt i Moldavien eller genomgå operationer. Diskrimineringslagstiftningen som var föreslagen tidigare i år har dragits tillbaka eftersom parlamentet inte ville inkludera sexuell läggning i denna, och beslutet att förbjuda pride-manifestationen förra året har nu anmälts till Europadomstolen. För att nämna några av de frågor som återstår.

Hela förra veckan var den globala hbt-rörelsens blickar vända mot Uganda. Ungefär samtidigt som Pride-firarna började samlas i Chisinau kom mycket överraskande budskapet att Ugandas avgående parlament planerade att som en av sina sista beslut ta upp det uppmärksammade och starkt kritiserade lagförslaget Anti-Homosexuality Bill. Förslaget innehöll bland annat dödsstraff i straffskalan för ”upprepad homosexualitet” och också en angiveriparagraf där den som har kännedom om att någon är homosexuell, men inte anmäler det till myndigheterna själva skulle kunna straffas.

På plats i Uganda fanns bland andra Kasha N. Jacqueline, aktiv inom FARUG, Freedom and Room Uganda. Från åskådarplats i Ugandas parlament skype:ade hon med bland annat oss på RFSL. Hela veckan pekade det mest mot att parlamentet faktiskt skulle anta lagen. Sent på torsdagen trodde de flesta att det var kört när justitieutskottet hade behandlat lagförslaget och förordat att det skulle antas, med vissa språkliga justeringar. Men: vid lunchtid på fredagen stängde parlamentet utan att lagförslaget hade behandlats. En stor framgång för Ugandas hbt-rörelse och ett kvitto på betydelsen av internationella samarbeten. Kontakterna med de ugandiska aktivisterna var intensiva under hela förra veckan, aktiviteten på de internationella mailinglistorna var mycket hög och hbt-aktivister runt om i världen bidrog till att såväl EU som USA uttalade sig skarpt mot lagförslaget. Det är sannolikt att dessa påtryckningar bidrog till att lagen inte blev verklighet, den här gången. Men faran är inte över. David Bahati som la förslaget från början är omvald och kan lägga det igen. RFSL och andra kommer att fortsätta följa utvecklingen i nära kontakt med de ugandiska organisationerna också fortsättningsvis.

Idag är det IDAHO, International Day Against Homophobia and Transphobia. Det här är dagen då vi ska uppmärksamma allt det som återstår att göra, men också berätta om de framgångar vi haft. Det är bara så vi kan komma ihåg att dessa framgångar inte kommer av sig själva. Någon måste driva frågan om att vi inte ska ha lagar som förbjuder homosexualitet eller Pride-firanden för att detta ska kunna bli verklighet.

I Sverige har hbt-rörelsen haft många framgångar. Här har vi könsneutralt äktenskap, förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, möjlighet för kvinnliga samkönade par att skaffa barn inom ramen för den svenska sjukvården och en straffskärpningsparagraf som ska ge hårdare straff om någon utsätter en annan person för ett brott på grund av till exempel dennes sexuella läggning. Alla dessa framgångar och andra ska vi uppmärksamma idag.

Men också i Sverige återstår mycket. Vi har inskrivet i svensk lag att den som vill ändra sitt juridiska kön måste vara steril, vilket i praktiken alltså innebär att tvångssterilisering fortfarande är inskrivet i svensk lag; transpersoner är inte inkluderade i hetslagstiftningen och inte explicit i straffskärpningsparagrafen; flera landsting runt om i landet ägnar sig åt att särbehandla tjejpar i frågan om assisterad befruktning genom att till exempel ta ut en mycket större avgift av dem än vad olikkönade par får betala, hatbrotten med homofoba och transfoba motiv ökar; unga hbt-personer har en sämre psykisk hälsa än vad andra unga har; och Sverige fortsätter att utvisa asylsökande hbt-personer till länder där de riskerar svår förföljelse. Till exempel. Allt detta ska vi också uppmärksamma idag. Och allt detta ska vi fortsätta jobba med. Framgångar kommer inte av sig själva.