Samtalen om en ny regering pågår nu för fullt. Just nu ligger bollen hos moderaternas partiledare Ulf Kristersson. I media, på sociala medier och framförallt inom partierna och i riksdagen debatteras blockpolitikens vara eller icke vara och synen på partiet Sverigedemokraterna.
Från skånska kommunen Hörby kommer signaler som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson jublar över. Moderaterna i Hörby har valt att släppa fram SD lokalt och ge ordförandeklubban för kommunen till dess starke man, Stefan Borg.
Detta trots att Stefan Borg vid ett flertal tillfällen gått till vulgärt angrepp på homo-bisexuella och transpersoner liksom Pride-rörelsen. Och detta trots att samme Stefan Borg utan minsta darr på rösten smädar svenska poliser och svenska militärer som väljer att delta i Pride-parader. Den 31 juli i år väljer han att på Facebook håna Försvarsmaktens reklamkampanj i samband med Europride-firandet där två personer i militär klädsel är målade i regnbågens färger. Kort därefter, den 2 augusti, går han via samma kanal till grovt angrepp på Överbefälhavare Stefan Bydén och alla andra inom den svenska Försvarsmakten som deltog i Prideparaden, liksom mot alla de poliser som går med på platser i landet där Pride firas.
Stefan Borg länkar en artikel från den högerextrema tidningen Fria Tider där militärens och polisens deltagande i Pride kritiseras. Borg skriver i sin kommentar, bildsatt med Gaypolisernas banderoll: ”Detta är en skam för vilket land som helst, men nu råkar det vara mitt fosterland och jag blir uppriktigt förbannad. Hur har Sverige kunnat sjunka till denna avgrundsnivå som nation betraktat? Finns det ingen botten för hur långt Sverige kan falla?”
Året innan var han upprörd över att Hörby kommun valt att hissa regnbågsflaggan samtidigt som Pride firades i Malmö. Inte heller då skrädde han på orden i sin Facebook-kommentar: ”Allt för alla, inga gränser här, i Hörby ska alla inkluderas, alla ska kännas stolthet, nekrofiler, pedofiler koprofager, tidelagare – you name it!”
Det är beklagligt att moderaterna i Hörby väljer att släppa fram en politiker och ett politiskt parti som yttrar sig på detta sätt om svensk polis och svensk militär och som på ett så upprörande sätt sammankopplar homo-bisexuella och transpersoner till sexuella handlingar som är kriminella och djupt avskydda.
Det är talande när Sverigedemokraternas mest framgångsrika ledare gång efter annan kopplar homo-bisexuella och transpersoner till sexuella övergrepp mot barn.
Det är oroande när Sverigedemokraterna i Hörby, trots dessa grova och i ett fall även medialt uppmärksammade uttalandena, går starkt framåt i valet. Idag är partiet i särklass störst i kommunen med över 35% av rösterna.
Vi bör noga notera att kränkande, hatfyllda och förolämpande uttalanden kring homo-bisexuella och transpersoner är acceptabelt för väljare och moderata politiker.
I alla fall i Hörby.
Samtidigt är det positivt att den svenska riksdagen har satt ner foten. När Sverigedemokraterna vid valet av talmän förde fram Björn Söder som sin kandidat så blev det kalla handen. En klar majoritet i kammaren rösta mot honom.
Bakgrunden är Söders kontroversiella, men av partiet uppbackade, formuleringar i en intervju 2014 med Dagens Nyheter.
Björn Söder svarade i intervjun av DNs Niklas Orrenius på frågan om judar kan vara svenskar:
”Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.”
Detta helt förkastliga resonemang, speciellt när det framförs av en Talman, baseras i Sverigedemokraternas partiprogram. I detta står det ordagrant: ”Vi bejakar lag och ordning, gemensamhetsskapande traditioner, samhällsbärande institutioner och bevisat välfungerande naturliga gemenskaper i form av familjen och nationen.”
Lite längre ner i samma partiprogram bekänner sig partiet till demokratin, men avslutar avsnittet: ”Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.”
Då talman Björn Söder, med partiledningens fulla stöd, formulerar skillnad mellan medborgarskap och ”nation” när det gäller svenskar med judisk tillhörighet, skapar det en väl grundad oro. Partiet bildades 1988 av bland andra medlemmar i den militanta aktivistgruppen Bevara Sverige Svenskt. Partiet har putsat på formuleringarna från då, men grundidéerna är desamma. Alla svenskar ses inte av partiet som svenskar. Vad det innebär om de får inflytande, är inte svårt att räkna ut.
Samme Björn Söder, som partiledningen fullt ut backar upp, har även gjort sig känd för lika vulgära uttalanden om homosexuella och Pride som Stefan Borg. ”Sjukliga beteenden som skulle få vilken normalt funtad människa som helst att känna avsky och få kväljningar är idag helt normala beteenden”, skrev han 2003 om Prideparaden. I partiets nättidning under pågående Stockholm Pride 2007 kommenterade han festivalen och landets homo-bisexuella: ”Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall ”normaliseras”? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare.”
Sverigedemokraterna har en Trumpsk förmåga att så fort deras ställningstaganden möter stark reaktion så backar de och förnekar harmset, går till aggressiv motattack, svarar fullständigt absurt och spelar kränkta. Som var gång Björn Söders väl genomtänkta och i partiprogrammet grundade formuleringar om svenska judar kommer på tal. Så också när Jimmie Åkesson svarar i QX på det faktum att partiet aldrig stöttat en hbtq-reform; ”Där ser man”.
Taktiken har fungerat och kollrat bort såväl journalister som politikerkollegor. Kanske till och med väljare. Men om väljare är medvetna om dessa uttalanden och partiets politiska program, då är de 17% det fick i stöd på allvar oroande. Om väljare och politikerkollegor i Hörby är medvetna om Stefan Borgs uttalanden om Pride, homo- bisexuella och transpersoner, svensk polis och svensk militär, är de 35% partiet fick inte längre enbart oroande.
Då talar vi inte om synen på Västra länken, Nobelmuseet, ordning på torget, skattenivåer eller privatisering respektive statligt ägande utan om det som från bildandet på 80-talet fram till idag är det politiska målet; skapandet och upprätthållandet av ”välfungerande naturliga gemenskaper i form av familjen och nationen.”
Det är tankegångar som klädda i religiös eller politisk dräkt är prövade ett flertal gånger i historien, prövas än idag och som leder till katastrof, om inte för majoriteten, så garanterat för alla de som definierats ut från deras uppfattning av vilka som omfattas av ”familj” och ”nation”.
Det är idéer som helt går emot efterkrigstidens reglering av statens roll i förhållande till medborgarna, helt strider mot grundidéerna kring individens rätt att själva definiera sig och i frihet forma sitt liv. En demokrati vars hela existens förutsätter fri media, oberoende domstolar och rätten att organisera sig fritt. Och inte minst en demokrati som garanterar minoriteter rättigheter och skydd och behandlar dessa med respekt.
Vår demokrati bär insikten om att olika politiska krafter genom fri och öppen argumentation söker stöd för sina idéer. Inom ramen för denna vår demokrati verkar konservativa, liberaler och socialister av olika schatteringar.
Debatt och opinionsbildning kan vara hård, och skall så vara. Demokratin är formad för att vi på det bästa sätt vi idag känner skall hantera konflikterna.
Sverige har byggts starkt genom att politiska strider och motsättningar hanteras inom demokratins regelverk.
Sverige och vår demokrati bryts sönder om nationalismens destruktiva krafter vinner inflytande. Destruktivt då dessa genom att införa en exkluderande definition av ”familj” och ”nation” splittrar och polariserar. Den politik som Sverigedemokraterna har fört under de 30 år de varit verksamma handlar om just detta. Det visar, om inte annat, partiets sätt att backa upp före detta talmannen Björn Söders uttalanden om svenska judar och begreppet ”nation” och de allvarliga anklagelser bland annat han och Stefan Borg riktat och fortsätter rikta mot Pride-firanden och hbtq-personer.
Just därför skall Sverigedemokraterna fortsatt hållas på armlängds avstånd.
I kommuner, landsting och regioner.
Och definitivt i riksdagen.
