Trots sommarvindar är det kallt i Europa. Idéer som grundas i fantasin om Nationen och idealiseringen av (den heterosexuella) Familjen som grundstenar i samhällsbygget har steg för steg gjort att utgångspunkten individens rättigheter och skyldigheter blivit kontroversiella.
Utvecklingen är djupt oroande för homo-bisexuella och transpersoner. För de av oss som har rötter i ett och samma land i generationer liksom de av oss som har anlänt till ett nytt land nyligen.
Det är farligt naivt att tro att de stora framgångar vi haft de senaste 30 åren är här för att stanna. Om vi nu omtolkar vår gemensamma kamp för rätten att leva som de vi är till att ha målet att bli en del av normen, då irrar vi bort oss helt. HBTQ-kampen har endast betydelse när den handlar om allas rätt att avvika, inte då den begränsas till målet att homo-bisexuella och transpersoner skall betraktas som det normala.
Som del av en minoritet bör vi av ren självbevarelsedrift, trots framgångar, veta att vindar vänder snabbt. De senaste årets kastvindar kring migration och asylfrågor påminner oss om att det lika snabbt kan bli vår tur. När mediahusen, licensfinansierade och kommersiella, inte längre talar journalistisk, utan representation och därmed inte längre söker sanning och fakta, utan fokuserar på att återge åsikter oavsett dess bärighet, så ser vi hur lätt bilden av opinionen kan vändas.
Rent rasistiska och främlingsfientliga påståenden, tyckanden och känsloutbrott ges ett nyhetsvärde och påverkar inte enbart extrema partier utan ges betydelse in mot mitten genom att påstås vara ”folkets” röst. Nazistiska grupper försöker nu att börja samma resa på hbtq-området, senast utanför RFSLs kongress i Skövde med hatsymboler och budskapet att vilja ”krossa homolobbyn” och i Växjö där hatfyllda antiHBTQ-banderoller satts upp under Pride-veckan.
Vi kommer att få fortsätta kampen mot de krafter som vill förhindra oss att leva våra liv, vare sig det handlar om religiösa eller andra hatmotiv.
Under lördagen hålls Pride i Växjö. Ett av landets mest framgångsrika festivaler med en bred uppslutning från lokalsamhället. Domedagsprofetior blåser bort när vi ser de många Pridefestivaler som arrangeras landet runt och det tusentals som hålls världen över.
När Pride arrangeras i omkring 70 städer i Sverige handlar det om att fira kärlek och mångfald och de självklara rättigheter som vi tillkämpat oss men det handlar i lika hög grad om att försvara det öppna samhället som grundas på samlevnad mellan en bredd av olika individer och olika grupper.
I Växjö leds Prideparaden av unga afghaner som får bära ”Hedersflaggan”. Ungdomarna kommer från föreningen ”Vakna Sverige” som vill få oss alla att inse att den svängning i migrationspolitiken som just nu sker innebär enorma problem för ”ateister, kristna konvertiter och hbtq-personer, grupper som riskerar förföljelse, tortyr och dödsstraff i Afghanistan.”
I valstriden, där politiken nu formas i syfte att bryta Sverigedemokraternas vågmästarroll, har signalpolitik blivit metoden. Det Växjö Pride gör med sitt goda initiativ är just att sända en signal från ”folket”. Till andra Pride-arrangörer, till HBTQ-samhället och till politiker och media.
Vi vet att den omläggning av flyktingpolitiken som nu är på gång är djupt problematisk för de HBTQ-personer som flyr undan religiös och politisk terror, för att hitta en fristad. Visst förstår var och en att den mängd asylsökande som kom till Sverige och Tyskland under 2015 inte var hållbart för våra två länder att hantera. Visst förstår var och en att det med denna stora migration uppstår fantastiska möjligheter men även problem. Att nu sända signalen att Sverige skall stänga portarna och därmed låta bland annat homo-bisexuella och transpersoner som flyr för sina liv vända tillbaks till hot, hat, våld och straff eller att leva i ett limbo, borde inte vara ett alternativ för partier som påstår sig stå upp för mänskliga rättigheter.
För homo-bisexuella och transpersoner är de alternativ om att skyddas i närområdet oftast en fantasi. Att HBTQ-personer inte prioriteras i flyktingprocesser om de ens i dessa situationer vågar vara öppna är en mer än troligt antagande. När Europa och nu även Sverige stängs genom en åtstramad flyktingpolitik som innebär att möjligheter för HBTQ-personer att hitta en fristad närmast eliminerats, då är det Pride-rörelsens och hela HBTQ-samhällets ansvar att ställa upp för asylrätt och ett generös flyktingpolitik.
Växjö Pride visar vägen när flyktingar bär ”Hedersfanan”. Förhoppningsvis kommer alla de partier som går med i paraderna landet runt också att lyssna till de av oss som tvingats fly. Om inte annat så för att slippa tappa röster i höstens val.
Uppdaterad 2018-05-12
