Men åren går och regeringens passivitet är slående. Ännu lyser en översyn av smittskyddslagstiftningen med sin frånvaro. När ska informationsplikten för den som bär på hiv tas bort? När ska regeringen förstå att den som har en välfungerande behandling mot hiv inte smittar? När ska vi få en lagstiftning som inte stigmatiserar individer helt i onödan?
Vi undrar, men vi får aldrig svar.
Plikten att informera potentiella sexualpartners upplevs oerhört stigmatiserande då den lägger ansvaret för preventionen på personer som lever med hiv, och inte på samtliga personer involverade i det sexuella mötet. Detta är på gränsen till absurt när nyare forskning visar att de personer som utgör den största risken för att överföra hiv till någon annan är personer som inte vet om sin hiv-status.
Man kan med säkerhet säga att den som är bär på hiv, och som har en fungerande behandling inte utgör någon smittorisk. Alla andra som inte har testat sig, (kanske för att slippa omfattas av informationsplikten) utgör en mycket större risk. Informationsplikten är därför kontraproduktiv i preventionsarbetet och drabbar en grupp i samhället som inte utgör någon risk för andra.
En smittskyddslag måste ha tydliga preventiva intentioner som är i enlighet med forskningens slutsatser. Prevention handlar således om vad du gör, inte vad du säger. Vikt bör därför läggas vid den förhållningsregel i smittskyddslagen som säger att personer som bär på en av lagens sjukdomar måste ” iaktta ett beteende som minimerar risken för smittspridning”.
Förhållningsreglerna ska lägga fokus på handlingen och vikten av dialog med behandlande läkare. Detta öppnar även upp för individuellt anpassade förhållningsregler som patient och läkare kommer fram till utifrån en riskbedömning om vilka åtgärder som således behövs för att minimera risk – vilket skulle vara i enlighet med Socialstyrelsens uttalande, och i enlighet med Smittskyddsinstitutets kunskapsunderlag.
Så sent som 2004 skärptes dock smittskyddslagstiftningen och informationsplikt infördes av den dåvarande S-regeringen. Trots att det redan då fanns tecken på att behandling av hiv skulle kunna innebära näst intill obefintlig risk att kunna smitta andra.
Nu har ny kunskap tillkommit och Sveriges expertmyndighet i frågor som rör smittskydd, Smittskyddsinstitutet, har uttalat att risken för att överföra hiv är minimal om den som lever med hiv har en välinställd behandling. Det måste få konsekvenser för smittskyddslagen – vilket skulle vara i enlighet med intentionen i förarbetarna till smittskyddslagen från 1989.
Vi undrar därför i år igen när regeringen tänker föreslå en översyn av smittskyddslagstiftningen med syfte att bort informationsplikten?
Uppdaterad 2020-08-23
