I arbetet mot hiv och aids har mycket hänt sedan 1988. Den medicinska utvecklingen har tagit stora kliva framåt – att leva med hiv idag innebär något helt annat än att leva med hiv då. Hivinfektion kan fortfarande inte botas fullt ut, men med regelbundna kontroller och effektiva läkemedel kan infektionen och virusnivån hållas tillbaka. I praktiken innebär det att de flesta i Sverige som smittats med hiv inte utvecklar aids och inte heller kan överföra infektionen till andra; den som vet att den har infektionen och är under behandling smittar inte. Det är en verklighet som för få känner till. Samhället behöver bryta stigmatiseringen kring hiv. Men det finns också andra utmaningar.
Kampen mot hiv och aids är långt ifrån över. Internationellt sett är hiv fortfarande en av våra stora hälsoutmaningar; varje år smittas 1,8 miljoner människor med hiv och en miljon människor dör varje år i hiv-/aids-relaterade sjukdomar. Sverige är därför ledande i det internationella samarbetet och är en stor bidragsgivare till UNAIDS, FN:s organ för att bekämpa hiv och aids. Ett mål vi är överens om internationellt är att stoppa utbredningen av aids till 2030. Där är Sverige redo att fortsätta bidra på en hög nivå.
Här i Sverige möter vi andra utmaningar och därför har regeringen nu lagt fram en ny strategi som ska vara vägledande för det fortsatta arbetet. Det övergripande målet i den nya strategin handlar om att minimera spridningen, samtidigt som de som ändå drabbas av hiv ska ha ett bra stöd. Med dagens medicinska möjligheter ser möjligheterna helt annorlunda ut mot tidigare. Den potentialen måste vi ta tillvara på. Förr ansågs hiv/aids vara en dödsdom, nu närmar vi oss ett läge där forskningen säger att sjukdomen kan gå att bota helt. Det är en framtidsvision vi vill sträva mot.
För att minska spridningen och se till att de som ändå smittas får ett bra stöd ser vi tre områden som avgörande:
- Hälsofrämjande och förebyggande insatser ska nå de målgrupper där risken för smitta är större, men informationen måste nå hela befolkningen. Förebyggande insatser är nyckeln för att minska spridningen och se till att färre drabbas. Här är det extra viktigt att personer som lever med hivinfektion och andra målgrupper involveras i arbetet och att insatserna bygger på den kunskap och de erfarenhet som finns.
- Hivinfektioner ska identifieras och behandlas tidigt. Om hivinfektion upptäcks i tid möjliggör detta snabb tillgång till bra behandling. Behandlingen är numera så effektiv att den sänker virusnivån till praktiskt taget noll. Med så låga virusnivåer och användning av kondom minimeras risken att viruset överförs vid sex. Dessutom är den förväntade livslängden vid välfungerande behandling jämförbar med den hos personer som inte har hiv. Samhället måste säkerställa att antal tester för alla sexuellt överförbara sjukdomar hålls på en hög nivå.
- Stigmatisering och diskriminering ska bekämpas. Att leva med hivinfektion innebär ofta att bli bemött med okunskap, fördomar och rädsla eller avståndstagande. För att minska hiv behöver vi också minimera den stigma och diskriminering som många med hivinfektion lever med och möter. Personer som lever med hivinfektion ska kunna berätta om sin infektion utan oro för att särbehandlas. Genom ett professionellt bemötande kan hälso- och sjukvården bidra till att situationen förbättras och att tröskeln för att testa sig för hiv sänks.
En strategi får aldrig fastna vid att bli tomma ord på ett papper – den måste också omvandlas till verklig handling. Därför kommer jag att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att ta fram en plan för att följa upp strategin och mål.
Genom samverkan mellan stat, landsting, kommuner och frivilligorganisationer har vi kommit långt i arbetet mot hiv i Sverige. Med den nya strategin och efter att vi kraftigt har ökat de totala resurserna till landstingen vill vi säkerställa att den goda utvecklingen inte avstannar.
