Adoptionsorganisationerna i Sverige, har i flera år, att hävdat att problemet inte ligger hos dem, utan att det inte har funnits några givareländer som accepterar samkönade adoptivföräldrar. När Margret Josefsson skriver att ”inget land eller kontakt som vi samarbetar med som tar emot ansökningar från samkönade par” anser vi att hon erkänner att det visst finns organisationer utomlands som tillåter homoadoption. Adoptionscentrum, samarbetar t.o.m. med länder som tillåter samkönade att adoptera. Av de 453 barn som Adoptionscentrum förmedlade 2009 kom 38 från Sydafrika, vilket är ett land som tillåter homosexuella att adoptera.
Har ni ens undersökt möjligheten för oss att adoptera från Sydafrika? Anser ni inte att det kan vara värt att skapa möjligheter för homosexuella att kunna adoptera i Sydafrika? Varför söker ni inte upp organisationer, eller skapar kontakter som adopterar till samkönade par? 

Vi vill också upplysa om att följande andra länder tillåter homoadoption: 


Andorra, Argentina, Belgien, Brasilien, Danmark, Island, Holland, Norge, Spanien, Storbritannien, Uruguay, Australien, Kanada och många delstater i USA.

Frågan är om Adoptionscentrum väljer att samarbeta med dessa länder? Varför tar ni inte reda på vilka organisationer i dessa länder som arbetar med internationell adoption för homosexuella par? Flera av de ovan nämnda länder är medlemmar i EU, är det inte värt att undersöka om det går att genomföra någon sorts EU-samarbete adoptionsbyråerna emellan? Krävs det ett politiskt beslut för detta, så får vi svenskar ta tag i frågan. 


Margret Josefsson nämner att det finns 20 barn i behov av nya familjer i Sverige, hon skriver: ”Men något som faktiskt är möjligt och som ni missar i er artikel är möjligheten till svenska adoptioner. Vill ni verkligen arbeta för att samkönade par ska kunna bli föräldrar genom adoption är det här ni ska börja!” Vad menar Margret Josefsson med ni? Menar Margret Josefsson att Adoptionscentrum inte tänker hjälpa samkönade par med detta och tycker att vi får ordna detta själva? 


Arbetet som adoptionsorganisationerna i Sverige utför är finansierat av våra gemensamma skattepengar. Tycker ni det är rimligt att ni inte hjälper alla människor i Sverige vid adoptionsfrågor? För hade viljan funnits hos adoptionsorganisationerna att söka upp homovänliga organisationer utomlands då hade inte detta inte varit något problem. 


Och beträffande er förmedlingsplikt, vad skulle hända om ett manligt par som blivit godkända som adoptivföräldrar av de sociala myndigheterna, kontaktar en organisation i t.ex. Argentina, som skulle tänka sig förmedla barn till homosexuella i Sverige. Skulle ni då vara samarbetsvilliga?


Slutligen, att nationell adoption eventuellt skulle vara ett alternativ för homosexuella berättigar inte er att utestänga oss homosexuella från möjligheterna att adoptera från utlandet. Vi utgår från att ni på Adoptionscentrum och andra organisationer snarast tar ert ansvar, slutar diskriminera bögar och behandlar alla människor lika. 
Ni påstår att ni inte jobbar för någon särskild grupp men vi anser att det gör ni visst, nämligen heterosexuella. 



Tidigare i debatten:

Börja med de nationella adoptionerna Homosexuella diskrimineras fortsatt i adoptionsfrågan!