Jag blev så glad tidigare i veckan, för det ramlade ned ett färgglatt inbjudningskort till ett kalas i min brevlåda. Kortet innehöll fantastiska löften om kärlek, omtanke, skydd för människor i nöd och stora ord om rätten att vara den man är. Födelsedagsbarnet visade sig vara Socialdemokraterna i Kiruna, som den 17 september firar kyrkoval. Plötsligt kände jag mig inte lika glad längre.
När vi för bara en tid sedan via den lokala hbtq-förening som jag är med och driver önskade att Svenska kyrkan skulle hålla regnbågsmässa – just för att uppmärksamma alla människors lika rätt och värde, så fick vi kalla handen. Enligt det socialdemokratiskt styrda Kyrkorådet har Kiruna, och nu citerar jag: ”haft nog med hbtq-aktiviteter”. En regnbågsmässa, menade Kyrkorådet, kunde få alla andra, som inte anser sig ingå i paraplybegreppet hbtq, att känna sig utanför.
Socialdemokraterna i Kiruna med Kyrkorådet i spetsen saknar uppenbarligen förståelse för vad det kan innebära att tillhöra en minoritet i lilla Kiruna. De blundar för vilken stor betydelse Svenska kyrkan skulle kunna ha för inkludering och gemenskap. De tar inte sitt uppdrag på allvar. Jag anser att Kyrkorådet missbrukat sin ställning och försummat sitt ansvar.
Om Socialdemokraterna i Kiruna vill få min röst i kyrkorådet 17 september, så får de se till att leva upp till de stora ord de tryckt i sitt inbjudningskort. De måste börja se till alla människor i samhället, inte bara de människor de anser värdiga att ingå i det de kallar gemenskap. För nu känns det som att jag blev bjuden bara för att hela klassen måste bjudas – för sådana är reglerna.
Uppdaterad 2017-09-15