Den 17 maj är det som vanligt inte bara Norges nationaldag utan också the International Day Against Homophobia and Transphopia (IDAHOT). Det är en dag som inte borde behövas men som ännu 2017 är skrämmande aktuell. Vi ser trots alla framsteg för hbtq-personers rättigheter att det finns en utbredd homofobi på många platser i Sverige och Europa.

I spåren av den stora finanskrisen och en pågående flyktingkris ser vi en växande populism och högerextremism breda ut sig i land efter land. Politiker och partier med reaktionära och många gånger extrema agendor får stöd. Det är dåliga nyheter för hbtq-personer. Sådana partier står inte på minoriteters sida. Risken finns också för motreaktioner mot hbtq-personers rättigheter från religiöst konservativa kretsar. Här måste vi på alla nivåer stå rakryggat upp för att se till att detta inte tillåts växa. I till exempel Frankrike finns en stark motrörelse som vill stoppa framsteg för hbtq-rättigheter och rulla tillbaka det som redan genomförts. De vill ta bort möjligheter till att bilda familj och gifta sig – de vill vrida klockan tillbaka. Det visar tydligt att det inte är möjligt att ta vunna segrar för givna. Det som uppnåtts vad gäller rättigheter för homo- och bisexuella och transpersoner måste försvaras.

Vi har alla ett ansvar att stå upp för moderna värden och för minoriteters rättigheter. I Sverige såväl som i resten av Europa. Här har till exempel EU ett ansvar bidra till en sansad diskussion där homofobi inte får bli en del av agendan. Det behövs tydliga röster i många länder för att utvecklingen ska fortsätta framåt.

Det behöver också göras mer för att bekämpa hatbrott som drabbar hbtq-personer inte. Här finns all anledning att fundera på om vi inte behöver mer av gemensamma regler. Skillnaden mellan hur olika länder reglerat frågan är stor och bilden splittrad. Det är eftersträvansvärt att reglerna om hatbrott är mer samstämmiga över Europa och att EU:s krav på lagar kring att bekämpa rasism också omfattar homofobi och transfobi i alla medlemsländer.

Vi ser också problem i Sverige. Nyligen kände sig en ordförande i en RFSL-avdelning sig tvungen att lämna sina uppdrag efter hot och trakasserier, hbtq-personer flyttar från vissa stadsdelar och förorter efter att ha utsatts för trakasserier och våld. Pride-flaggor stjäls och eldas upp, hela flaggstänger sågas ner och bärs bort, regnbågsfärgade installationer förstörs, Det vanliga Sverige måste sätta ner foten mot homofobi och transfobi oavsett om den kommer från vänster och högerextrema eller från religiöst konservativa kretsar. Vi vägrar gå med på ett Sverige där tiden går bakåt.