Kväv inte debatten – skydda förtryckets offer

En artikel som går till storms mot hedersvåld och religiöst inflytande över samhället (Philip Wendahl 2009-10-07) klumpas av Jon Voss ihop med Jimmy Åkessons rasism och av Börje Vestlund och Andres Esteche bemöts artikeln med nedsättande ord om författarens brist på intelligens – en debattnivå värdig en förskoleklass.

Även Jimmy Åkesson bidrar med sin muslimhatande debattartikel till att kväva en konstruktiv kritik av islam och som en reaktion uppstår självcensur i jakt på toleransen. Den liberala kampen för sekularisering, yttrandefrihet och individualism är uppenbart fortfarande mycket viktig.

Islamofobi
Människorättsorganisationer i Turkiet, Pakistan, Indonesien och Iran stämplas ut som islamofoba. Samma sak för Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali och Irshad Manji. Vi som kämpar mot hederskulturen i Sverige likaså. När ordet islamofobi lanserades av tankesmedjan Runnymede Trust var tanken att sätta ord på den rasism och det arabhat som i allra högsta grad finns idag. Men dels är våra muslimska vänner sällan mer muslimer än andra är kristna och dessutom har religioner inga rättigheter, lika lite som ideologier. Religionskritik eller befogad rädsla för islam är inte samma sak som att kränka människor.

OIC (Organisations of the Islamic Conference med 57 medlemsländer) har sedan 2001 kämpat genom FN för att förbjuda ”kränkningar” av islam, så kallad blasfemi eller på ren svenska – hädelse. Den 26:e mars lyckades man brottsrubricera religionskritik genom en resolution i FN:s människorättsråd.

Nyblivna totalitära stater har i alla tider begränsat yttrandefriheten som första handling. Det är självklart inte mer okej om det är de islamofascistiska staterna som gör det än nazistiska skurkstater.

Varje gång ordet islamofob slungas mot oss människorättsaktivister förlorar ordet sin bäring och straffar ut sig självt.

Är islam värre?
Vad som ville understrykas i föregående debattartikel var det faktum att det idag finns ett antal otäcka islamofascistiska regimer som lynchar och mördar homosexuella, stenar kvinnor, förföljer minoriteter och mördar oppositionella krafter. Kristendom och judendom har sekulariserats och vi önskar samma utveckling för islam. Det låg i kyrkans intresse att de troende skulle ignorera de kritiska rösterna – de skulle gå på den rätta stigen eller hamna i helvetet. Vår kritik mot politisk islam idag är exakt den som generationer före oss haft mot den kristet och judiskt baserade trosabsolutismen. Den skäms vi inte för.
Islam är i sin essens inte värre än någon annan världsreligion – men däremot i sin politiska praktik idag. Den skillnaden borde framgått än tydligare i tidigare debattinlägg. Vi vill även betona att många är de muslimer som inte bara tar avstånd ifrån – utan också riskerar sitt eget liv för att kämpa emot eller fly ifrån dessa stater. Det är också bland dem som vi finner den mest hårdföra retoriken mot just islam idag. Vi vill att Sverige ska vara en fristad för dessa människor – men aldrig för dess förtryckare.

Demokratins kärna
Ett återkommande argument mot oss som vill tvinga bort islam från politiken på samma sätt som vi gjort och vill fortsätta göra med kristendom och andra religiösa läror är att det inte finns något hot mot demokratin, yttrandefriheten eller de mänskliga rättigheterna från religiöst håll.

I den pluralistiska demokratins kärna ligger att ingenting är självklart – allt kan förändras åt olika håll. Det är inte självklart att Sverige aldrig får sharialagar – om ingen gör motstånd. Det är inte självklart att Påven inte kan diktera svensk lag – om ingen gör motstånd. Vad som däremot är självklart är att religiösa företrädare precis som de flesta andra gör allt som står i deras makt för att forma samhället efter sitt huvud och sin lära.

Sluta etnificiera samtalet om religion
Sverigedemokrater och kulturrelativister gör samma misstag och etnificierar religionen. Enligt den logiken består kristendomen av vita människor och islam av de mörka. Sverigedemokraterna kan dra nytta av detta för att kunna utvisa fler människor med hänsyn till religion – och islamisterna gör gemensam sak med kulturrelativisterna för att avfärda kritik av islam som rasism. Vi vill påminna om att bland muslimer finns det både mörka och ljusa, gula och bruna människor. Islam är liksom andra religioner färgblind.

Bemöt Sverigedemokraterna med handling
Att vi inte sympatiserar med Sverigedemokraterna känns uppenbart. Vi skulle nog förpassas till närmaste utresestation vid ett maktövertagande med Åkesson i spetsen. Han gillar inte muslimer – vi är kritiska till politisk religion. För oss är inte kampen mot rasism en snygg formulering i ett principprogram att plocka fram vid behov, utan en kamp för egen överlevnad.

Vi tror däremot inte man bemöter Sverigedemokraterna genom att peka finger utan istället göra något åt sakfrågorna och lösa de problem de använder som ursäkt för att sprida sin människosyn.

Vi tror att det är viktigt att det är de goda krafterna som tar tag i de problem som faktiskt finns i minoritetsgrupper – annars gör Sverigedemokraterna det med ett annat motiv. Vi som älskar friheten och avskyr förtryck måste kunna tala klarspråk om islamisering och radikalisering.

Vi är övertygade om att vår demokrati och humanism ligger illa till om Sverigedemokraterna ska bära kampen om kvinnlig frigörelse, homosexuellas lika rättigheter eller det sekulariserade samhället. Som skrevs i den ursprungliga debattartikeln är Sverigedemokrater och islamister samma andas barn med strävan efter monoteism och värdemoralism. Vi ogillar dem lika mycket.

Konkreta åtgärder mot hedersvåldet
Avslutningsvis vill vi föreslå ett antal åtgärder mot det hedersvåldet som hämtar näring ur religiösa föreställningar om manligt respektive kvinnligt och rätt respektive fel. Börje Vestlund, Andres Esteche och Jon Voss är varmt välkomna i vår kamp mot hedersrelaterat våld. Det är genom organisationer som Glöm Aldrig Pela och Fadime, Nätverket mot Hedersvåld, och Barnen först som vi gör skillnad. Visst vore det härligt om Börje aktiverade sig mot, och skrev motioner om hedersvåldet i riksdagen med samma emfas som när han kritiserar liberala debattörer som sedan länge arbetat hårt mot rasism och hedersvåld.

Eftersom hedersproblematiken är specifik måste socialtjänsten vara medveten om att familjen och släkten är en del av problemet och kan inte som annars är brukligt involveras i problemen och vara en resurs för de utsatta.

Inom rättsväsendet måste man förstå att hedersbrott är mycket komplicerade att utreda och lagföra då brottet kan planerats i ett land och genomförts i ett annat – det kan handla om allt från könsstympning eller tvångsäktenskap till regelrätt avrättning. Det räcker inte heller att den utpekade förövaren beläggs med besöksförbud eller fängslas eftersom familjemedlemmar oftast är inblandade och kan agera istället.

Vi vill förbjuda religiösa friskolor då vi är övertygade om vikten av evidensbaserad undervisning i en blandad studiemiljö.

Vi vill att samhället ställer sig på kvinnans sida mot de strukturer som bärs upp genom burqa och niqab.

Vi tror att lärare, kuratorer och skolsköterskor som möter elever på plats i skolan måste ges kunskaper kring hedersproblematiken för att på bästa sätt vara en skyddsfaktor för den enskilde istället för rapportör till familjen.

Vi bör agera starkt mot politisk islam, riva upp kulturrelativismen som allt för länge smittat integrationspolitiken och sätta civilrätten i fokus oavsett religion eller etnisk tillhörighet. Så kommer vi vidare i såväl integrations- som hedersvåldsdebatten.

Tidigare debattartiklar: