När jag hör utryck som ”ja – islam idag är värre än de andra religionerna” för att citera Philip Wendahl, efterlyser jag en djupare och bredare kunskap om Mellanöstern i hbt-sammanhang. Detta utrryck är ett slag i ansiktet på alla mina vänner både i Sverige och i Mellanöstern som lever som hbt-muslimer. Vidare påståenden som ”Vi vill inte bli som Iran eller Saudiarabien” målar upp en bild där vi stackars frihetsälskare i Europa är i en slags fara. Sverige kommer aldrig att bli som Iran eller Saudiarabien, ni kan vara lugna. Denna oftast högerextrema konspirationsteori ska ställas in i de oupplystas garderob en gång för alla. Genom dessa uttryck får mina muslimska vänner utstå glåpord och misstankar, något jag som tror på ett rättvist samhälle, vill motarbeta.
Arabiskt Initiativ har påpekat att den så kallade hederskulturen inte är exlusiv för någon etnicitet eller religion. Syriens statsreligion är islam, men det är ett multireligiöst samhälle med en mängd olika kristna kyrkor. När jag diskuterade homoförhållanden tidigare under min vistelse, med min kristna kompis, påpekade jag med min västcentrism att det måste vara enklare att vara bög som kristen i Syrien. Han ansåg att det var tvärtom. ”Muslimer har inte samma press att presentera en flickvän som vi har innan vi gifter oss, de kan ingå gayrelationer mycket enklare än vi”. Pressen att gifta sig finns där oavsett om du är kristen eller muslim förklarade han.
Nyligen när jag letade boende här i Syrien fick jag inte bo i ett av husen. Den manliga ägaren ville inte ha några män boende där på grund av att hans syster städar i huset. Han ville inte att hon skulle bli exponerad för män utanför familjen. Ägaren var en kristen man. En kompis är privarlärare i arabiska. Han har berättat hur han inte fick undervisa en kvinnlig student från Europa i värdfamiljens hem av samma anledning. Familjen var kristen.
Jag skulle vilja att Philip Wendahl och Oscar Hedin träffade mina muslimska kompisar som har kommit ut för sina föräldrar utan reprisalier från släkten. Fenomenet är fortfarande ovanligt i Syrien, men sker mer och mer på grund av Internets möjlighet till nätverkande och synliggörande avsiktligt som oavsiktligt.
Den lesbiska organisationen Meem i Libanon har gett ut en bok som heter Bareed Musta3jil och betyder Express Mail. Boken är en samling berättelser, skrivna av kvinnor i Libanons queersamhälle, om hur det är att leva alternativt i Libanon. Likt Syrien är Libanon ett multireligiöst samhälle med kristendom och islam plus en mängd andra sekter knoppandes ifrån dessa två. Religionerna får ge uttryck genom dessa berättelser. En av de mer toleranta historierna kommer från en muslimsk kvinna från en väldigt troende familj, där islam genomsyrar allt i livet. Föräldrarnas kommentar när dottern kom ut var ” Vi kan inte ändra på guds vilja.” Familjens fortsatta oro för dottern handlar mer om det homofoba samhället hon måste konfrontera än vetskapen om att hon är lesbisk.
Mina heterosexuella muslimska vänner i Sverige som är mina bröder och systrar, pekar på att det i koranen står att alla mäniskor har lika värde. Därav min självklara rättighet att få vara precis som jag är. Kan inte de också få tala för andra muslimer lika mycket som de bigotta och trångsynta.
Vi homosexuella borde veta bättre än att slänga förutfattade meningar på en annan minoritet, detta skapar bara polarisering. Kanske Philip är för ung för att komma ihåg den stigmatisering homosexuella fick utstå för inte så länge sedan i vårat samhälle. Att gå till grunden med den så kallade hedersproblematiken ska inte betyda att vi ska generalisera och stigmatisera.
Jag är ingen akademiker som befinner mig i ett elfenbenstorn med mina teser och uppsatser. Det jag skriver om lär jag mig genom att vara nyfiken och att ställa frågor. Jag är ingen så kallad islamkramare, för ingen kan krama något så abstrakt som en religion. Men jag kramar gärna mina vänner som jag älskar och vill det bästa. Jag står för tolerans för alla indivier i samhället; bögar, transor, sophämtare och muslimer.
Slutligen vill jag tillägga att det närmaste en religiös upplevelse jag kommer som agnostiker; var i Venhälsans väntrum med min muslimska väninna. Det var under Ramadan, den muslimska fastemånaden. Min väninna valde att bryta fastan med mig eftersom jag inte ville vara själv. Hon bröt fastan med böner och dadlar ackompanjerandes av finsk schlager i väntrummet. När hon såg hur dåligt jag mådde så strök hon mig på ryggen och viskade några ord på arabiska. Lugnet och tryggheten jag kände går inte att beskriva. Om det var någon profet närvarande med sina förkunnelser så var det inte Moses eller Jesus utan Muhammed.
A of Arabia har som ”under cover” reporter lämnat rapporter från sina resor i Mellanöstern såväl till radions P3 som till QX.
Tidigare debattartiklar:
Korkat fiska i islamofobiskt vatten Arabiskt Initiativ bekämpar förtryck och intolerans Vi måste tala klarspråk om hederskulturen Förövarens rätt och inte den drabbades? Gemensamt ansvar att motverka förtryckUppdaterad 2017-06-08
