Vi måste tala klarspråk om hederskulturen

Men om den debatten ska ge något resultat måste tala klarspråk om att islam idag är en del av problemet och att svenska feminister, myndigheter och politiker har svikit offren för hederskultur. 

Vi vet att varje samhälle som hålls fast i islams klor förtrycker kvinnor och är gravt underutvecklat. Betyder det att islam är värre än någon annan religion?
De europeiska koloniala erövringarna hade sin inspirationskälla i en aggressiv kristendom som gärna gick över lik i takt med evangeliet. Men precis som andra absolutistiska ideologier tvingades kristendomen på knä inför de mänskliga rättigheterna, demokratin och upplysningen. Fram tills islam genomgått samma upplysning som kristendom och judendom måste mitt svar bli ja – islam idag är värre än de andra religionerna.

De muslimska länder som idag tar små steg mot ekonomisk frihet och humanism såsom Indonesien eller Turkiet är just dem som begränsat islams inflytande över samhället. Vi behöver fler länder som vågar gå den vägen.

Islam behöver böcker, såpor och sånger som driver med religionen. Det skulle behövas en muslimsk ”Ecce homo-utställning” eller kanske en muslimsk Hasse och Tage vågar driva med muslimska sedvänjor och auktoriteter. De femton miljoner muslimer som finns i västvärlden har genom vår frihet de bästa förutsättningarna att få till stånd en kulturell förändring – men då måste de våga stå upp mot alla tokfransar som vill censurera dem. Modiga Cherin och Mohammad är två av de hjältar som vågat göra motstånd.

Man skulle ju tro att en sådan här film skulle väcka ilska hos en och annan övervintrad religiös fanatiker och homofob. Märkligt nog kommer den hårdaste kritiken istället från HBT-aktivister såsom Arabiskt initiativ och från feminister. Arabiskt initiativ låser sig i rollen som försvarare av det arabiska och muslimska och glömmer bort offren för hederskulturen.
Feministerna fortsätter att envist vägra se hedersvåldet som något annat än det vanliga patriarkala våld som finns även i det västerländska samhället. Men hedersvåldet skiljer sig på en viktig punkt nämligen den att släkten utgör ett skyddsnät, inte för offret – utan för förövaren. Detta är ett svek mot offren ovärdigt den feministiska rörelsen.
Jag tycker att den som blundar för hedersvåldet är rasist. Hade det varit infödda svenska ungdomar som behandlats så här – hade massmedia, myndigheter och politiker agerat för länge sedan. Men i rädsla för att kallas just rasister har politikerna istället gått islamisterna till mötes.

Man har gjort undantag i utlänningslagen som möjliggjort barnäktenskap. Man har fråntagit djupt troende föräldrars barn rätten till sexual- och simundervisning. Man har tillåtit islamiska friskolor och man accepterar den heltäckande slöjan – detta mobila fängelse som symboliserar islams vilja att kontrollera kvinnans sexualitet. Genom skolan, kulturföreningen, burkan och moskén har det svenska samhället möjliggjort att förtrycket av kvinnor, homosexuella och andra kan fortsätta även i Sverige.

Sverige måste en gång för alla sluta vara toleranta mot intoleransen.

Men hur kommer det sig att vissa människor flyr från förtryck och religiösa vanföreställningar om man vill leva på samma sätt i det nya demokratiska landet? Om muslimer vill emigrera till öppna och utvecklade samhällen är det rimligt att kräva anpassning. På samma sätt som vi inte längre tillåter judisk-ortodoxa domstolar kan vi inte tillåta sharialagar eller annan religiös sär- eller parallellagstiftning vilket man tyvärr gjort i exempelvis Kanada.

Även i Sverige har det ställts krav på införandet av sharialagar för den muslimska befolkningen. Även i Sverige har det ställts krav på tidningscensur och förbud av att exempelvis avbilda profeten Mohammed. Detta är oacceptabelt.

Vi i Sverige måste våga samlas kring och försvara det som de allra flesta av oss ställer upp på nämligen vår demokrati, vår yttrandefrihet, jämställdhet och vår sexuella frigörelse. Vi vill inte bli som Iran eller Saudiarabien. Vi vill inte att våra domstolar ska stena otrogna kvinnor eller hänga homosexuella. Vi har redan varit där när kristendomen i sin råaste form fick härja fritt i Europa och vi ska aldrig dit igen.

Det är inte orimligt att ställa krav på den som kommer ny till Sverige att ställa upp på demokratins spelregler. Vi ska inte som vissa nationalister vill tvinga människor att svära trohet till kräftskivan, kostcirkeln eller kungalängden – men däremot ska alla som lever i Sverige vara del av samma demokratiska värdegrund.

Framöver kommer kanske Sverigedemokraterna försöka vinna röster på att jobba mot hedersvåldet– men till skillnad från mig delar Sverigedemokraterna i allt väsentligt den syn på homosexuella som mannen i filmen, han som säger att vi homosexuella är sämre än djur. Vill man stå upp för det öppna västerländska samhället där vi skyddar hedersvåldsoffrena och kastar ut förövarna så är en röst på Sverigedemokraterna helt bortkastad.

Nyamko Sabuni har som enda toppolitiker vågat ta i dessa frågor utan att böja sig när det blåser. svensk politik behöver flera Nyamko. Själv föddes jag i en värld med kastlöshet, barnäktenskap och lagar mot homosexualitet men fick växa upp i väst med sexuell frigörelse, egenmakt och humanism. Den möjligheten vill jag att fler ska få och min kamp är den mot islamism, hederskultur. Den kampen tar jag med mig när jag kandiderar för Folkpartiet i valet 2010.

Tidigare debattartiklar:

Dokumentären Sämre än djur visas i repris torsdag 8/10 15.10 på svt2, lördag 15.15 svt2 och lördag 21.30 svt24