Gemensamt ansvar att motverka förtryck

Laika film och Oscar Hedin gör en dokumentär, Sämre än djur, om så kallat hedersrelaterat våld där han bara lyfter fram HBT-personer från Mellanöstern med arabisk och muslimsk bakgrund utan att visa att problemet förekommer i andra grupper. Arabiskt Initiativ känner en stark oro att hans film bara ska förstärka de stereotyper som redan finns i samhället med filmens enkla retorik där två huvudpersoner tvingas välja mellan att vara HBT-personer eller att stanna kvar i den ”förtryckande arabiska eller muslimska kulturen”. Den typ av förenkling ser Arabiskt initiativ som en farlig och stigmatiserande retorik som cementerar den destruktiva tudelningen mellan det ”goda” och det ”onda”. Vi menar att man ska kunna leva både som arab och muslim och HBT och att problematiken är inte bara ett muslimskt eller arabiskt problem.

Filmen och huvudpersonerna i filmen tar upp en viktig problematik som finns och att dessa personer inte blivit hjälpta. Det tycker Arabiskt Initiativ är allvarligt och att samhället måste uppmärksamma HBT-personer som utsätts för hbt-förtryck i deras familjer eller av sin omgivining. Det ansvaret har inte bara Arabiskt Initaitiv eller andra HBT-organisationer utan hela samhället. Det behövs en samlad analys av situationen för HBT-personer med icke europeiskt ursprung. Vad möter dessa personer för förtryck och svårigheter i samhället och hur kan man arbeta med att bekämpa den intolerans och förtryck som möter den här gruppen?

Det finns några viktiga ståndpunkter Arabiskt Initiativ vill tydligöra:
1) Heder och patriarkala strukturer finns i alla kulturer och samhällen, således hjälper det oss inte att göra skillnad på de förtryckande strukturerna. Det skapar ett ”vi” och ett ”dom” där man gör skillnad på svenskens och invandrarens intolerans och undergräver möjligheten att gemensamt motverka alla former av intolerans, förtryck och våld gentemot HBT-personer. Förtrycket, den fysiska och psykiska misshandeln som förekommer i filmen skulle kunna ha förekommit i en svensk familj och är inte något unikt för den arabiska familjen.

2) HBT-personer med arabisk eller muslimsk bakgrund möter inte bara intolerans, förtryck och våld från arabiska och muslimska grupper i Sverige, utan utsätts även för rasistisk och diskriminerande behandling från det svenska samhället. Främlingsfientliga strömningar, ett cementerade vi-och-dom-tänkande, en radikalisering bland svenskar och invandrare och onyanserade debatter och andrafierande praktiker underblåser och förstärker främlingsfientligheten snarare än skapar dialog dessa grupper emellan. Sådana ströminingar är inget vi vill bidra till!

3) Filmen är i sig ingen sensation, den spelar snarare på den förekommande föreställningar om invandraren, araben eller muslimen som den förtryckande homofoben. Dessa föreställningar finns redan starkt rotade. Att inte visa på positiva exempel på toleranta invandrarfamiljer, i synnerhet arabiska och muslimska, ger argument till rasistiska partier och intoleranta grupper att använda homofobin som en ursäkt för diskriminerande behandling av personer med muslimsk och arabisk bakgrund. Dokumentären riskerar att snarare bli ett bidrag till rasism och främlingsfientlighet som drabbar hundratusentals människor dagligen, även HBT-personer. Det är också viktigt att inte ge intoleranta grupper en kulturell ursäkt att förtrycka HBT-personer med argumentet ”att så här är det i vår kultur”.

Slutligen tycker vi inte att det är givande att föra en kamp där man ställer ”den ena intoleransen mot den andra” eller en kamp mellan grupper om vem som är de mest förtryckta/ förtryckande/diskriminerande/exkluderande. Detta förstärker den destruktiva tudelningen där ”invandrarna”, araber och muslimer, framställs som de förtryckande ”onda” och ”svenskar” som de ”goda” och toleranta. Allra minst gagnar det oss som både är araber eller muslimer och HBT och som försöker att bekämpa intolerans och diskriminering ur fler perspektiv.