”Placerar vi ännu en idiot i Vita Huset kommer vi få vad vi förtjänar”

När vi ses är det exakt en vecka kvar till det amerikanska presidentvalet. Karol Vieker, Rodney Cornelius och Eric Svee har skickat iväg sina poströster till sina respektive valkretsar i USA. Karol kallar sig ”love refugee”, då det var kärleken som förde henne hit. Rodney och Eric har hamnat här helt på egen hand.

Det val som stundar beskriver de alla tre som mycket viktigt för dem som amerikanska medborgare. Att USA skulle behöva slå in på en ny riktning såväl inrikes- som utrikespolitiskt är något de är eniga om. Föga förvånande visar det sig att de alla har lagt sin inskickade röst på demokraternas Barack Obama.

Som amerikanska hbt-personer är de därmed representativa. En stor majoritet av dem som identifierar sig som homosexuella, bisexuella eller transpersoner i USA röstar med demokraterna. Långt färre på republikanerna. Något som har att göra med att det är demokrater som driver likabehandlingsfrågor. Republikanerna har å sin sida blivit en given hemvist för så kallat evangeliskt kristna – de som i svensk media ofta går under beteckningen ”den kristna högern”. För vilka abortmotstånd och nej till äktenskap för samkönade par är viktiga sakfrågor när man tar ställning till hur man ska rösta, om man alls ska rösta.

Bland annat på grund av att registrering krävs för att kunna rösta är valdeltagandet i amerikanska presidentval lägre än vad det i regel är i europeiska parlamentsval. De som utnyttjar sin rösträtt är i högre grad äldre än yngre, välutbildade än lågutbildade och vita än har någon annan hudfärg. Kvinnor röstar också i något högre utsträckning än män. Även hbt-personer, visar undersökningar, röstar i högre grad än den genomsnittlige amerikanen.

Barack Obamas strategi har varit att satsa på att framför allt få fler yngre och fler svarta amerikaner att gå ut och rösta och lägga sin röst på honom. Ett ökat valdeltagande i dessa två grupper, tillsammans med en strävan att få fler kvinnor och fler ur den vita arbetarklassen att rösta på Obama än som röstade på John Kerry för fyra år sedan, anses vara nyckeln till en seger för Obama.

I Europa ställer vi oss ofta frågande inför det amerikanska valsystemet att rösta per delstat och att rösta på elektorer som i sin tur formellt väljer president. Hur ställer ni er till detta system?

Karol: – Jag tycker valsystemet är skräp. Elektorskollegiet är en kvarleva från de dagar då vi hade ett samhälle som var grundläggande rasistiskt och patriarkalt, där vita män hade all makt och där dessa inte ville ha ett system där flest antal röster nationellt skulle avgöra. Det är ett sätt att göra det möjligt att kringgå vad en majoritet av folket skulle ha bestämt.

Rodney: – Jag är, om jag ska vara ärlig, likgiltig. Jag tycker inte nödvändigtvis det är ett dåligt system. Det finns mycket som talar för att det borde vara en person, en röst, men sanningen att säga så är människor inte alltid så genomtänkta. I USA röstar många utifrån korta ”soundbites” de hör på tv och har inte tänkt igenom sakfrågorna tillräckligt.

Eric: – Det är ett orättvist system. En stat som Montana, där jag är uppväxt, blir proportionellt överrepresenterad. Det borde vara en person, en röst. Folks röster i vågmästarstater är värda mer än folks röster i exempelvis Kalifornien. Jag skulle också önska att valförrättandet kontrollerades av den federala regeringen.

Vilken av kandidaterna tror du kommer att vinna på tisdag och varför?
Karol: – Jag hoppas att Obama vinner och det verkar som att han kommer att göra det. Men jag är orolig för den politiska korrektheten kring rasfrågan. Ingen har velat spela ut raskortet under valrörelsen, men ras är något som spelar roll. När folk står där i valbåset kommer deras rasism att dyka upp och i den situationen vet vi inte hur de slutligen kommer att lägga sin röst.

Rodney: – Barack Obama. Inte för att han är en annan sorts politiker, men hans idéer skiljer ut sig från vad andra har att erbjuda. Genom att han för folk samman och talar om vad som förenar oss, inte vad som skiljer oss från varandra. Vi kan inte längre ta oss privilegiet att fortsätta dela in människor i olika grupper – i rika och fattiga osv. Läget kräver någon som är villig att fatta tuffa beslut och som kommer att hålla fast vid sina beslut.

Eric: – Barack Obama kommer att vinna. Jag hoppas verkligen det. Men jag är orolig att republikanerna kommer att lyckas i sin strävan att utmana folks möjlighet att rösta i vågmästarstater som Colorado och Ohio. Man registrerar sig för att rösta lokalt och att man är röstberättigad kollas av gentemot körkorts- eller socialförsäkringsregistret. Vid minsta lilla felaktighet i överensstämmelse mellan uppgifterna så kan man inte rösta.

Vad kan vi vänta oss att uppleva för politik om Obama blir vald respektive om McCain blir vald?
Karol: – Om McCain vinner kan vi vänta oss en ännu större röra än vad vi har nu. När det gäller sociala frågor skulle riktigt bedrövliga saker kunna hända. Han är rejält socialkonservativ och vicepresidentkandidaten Sarah Palin är ännu värre. De är båda emot samkönade äktenskap och emot aborträtten. Palin är totalt okvalificerad att styra över ett land vilken storlek det än har och McCain är en gammal man. Placerar vi ännu en idiot i Vita Huset kommer vi få vad vi förtjänar.

Rodney: – Om Obama vinner kommer vi att få se många arga republikaner, men i en nära framtid en lättad värld. USA kommer bli mer öppet för internationellt samarbete och i världen kommer man bli mer intresserad av att samarbeta med oss. Bushs inställning har varit ”my way or the highway” – att du antingen är med honom eller emot honom. Med McCain så skulle vi komma att se en fortsatt och förvärrad alienering från resten av världen. Jag tror inte att McCain har de ledaregenskaper som behövs.

Eric: – Det kommer i vilket fall, i valen till senaten och representanthuset, bli en demokratisk jordskredsseger. Frågan är bara om vi får en demokrat i toppen också eller inte. McCain har bedrivit sin kampanj på ett sätt där han försökt jaga in skräck i folk och försökt skrämma dem med saker som att Obama skulle vara socialist. Det kommer finnas många som är rädda för Obama och det kommer bli ett problem. Om McCain skulle vinna vill jag inte förutspå upplopp eller något sådant, men det kommer att leda till ursinne.

Hur viktiga tror ni att hbt-frågorna är när den genomsnittlige amerikanen ska bestämma sig för vem man ska rösta på?
Karol: – De är viktigare för dem som står till höger, för de gör att de med de mest extrema åsikterna går ut och röstar. Republikanerna vill gärna hålla sådana här frågor i fokus. Ekonomin håller helt på att falla ihop, vi kämpar i två krig och så talar de om samkönade äktenskap i Kalifornien. Det är en avledande manöver och Obama har för sin del inte fallit för att lockas in på den vägen.

Rodney: – Det finns gott om människor på högerkanten som inte bryr sig om de frågorna, men de blir överröstade av en liten majoritet som verkligen bryr sig och som gärna kan tänka sig stå med plakat och demonstrera mot ”gay rights”.

Eric: – Jag tror inte de flesta amerikaner bryr sig så mycket. Men republikanerna vill inte att frågan om samkönade äktenskap ska försvinna och de vill inte på allvar göra något för att aborträtten ska avskaffas. Att hålla dessa frågor vid liv är ett sätt att få folk att gå ut och rösta på dem. Jag skulle själv hellre rösta på ett par våta strumpor än på en republikan.

Som utlandsamerikaner säger de sig ha blivit mer stolta över sitt land än när de bodde där. Men de tycker de måste kunna få kritisera USA utan att riskera att bli kallade opatriotiska. Eric förklarar att det är en självklarhet att vara stolt över det land där man bor, men förstår inte behovet av att hela tiden uttala hur ”proud to be an American” man är.

Karol påpekar att ända sedan George W Bush valdes till president första gången för åtta år sedan har USA varit ett splittrat land. Hon menar att denna splittring bara har ökat. Därför behövs det nu någon som kan ena landet igen. Varefter hon säger det som kanske oftare än något annat, med olika ordval och i olika tonfall, hörts under en lång valkampanj: ”It’s time for change”.


Läs även: ABC till USA:s val

Personfakta:
Karol Vieker, 39 år, har bott i Sverige sedan 1998 och arbetar som utbidningssamordnare på RFSL. Hon kommer från en mindre stad i Kalifornien, i närheten av San Francisco, som heter Livingston. Heter OOALH på qruiser.

Rodney Cornelius, 32 år, flyttade till Sverige 2002 och arbetar som operations manager på IBM. Han kommer från Boston, Massachusetts. Heter American Yankee på qruiser.

Eric Svee, 35 år, är forskare i datavetenskap. Han flyttade till Sverige 2005 från Seattle, Washington, för att avsluta sina studier här. Har nordiskt påbrå med norska farföräldrar och växte upp i Hardin, Montana. Heter SaxSymbol73 på qruiser.