– Kriminaliseringen av hiv försvårar preventionsarbetet. Dessutom är straffsatserna väldigt hårda, säger Ragnar Norrby till tidningen Dagens medicin och konstaterar att det faktum att kriminaliseringen existerar gör att många som bär smittan väljer att hålla den hemlig, och det försvårar smittspårningen.
Grunden till diskussionen är att Smittskyddsinstitutet hjälper polis och åklagare med information från sina register över bland annat hiv-positiva. Smittskyddsinstitutet menar att detta skapat problem för preventionsarbetet inte minst för att domarna blivit så höga. Idag backar Smittskyddsinstitutet efter att folkhälsoministern Maria Larsson (kd) i Expressen sagt till myndigheten att följa lagen.
Hiv-aktivisten och debattören Cege Hedén är djupt upprörd och talar om ministertyre.
– Genom informationsplikten hamnar idag bevisbördan hos den åtalade och inte som i alla andra sammanhang hos åklagaren, säger Cege Hedén som läst många av de enligt honom nära femtiotalet domar som fallit. Det är försvararen och den tilltalade som alltid måste bevisa att de gör rätt inte åklagare, det är helt snurrigt.
– Vad är det i svensk lag som gör att bevisbördan hamnat tvärt om än normalt?
– Det är informationsplikten och åklagarens möjlighet att hämta uppgifter från smittskyddsinstitutet när det gäller allmänfarliga sjukdom.
– Vad bör man göra?
– Vill man använda nuvarande lagstiftning bör man utgå från rubriceringen ”framkallande av fara” när man inte kan bevisa något uppsåtet om att någon medvetet vilja smitta andra. Man måste ge den tilltalade möjligheten att kunna försvara sig. Det gör man inte utan går direkt på ”försök till grov misshandel” eller ”grov missshandel” när det gäller allmänfarliga sjukdomar. Då kan man hämta uppgifter från smittskyddsinstitutet och kan hänvisa till informationsplikten där den hiv-positive tvingas bevisa att han eller hon informerat sin partner, inte åklagaren att information inte har getts.
– Varför skall vi hiv-positiva bli behandlade på det här sättet, säger han. Se internationellt hur Sverige är det hårdast kritiserade landet för sin hiv-politik. Det vi har nu är inte svensk lag utan diktatur och så rättsvidrigt att man blir alldeles vansinnig.
Enligt brottsbalken är medveten smittspridning av hiv något som räknas som grov misshandel, och ska straffas med fängelse i ett till tio år. De senaste åren har ett flertal personer dömts för att de utsatt sina sexparters för risken att bli smittad. Bland annat dömdes en 27-årig man i Svea hovrätt 2003 för att han hade haft oskyddad sex med minst tio andra män. Ingen av dem smittades. 27-åringen fälldes för försök till grov misshandel och fick tre års fängelse. Den som är hiv-smittad är skyldig att upplysa sin parter om smittan, annars gör den sig skyldig till brott. Jan Albert, är överläkare och professor i smittskydd. Han är ansvarig för hiv-sektionen på Smittskyddsinstitutet.
– Att spärra in någon ”hiv-man” per år ger en falsk bild av att staten har koll på vilka som sprider hiv och att staten har ett ansvar för att låsa in alla potentiella smittspridare. Men så är det inte. Det är minst lika mycket den enskilda individens ansvar att förstå att oskyddat sex innebär risker. Många som för smittan vidare vet inte själva om att de är smittade, säger Jan Albert till Dagens Medicin.
Han tycker det är viktigare att koncentrera sig på att reducera smittspridningen än att sätta enstaka personer i fängelse.
– Att särhantera hiv bland alla andra smittsamma sjukdomar är inte bra. Det blir så laddat och stigmatiserande. I dag är inte heller hiv en lika dödlig infektion som den var förut, tack vare bromsmedicinerna.
Efter onsdagens stora mediauppmärksamhet förtydligar Smittskyddsinstitutet att man inte vill göra det lagligt att sprida hiv. Man kritiserar fortsatt de höga straffsatserna och menar att hiv fortsatt skall hanteras via smittskyddslagen där möjligheten till tvångsisolering finns.
Från politiskt håll säger vänsterpartiets ledamot i socialutskottet Eva Linna idag att man välkomnar att Smittskyddsinstitutet ”synliggör problemet” med smittskyddslagen
– Det är självklart mycket viktigt att det finns en bra och användbar smittskyddslag för att förhindra spridning. Men dagens lagstiftning fyller inte sitt syfte, säger hon.
Linna konstaterar att Sverige har en av världens strängade lagstiftningar kring hiv, men hiv fortsätter ändå spridas.
– Något måste göras. Det hiv-preventiva arbetet måste bli mer effektivt. Vänsterpartiet förutsätter också att regeringen tar sitt ansvar och ser över den nuvarande lagstiftningen samt kommer med förslag på förbättringar, säger Elina Linna (v).
Åsa Cronberg på Hiv-Sverige välkomnar den diskussion som följt av uttalandena från Smittskyddsinstitutet.
– Det är positivt att de tänker över detta, säger hon till QX. Det viktigaste av allt är preventionen. Och kriminalisering av hiv-spridning är negativt för preventionen.
– Den viktigaste frågan är att ju att ingen mer smittas, understryker hon och betonar att det internationella FN-organet UNAIDS menar att det endast skall vara ”uppsåtlig hiv-spridning” som skall kriminaliseras
Vad uppfattar Hiv-Sverige som huvudproblemet med dagens lagstiftning?
– Det är olyckligt att vårdslöshet och ”försök till misshandel” som det kallas i rätten är kriminaliserat. I andra länder är det när någon faktiskt har smittat som det är kriminaliserat.
– Den övriga kriminaliseringen som finns i Sverige ökar bara på stigmat, menar Cronberg. De frågor som uppstår i domstolar idag blir om man hade ”avsikt” att smitta eller inte. Det blir omöjligt att bevisa och därför uppstår absurda situationer i domstolarna. Det handlar nästan aldrig om uppsåtlig hiv-spridning i domstolarna. Det handlar om människor som inte har klarat av att informera av den ena eller andra anledningen.
En konsekvens av dagens lagstiftning är att hiv-positiva för att leva med en ständig oro över att bli polisanmälda.
– Det vi märkt i samtal vi får är att det finns en otrygghet och rädsla hos hiv-positiva för att man vid en relations slut eller vid ett svartsjukedrama skall bli anmäld. Hur skall man kunna bevisa att man som lagen kräver har informerat sin partner?
Under onsdagen har kvällspressen dundrat på med krigsrubriker och på de två största tidningarna ställs läsarfrågorna ”Ska det vara kriminellt att medvetet sprida hiv?” respektive ”Ska det vara lagligt att sprida hiv? ”. Svaren är kanske inte så svåra att räkna ut…. Från HIV-Sverige som under dagen fått en lång rad mediapåringningar är man besviken över kvällspressens vinkling.
– Det är synd att man inte kan ta tillfälle att istället diskutera frågorna om hur vi skall får bort stigmat som minskar testning, leder till färre som vågar informera och mindre av öppen kommunikation. Hur vi skall få människor att inse att båda i en relation är ansvariga och hur skall vi kunna prata öppet om sexualitet. Och det uppstår ett psykologiskt motstånd mot att testa sig eftersom det för så mycket negativt med sig om man visar sig ha hiv.
– Varför blir frågan vinklad som den blir i kvällspressen tror du?
– De som skriver har en negativ syn på människor som lever med hiv och de saknar empati.
Ofta vinklas det på oskyldiga svenska flickor!
– Jo, svarar Åsa Cronberg. Det är en konstig syn på kvinnor och jämlikhet.
Uppdaterad 2023-02-19
