– Att det var en väldigt bra blandning med seminarier och andra aktiviteter och fester! Det var den största regnbågsparaden hittills med över tusen deltagare. Det känns väldigt, väldigt bra.
– Men är tusen personer verkligen så mycket i en stad som Malmö och med hela Skåne runtomkring?
– Man kan alltid önska att vi var fler, men det är ett steg i rätt riktning. Och jämför med Köpenhamn som inte heller klarar att få fler!
– Är det något som hände som du vill lyfta fram?
– Mitt starkaste minne är från smyginvigningen med filmen om HBT-världen i Iran. Det är inte okej med samkönade relationer så därför byter människor kön för att kunna leva med den de älskar. Det var så starkt när de frågade en kille som just ska rullas in till operation om han skulle gjort det om han levt i väst och han svarade ”aldrig”!. Det ger perspektiv på hur mycket de måste offra i en verklighet vi aldrig kan föreställa oss. Och det tog mig hårt att se.
– Festivalen är över, RFSL har också lämnat sina gamla lokaler med klubben Indigo och flyttat till ett nytt kontor. Vilken är RFSL:s roll i Malmö framåt?
Indigo har väl inte varit någon samlingspunkt på ett tag. Jag tror det blir bättre nu, med sexualpolitisk och social verksamhet. Vi ska ha cafékvällar onsdagar jämna veckor 17-21. Då får vi höra vad medlemmarna vill ha ut av oss. Och vi ska försöka nå ut till nya grupper – invandrare, idrottsrörelsen.
– Vad säger du till den som står och väger och undrar varför man ska bli medlem i RFSL Malmö?
– Att är man inte med så kan man inte påverka. Samtidigt ska ju inte alla medlemmar engagera sig sexualpolitiskt…
– Vilken är din roll som ordförande?
– Att föra HBT-världens talan här. Att koordinera olika aktiviteter inom föreningen. Att gå i täten för att minska gränserna mellan hetero och HBT och vara ett ansikte utåt, även för dem som inte vågar eller kan vara med.
– Sydsvenskan intervjuade dig nyligen i sin serie om Malmös nya makthavare. Är du en makthavare?
– Som förtroendevald är man det, vilket innebär en viss makt. Men som politiskt vald ska man inte föra sin egen talan utan folkets, även om många ser politiker som just makthavare.
– I den intervjun sa du att du är emot tanken på kategori- eller äldreboende för HBT-folk som funnits i Malmö. Varför det? Är det inte bra med trygghet för gruppen?
– Visst är trygghet bra, men jag arbetar hellre för att det ska vara en trygghet för hela samhället. Inte att man har en viss grupp här och en annan där. Malmös styrka är mixen av människor. Jag tror på att blanda, att det är enda sättet att minska motsättningar.