Tack Nola

.
När jag idag, djupt tagen av Jan-Olof ”Nola” Morfeldts hastiga bortgång, bläddrar igenom vårt arkiv med gaytidningar dyker Jan-Olof Morfeldt upp tidigt i samband med rapporteringen om aids och hiv.
Min första kontakt med Nola var när han 1985 av Margareta Böttiger anställts på Statens Bakteriologiska Laboratorium för att ta fram kunskap om och rikta informationsinsatser till för aids och HTLV3 (som hiv kallades då) ”riskutsatta grupper”.
Ett djärvt drag var att man stöttade utgivningen av en informationskampanj i form av en sextidning riktad till gaykillar. Det viktiga då, som nu, var att snabbt få ut budskapet om att skydda sig vid sexuella kontakter. Okontroversiella metoder var inget Nola backade för.
Jan-Olof Morfeldt var en av grundarna av Stiftelsen Noaks Ark. Namnet var inte bara en biblisk referens utan inspirerades av kvarteret Noe Ark vid Medborgarplatsen där man förjäves hoppades få öppna sitt första aktivitetshus. Oförtröttligt, vad annat kan man säga, arbetade Nola för att påverka politiker, beslutsfattare, sjukvård och samhälle till att först och främst se allvaret med aids och få ram resurser för vård och omvårdnad. Inte minst handlade det om att få män som har sex med män att förstå allvaret och ta sitt ansvar. Nola var inte helt okontroversiell i sina budskap och vissa menade att hans förslag på att skydda sig gick för långt och till och med var kontraproduktiva. En debatt som förs i hela världen och där det slutliga svaret om vad som varit rätt strategi kanske kommer först när vi verkligen kan se tillbaks på denna katastrofens tid. Om det nu någonsin kan finnas ett enda rätt sätt att hantera kriser.
Hela tiden har det, oavsett profil och strategi, handlat om ett djupt engagemang för att stoppa spridningen av hiv och få stopp på den fruktansvärda katastrof som sjukdomen aids inneburit för bland annat homo- och bisexuella män.

När han och Stiftelsen Noaks Ark fick finansmannen och konstmecenaten Fredrik Roos att finansiera en hel fastighet på Drottninggatan visar det på det kraft Nola, tillsammans med sina medarbetare, hade i sitt arbete. På Drottninggatan fanns Aids-jouren, här fanns utbildningslokaler, minnesrum, café och inte minst ett Gästhem där hiv-positiva kunde bo på besök i Stockholm eller flytta in kortare perioder för att få hjälp och avlasta vänner.
När Röda Korset och prinsessan Christina engagerade sig i Noaks Ark och Stiftelsen Noaks Ark Röda Korset formades fick arbetet en ytterligare tyngd och kapacitet.
Politiskt arbete, omvårdnad, vård och medmänsklig värme, hårda budskap kombinerade med en aldrig sinande solidaritet med de som drabbats.
För detta engagemang krävs ett stort hjärta, ett jävlaranamma och en brinnande själ. Det hade Nola, utan tvekan.

Noaks Ark, i starten främst tänkt som ett stödcenter för homo- och bisexuella män är idag en verksamhet som arbetar med alla ”riskutsatta grupper”. En utveckling som Jan-Olof Morfeldt hela tiden lett och utvecklat. Och detta mångåriga engagemang har gett såväl organisationen som Nola själv en viktig position internationellt.
I år har inte bara Jan-Olof Morfeldt lämnat oss. Tidigare i somras avled även Geo von Krogh, också han en av de första kämparna för bi- och homosexuella mäns hälsa, en av de som startade Homosexuella Läkare och Venhälsan. Också han tidigt ute med det tydliga och hårda budskapet att ”Det är dags att sluta leka nu” (Magasin Gay 1983).
Att skriva en sådan här text känns alltid för lite och för fattigt. Jag och vi alla som följt Nolas, liksom Geos, arbete för att rädda liv, mildra smärtan och aktivt bidra till att bygga gaysamhället, kan inte annat att känna stor tacksamhet. Vända den bedrövelse vi känner, den sorg som minnen väcker, till att fundera en stund kring vikten av att se, stötta och uppskatta det arbete som så många människor i olika kapaciteter lagt ned i kampen mot hiv och aids och för att stärka enskildas självkänsla. Och inte minst vågat ta strider.
Tack Nola. Ur djupet av mitt hjärta. Tack.