Dags att agera för surrogatmammor

I länder som USA, Storbritannien och Indien är det redan tillåtet och Frankrike har öppnat för en snar legalisering. Trots att surrogatmödraskap är olagligt och ganska okänt i Sverige har det förekommit i alla tider. Traditionellt var kvinnan som födde barnet också barnets biologiska mor men den medicinska utvecklingen har lett till att en annan kvinnas ägg lika väl kan användas.

Människors drivkraft att skaffa barn är ofta stor. I dagsläget går det att komma runt de svenska lagarna genom att söka sig till andra länder för att komma i kontakt med en surrogatmamma. Väl hemma i Sverige befinner sig sedan barnen som kommit till via surrogatmammor i något av ett juridiskt ingenmansland. Exempel finns när svenska bögar, som skaffat biologiska barn med hjälp av surrogatmammor utomlands, sen kommit hem med barnet och av svenska myndigheter inte uppfattats som vårdnadshavare. Myndigheterna i surrogatmammans hemland har i dessa fall uppfattat situationen annorlunda och menar att surrogatmammans uppdrag är slutfört och vårdnaden tillfallit de nyblivna föräldrarna. För barnen skull är det därför mycket viktigt att rättsläget förtydligas och att surrogatmödraskap tillåts och erkänns i Sverige.

Frågan om surrogatmödraskap är inte bara en lösning för heterosexuella par som inte själva kan bli gravida av medicinska skäl utan också en högintressant möjlighet för HBT-personer. En legalisering skulle ge homosexuella män möjlighet att bli fäder. Något som i praktiken inte är möjligt idag då adoption visserligen är tillåten men inte sker och 90-talets så kallade tre- och fyrklöverfamiljer tillsammans med lesbiska kvinnor knappast förekommer längre då dessa väljer inseminering vid sjukhus.

I debatten lyfts en rad motargument fram. Man vill gärna betona barnets perspektiv men enligt det resonemanget skulle barnet överhuvudtaget aldrig få födas. Hur detta kan vara ett rimligt och humant förhållningssätt som tillvaratar barns intressen förstår inte vi.

Våra meningsmotståndare menar också att fattiga kvinnor från tredje världen riskerar att utnyttjas. De erfarenheter som hittills finns hos svenska par som skaffat biologiska barn med hjälp av indiska surrogatmödrar visar tvärtom att dessa kvinnor kommer från en allt mer växande indisk medelklass. Men självklart är denna invändning ändå mycket viktig och värd att ta på allvar. Rätten till sin egen kropp måste vara universell men vi vet samtidigt att kvinnor på många platser i världen utnyttjas som handelsvaror och säljs för sexuella ändamål. Mot den bakgrunden framstår en lagreglering som tillåter surrogatmödraskap i Sverige som viktig eftersom vi då kan kontrollera verksamheten och se till att inga kvinnor blir surrogatmammor på grund av ekonomiska trångmål. Trots det vill vi ändå poängtera att vi i grunden inte ser något fel i att en surrogatmamma får en skälig och god ersättning för att hon ställer upp.

Vi menar att motståndarnas argumentation är märkligt dunkel och inkonsekvent. Dessutom baseras deras resonemang mer på känslor än på faktiskt verklighet och forskningsanknytning. Man hävdar att allt som vi idag kan göra inte är etiskt riktigt och försvarbart och bortser därmed från alla adoptioner, provrörsbefruktningar, spermadonationer och övriga metoder till föräldraskap som redan finns tillgängliga.

Att avskaffa förbudet mot surrogatmödraskap är därför nödvändigt. Det är inte bara en viktigt HBT-fråga utan även av stor vikt ur jämlikhetsperspektiv. Ingen människa bör enligt svensk lag förbjudas att bli biologisk förälder. Homosexuella, heterosexuella liksom kvinnor som av medicinska skäl inte kan bli gravida måste därför lagligt kunna skaffa biologiska barn.

Moralkonservativa religionsetiska motargument har ingen plats i ett sekulärt lands lagstiftning. Det överordnade målet måste vara att alla barn som föds skall växa upp i trygga och lyckliga hem. Vi vill därför uppmana regeringen att ta tag i surrogatfrågan genom att tillsätta en utredning för att se hur surrogatmödraskap bäst skall lagregleras i Sverige.