Att komma ut ur garderoben i Palestina

”Vi är palestinier, vi är kvinnor, vi är gay”. Så sammanfattar den palestinska hbt-rörelsen Aswat sig själva. Kvinnor i ett patriarkalt samhälIle, gay i ett heteronormativt och palestinier under ockupation.

Aswat grundades och drivs i Israel av palestinska kvinnor med israeliskt medborgarskap, men har också ativiteter och mailkontakt med palestinier i Gazaremsan och på Västbanken. Palestinier med medborgarskap utgör en betydande minoritet i Israel.

– Vi har flera kvinnor i den bedrövliga situationen på Gazaremsan som sitter och mailar om sina kärleksbekymmer, säger Rawda Murkuz, engagerad i rörelsen. Trots att vi lever på 2000-talet är palestinier beroende av Internet för att komma ut.

Stort steg att komma ut
Det är ett stort steg att komma ut i det palestinska samhället. Det menar Rawda Murkuz. Hon berättar att vissa får sina bilar sönderslagna av folk i grannskapet. På Västbanken och Gazaremsan riskerar hbt-personer att bli förföljda av den palestinska myndigheten. Andra blir helt förskjutna av sina familjer. Men många blir faktiskt accepterade.

Runt om i arabvärlden är det sig ganska likt, eller sämre. Aswat har kontakt med underjordiska grupper i Egypten, Jordanien och Kuwait. Libanon är det enda landet med en hbt-rörelse som får verka öppet.
– Situationen där är ungefär som för oss, menar Rawda.
– Det som skiljer är att där verkar de i en majoritetskultur, som palestinier i Israel arbetar vi inom ett minoritetssamfund.

Det började som en maillista år 2002. I ett oförstående samhälle kunde kvinnorna i alla fall söka stöd hos varandra. Men alla hade inte tillgång till uppkoppling, eller var rädda för att någon skulle läsa mailen. Året därefter började några kvinnor träffas två gånger i månaden hemma hos Rawda och hemma hos en annan kvinna i Haifa, Samira.

Det var från början inte tanken att Aswat skulle övergå från en informell maillista till att bli en utåtriktad organisation.
-Men om inte vi tog kampen, vem skulle då göra det?
Det var med den visionen som de började att hålla formella möten och organisera utåtriktade aktiviteter.

Hbt-frågor och palestinska rättigheter
Från början gjordes det under värdskap av en judisk-israelisk hbt-organisation. Men det var en situation som aldrig blev helt bekväm. Organisationen drevs av judiska israeler.
– Samarbetet kändes snart hycklande på två sätt. För det första antog de en något förmyndande ställning och sökte ”hjälpa” de stackars förtryckta palestinska kvinnorna. För det andra upplevde Rawda att det fanns tendenser till att demonisera den arabiska kulturen.
-Och det finns en risk att palestinier istället börjar försvara traditionella patriarkala och intoleranta strukturer när deras kultur är under attack.
Kvinnorna i Aswat kände sig helt enkelt inte hemma.

Så bröt de sig loss och skapade en palestinsk organisation med centrum i Haifa, Israel. De har fått mycket kritik för att de har valt att gå sin egna väg och istället inte uppgått i den israeliska hbt-rörelsen. Enligt RFSL är Israel en betydligt mer homo-vänlig miljö än det palestinska samhället och flera hbt-personer från Västbanken håller sig gömda i Israel för att undvika förföljelse hemma. Israel har också en hbt-rörelse med lång erfarenhet. Borde kvinnorna i Aswat inte känna starkare band dit än till det palestinska samhället?
– Det var en separation som vi inte var villiga att göra. Vad man än tycker om det så är vi palestinier i Israel och befolkningen på Gazaremsan och Västbanken ett folk. Vi delar samma kulturella bakgrund. Och en förändring kan inte tryckas på utifrån, den måste komma inifrån.

Påverkansarbete i motvind
I dag bedriver Aswat opinionsbildning i både Israel och på Västbanken. De sprider information på arabiska på Internet och ordnar workshops med fokus på folk som arbetar med unga och studerande. Ett par sådana workshops har hållits i ockuperade östra Jerusalem och på Västbanken.
– Framkomligheten är vårt största problem för att organisera oss på Västbanken, säger Rawda. Folk måste helt enkelt organisera sig själva, men situationen där tillåter inte det just nu.

Möjligheten att resa från Västbanken in till Israel är starkt begränsad med hjälp av muren och vägspärrar. Det krävs ett speciellt tillstånd från israeliska myndigheter, men dessa är mycket svåra att få. Kvinnor från Västbanken kommer sporadiskt. De är då tvungna att olagligt smuggla sig in. Från Gazaremsan är det i princip omöjligt.

Det är svårt att säga något generellt om vilka palestinska samhällsskikt som lättast tar till sig deras budskap. De förväntade sig i början att högutbildade skulle vara tolerantare än lågutbildade. Så är det inte, menar Rawda. Inte heller syns det någon tydlig skillnad mellan kristna och muslimer.
– Vi hade till exempel två fall nyligen, en flicka från en konservativ muslimsk familj med två föräldrar utan högre utbildning, och en kristen med högutbildade föräldrar. Den första blev accepterad hemma medan den andra försköts. Det handlar om personlighet mer än bakgrund. I många fall är faktiskt folket på gatan lättare att övertyga än högutbildade, politiker och NGO-representanter, säger hon.
– Det bevisar bara att vi på Aswat också är fulla av fördomar. Kristna och muslimer må i många fall ha olika klädkod, men skillnader sitter bara på ytan. Själv kommer hon från en kristen familj, som accepterade henne.
– Men det var mer Marx och Lenin än Jesus hemma, skrattar hon.

Även i media bemöts Awat ofta med motstånd.
– I palestinsk press blir vi som hbt-personer ofta attackerade från religiöst håll. Israelisk press demoniserar istället den palestinska kulturen.
– Men, suckar hon, som en organisation kommer man alltid att ha fiender.

Men det går framåt. Under 2007 ordnades en stor konferans i Haifa för palestinska kvinno- och människorättsgrupper verksamma i Israel. En medvetenhet är på väg. Rawda menar att det största hindret mot att gå vidare nu är ockupationen av Västbanken och Gazaremsan. Ett land under ockupation är inte en hälsosam miljö för att bedriva progressivt arbete, säger Rawda. Det går inte att på allvar organisera sig i det palestinska området.
– Först måste ockupationen hävas, konflikten lösas, sen kan vi på ett effektivt sätt arbeta för kvinnors och hbt-personers rättigheter.

Tidigare artikel om Aswat: