Absolut bäst var Fabulebbs and the Sensational Stage Dyke som gav en konsert på lördagskvällen.
– Konserten var lätt bäst, säger Lin Grave. Deras sånger handlade om kärlek, frihet och lesbianism. Det var performanceaktigt. Jag gillade låtarna, de är trallvänliga, humoristiska och har genomtänkta politiska texter. Å så försökte de få publiken att sjunga med.
– Jag tycker att diskussionerna efter föredragen blev väldigt bra. Det kändes som om föredragshållarna hade med sig frågor som de vill ha svar på, berättar Emma Ekberg. Jag tyckte särskilt om Kerstin Sandells föredrag om homofobin. Hon gav nya perspektiv på homofobi och normativitet. Begrepp som hon utvecklade och kritiserade på ett bra sätt.
Riksdagsledamoten Josefin Brink (v) pratade om hur man gör för att få sexuell frigörelse på riktigt. Ofta ställs så många hinder upp för en positiv sexualitet. Det är en oerhörd frihetskänsla att komma ut som lesbisk. Trots det är det lätt att göra det till ett problem att vara lesbisk. Det tar så mycket energi att behöva förklara sig. Ofta riskerar man att bli osynliggjord, sexualiserad eller exotiserad. På Lesbos kan man definiera sig själv. Det ger en befriande känsla.
Josefin talade också om at det blivit så mycket fokus på äktenskapsfrågan i riksdagen att många andra frågor kommit i skymundan. Det behövs justeringar av inseminationslagen, bättre diskrimineringsskydd i arbetslivet, bättre sex- och samlevnadsundervisningen i skolan och större hbt-kompetens i vården. Och transpersoner behöver ha rätt att inte sterilisera sig för att byta kön.
– Det sista föredraget som var idag med Karin Lenke från RFSL tycker jag var bäst, säger Lin. Hon gav en överblick hur det ser ut i olika länder. Hon talade om hur hbt-frågan är kopplad till fattigdom och varför SIDA skall jobba med hbt-frågor. Om en hbt-person förlorar sitt sociala nätverk riskerar den fattigdom, men det finns också uppenbara förtryckande lagar. Karin tog också upp svenska ambassadörers makt över Sveriges politik.
Tanken med flathelgen var att hitta människor som vill jobba vidare med flatkampen. Det finns många alternativ att jobba på. 20 flator och två inseminationsbarn kom.
– Jag hoppades att det skulle bli en lesbisk gerillagrupp, skämtar Hanna Thomé. Denna helgen har stärkt nätverk, idéer har utbytts, planer har stöpts, verksamheter har grundats och snart händer det. Sen har vi sovit och ätit, avslutar hon.
Uppdaterad 2018-01-11
