I oktober tog Moderaterna som parti ställning till en könsneutral äktenskapslag vid deras partistämma i Örebro. Man sa ”Ja!” och oppositionen lämnade veckorna innan jul ett förslag till civildepartementet om en könsneutral äktenskapslag. Nyss läste jag debattbloggarna på Expressens hemsida, och blir återigen påmind om Kd:s konservativa åsikter. Kristdemokraterna är det enda av de sju riksdagspartierna som, officiellt, inte vill att homosexuella par ska få ingå äktenskap.
Jag tycker att det talar ganska mycket för sig självt. Kd lever inte i nuet. Att säga nej till en könsneutral äktenskapslag är gammalt tänk. Jag vill höra konkreta argument mot en sådan lag, inte några luddiga ord om traditioner eller kärnfamiljens bevarande. Men de kommer inte. Dock är det inte så konstigt. Det finns inga bra konkreta argument mot en könsneutral äktenskapslag.
I andra frågor som rör familjepolitik, som ju är en av Kd:s hjärtefrågor, trycker Kd hårt på familjens egna rätt att bestämma. Exempelvis ska mamma och pappa själva dela upp sin föräldraledighet så som de vill ha den utan att det ska finnas politiska bestämmelser om det hela. Barnomsorgsform ska också vara ett begrepp som innebär valmöjligheter och vårdnadsbidrag ska finnas. Det är bra, det där med valmöjlighet för familjerna. Men varför vill Kd inte ge folket rätten att själva välja och bestämma vem de ska ställa sig framför altaret med?
Vill Kd bestämma vad som är en familj? Jag vill inte tro att Kd anser att mamma, mamma och barn inte är en familj. Är begreppet familj, precis som äktenskapet, något som bara angår den normativa mamma-pappa-barn-strukturen enligt Kd? Man blundar för det faktum att man kan leva två samkönade personer som en familj och att det existerar. Man erkänner inte de homo- eller bisexuella förhållandena som en familj. Det är intrycket och slutsatsen jag drar när de pratar om valmöjligheter och rättigheter för familjen, men utesluter allt och alla som inte hör till de heterosexuella förhållandena.
Jag tycker att Kd rör till det med begreppet ”kärnfamilj”. De får det att framstå som om att kärnfamiljen vore någon slags tidlös, konservativ konstruktion, där allt annat än heterosexualitet är uteslutet och som alltid kommer att vara det enda rätta.
Enligt en artikel på dn.se anser Göran Hägglund att frågan inte hunnit komma till människors vardag. ”- Jag tror den kräver mer eftertanke och förankring”, säger han. Jag undrar vilken värld han lever i. Jag kan bara tala för den värld jag lever i, men där finns frågan dagligen. Homo- eller bisexualitet är inte längre något som folk i allmänhet anser vara något sjukligt som sällan förekommer. Debatten finns hela tiden, och det är inte bara i politikernas talarstolar. Det är i klassrum, på bussar, i lunchmatsalen och i TV-soffan. Varför har Hägglund inte insett detta?
Kd måste plocka fram tidsmaskinen och springa ikapp. De debatterar inte kring vad som faktiskt är. Om de vill ha några väljare och sympatisörer i framtiden bör de tänka på att vi inte längre lever utefter 40-talets principer vad gäller kärleksförhållanden.
Kd, sluta trycka på snoozeknappen och öppna ögonen.
Simon Rosenqvist, 17 år från Smålands skogar. Mediastuderande skribent och aktiv inom organisationssverige.
Uppdaterad 2020-10-22
